Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 18 mars 2015

Det är sockret

Att det inte är bra med för mycket socker är nog ingen nyhet för de allra flesta av oss. Många jagar istället fettet. Och att sötningsprodukter kan vara lika farliga är det nog heller inte så många som vet. Likaså att det kan ha så skadlig inverkan som det har har nog många blundat för.
Här är en som vill totalförbjuda.
http://www.bpis.se/det-ar-sockret-som-skadar-barnen/
”De extremt söta produkter som industrin marknadsför med glada gubbar borde totalförbjudas; mat som vi aldrig ens skulle låta våra husdjur äta ska inte säljas som mat till våra barn”, skriver Ann Fernholm.

År 2014 är året när läkare kommer att börja fetmaoperera barn i Sverige. Inte ens 18 år fyllda ska deras magsäck kopplas bort. Operationen är oåterkallelig.

Aldrig tidigare har någon generation barn vägt så mycket som dagens. Det som en gång kallades åldersdiabetes drabbar nu redan i 20-årsåldern.

Livsmedelsverkets extrema hållning kring mättat fett leder bara till att barn får i sig mer socker. Skolmellisets sockriga lågfettyoghurt med snabbsmälta flingor på går rakt ut i blodet och försvinner.
 
Jag vet inte. Varför skall man sträva efter att bli hur gammal som helst? visst kan jag förstå tanken med att vara frisk men samtidigt kan man dö i förtid även om man är frisk. Jag tycker att livet är mer värt om man får unna sig lite ibland. Sedan är allt farligt eller osunt om man överkonsumerar det gäller både mat men även träning. Det finns de som inte kan sluta eller låta bli att träna en dag det anser jag heller inte är sunt. Man förlorar i kontakter med andra. Tror på det svenska lagom i det mesta istället. Motionera lite, äta lite unna sig lite. Livert skall inte bara vara krav och umbäranden.

 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)