Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 24 mars 2015

Avskaffa socialtjänstlagen

Nu är det s-kvinnor som tycker att socialtjänst lagen spelat ut sin roll. De förslås att den tas bort.
http://www.bpis.se/s-kvinnor-avskaffa-socialtjanstlagen/
Det är dags att ompröva socialtjänstlagen och sätta individens rättigheter i centrum. Socialtjänstlagen bör avskaffas och ersättas med lagar för vart och ett av de områden som i dag behandlas i lagen.

Det finns anledning att ifrågasätta hela socialtjänstlagen. Den är i sina huvuddrag från början av 80-talet och samhället har på många sätt förändrats sedan dess. När den infördes var den en uppgörelse med gamla tiders fattigvård.

Förhoppningarna på att lagen skulle bidra till samhällsförändring var stora. De individuella orsakerna till att människor behövde stöd och bistånd var inte så intressanta. Det var ju samhällets brister och orättvisor som var de grundläggande orsakerna och som skulle åtgärdats. Ett synsätt som har giltighet än idag. Men socialtjänsten har inte blivit den förändringskraft som dess portalparagraf är ett uttryck för.

Socialtjänsten har drabbats av ekonomiska åtstramningar, politiskt ifrågasättande men också tidsandan påverkar de värderingar som ska omsättas i praktiskt socialt arbete. Det har resulterat i en anorektisk och ibland nyckfull socialtjänst där individen och hens behov inte står i centrum.
 
Det är dags att ersätta behovsbegreppet med något annat. Det är de individuella rättigheterna som måste stå i centrum. Det skulle ge individen möjlighet att ställa krav.

Det är intressant att jämföra barns – och deras föräldrars rättigheter – med äldres. Enligt skollagen så ska barn erbjudas förskoleplats från ett års ålder. Beträffande äldres rätt till bostäder så sägs inget om den enskildes rätt till boende när de inte orkar bo hemma. Det sägs bara att kommunen ska inrätta särskilda boendeformer. Skollagen kan ses som en rättighetslag men i socialtjänsten är inte individen garanterad sina rättigheter.
Ett annat exempel är våld mot kvinnor. Stödet till dem regleras under kapitlet Brottsoffer i Socialtjänstlagen. I kapitlet sägs att kommunen ska beakta att kvinnor kan vara i behov av stöd och hjälp. Inget om att kommunen har skyldigheter – inget om att kommunen måste erbjuda skyddat boende. Det är välvilligt men vagt.

Mest anmärkningsvärt är att olika grupper som behöver samhällets stöd samlas i en lag. Vad har familjehemsplacerade barn och pensionärer gemensamt i fråga om vård och stöd. Vilka behov har misshandlade kvinnor och pensionärer gemensamt?
 
Ja det var intressant. Tror inte så många tänkt tanken att helt avskaffa socialtjänst lagen. Men visst låter det logiskt att ifrågasätta hur så olika behov och förutsättningar kan rymmas i samma lag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar