Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 26 mars 2015

En skitstövel förblir en skitstövel

Polisen som skriver krönikor som för övrigt är från min uppväxt stad Falköping skriver om en hon mötte i natten
http://www.bpis.se/en-skitstovel-ar-en-skitstovel-oavsett/
Halvtimman innan vi anlände till stationen tillbringade jag i baksätet till polisbilen bredvid en person som upprepade gånger uttalade att den enda anledningen till omhändertagandet är att jag är rasist. Att jag hatar mörkhyade människor och att jag är en fruktansvärd människa. Gång på gång har jag försökt att nå fram och förklara. Försökt att få personen att förstå att man inte kan slå andra människor på krogen, att man måste lyssna på när ordningsvakterna ber att man ska lämna stället, och att om man därefter sätter sig och sover utanför nattklubben blir man omhändertagen av polisen. Oavsett färgen på skinnet. Punkt.

Mina försök visar sig vara meningslösa. Jag når inte fram. De berusade anklagelserna över den felaktiga människosyn personen anser att jag besitter blir allt grövre. Jag försöker inleda en diskussion om att man inte kan gömma sig bakom förutfattade värderingar och därefter bete sig hursomhelst. Att skylla på att människor runtomkring är rasister när någon säger ifrån, men inser att jag talar för döva öron.

Personen är så bestämd och övertygad att det inte går att förklara, och till slut ger jag upp. Låter de kränkande, nedvärderande och generaliserande åsikter, som finns hos personen bredvid mig, flöda och jag biter tyst ihop resten av färden.
Jag har full förståelse för att om man på något sätt diskrimineras till slut lackar ur. Oavsett om det beror på hudfärg, handikapp, kön eller vad nu någon som anser sig bättre hittar på för anledning att diskriminera eller kränka någon annan. Men att därigenom själv göra sig till offer, generalisera och skylla alla världens problem på "de andra" är lika illa.

Oavsett vilken sida man nu anser sig befinna sig på. Det ligger inte på en person, eller en "sida" att förena två. Två fel kan aldrig bli ett rätt. Ansvaret ligger hos oss alla. Hos var och en av oss enskilda personer. Vill du inte göra en förändring hos dig själv, kan du aldrig räkna med att bli bemött på något annorlunda sätt.
 
Nej jag håller med. Det handalar inte om färg eller kön utan om attityd. En snäll person är det oberoende av vad hen har för  färg, kön, kulturell bakgrund eller utseende. Likaså är det med en skitstövel hen är en skitstövel oavsett färg, ras, kulturell bakgrund eller kön.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)