Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 9 december 2015

Vad är ett barnperspektiv?

Jag har ju startat en organisation som heter BPIS förkorning av barnperspektivet i Sverige vars slogan är att barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret.
Gång på gång visar det sig att man bortser ifrån barnperspektivet av olika anledningar. Här är ytterligare en artikel runt det
http://www.sydsvenskan.se/sverige/barnens-ratt-tappas-bort/
Domstolar ser ofta till vad de tror är föräldrarnas rättigheter — inte till barnens rättigheter.
Trots att lagstiftningen utgår från vad som är bäst för barnen.
Det menar Åsa Landberg, psykolog som bland annat arbetat i tio år för Rädda barnen.

– Enligt lagen är det barnen som har rätt till sina föräldrar. Men domstolar dömer ofta som om det vore föräldrarna som har rätt till umgänge.
– Man kan till och med hitta felskrivningar i domar där man pratar om föräldrars ”rätt till umgänge”, säger Åsa Landberg.

En grundtanke i lagstiftningen är att det är viktigt för barnen att ha kontakt med sina föräldrar och sitt ursprung när det är möjligt. Det ska samtidigt vägas mot de nackdelar som det i en del fall kan innebära för barnen.
– Fördelarna med kontakt med föräldrarna får ibland väga för tungt gentemot risken för våld eller andra missförhållanden. Jag tycker ibland att man inte riktigt förstår det, säger Åsa Landberg.

– För de allra flesta barnen är det bäst att ha kontakt med sina föräldrar. Men det kan gälla att tänka lite annorlunda kring en del barn. Att det allra bästa är att de inte har kontakt med sina föräldrar.
Utan att kommentera det enskilda fallet menar hon att det alltid är ”destruktivt” när barn förs bort.
– De får inte ta farväl och de förstår inte vad som händer. Sedan kan det vara föräldrar som kan innebära att barnen utsätts för fara. Inte bara en psykologisk fara utan även en fysisk fara.
Text: Martin Runol
  
Det är konstigt att det är så svårt att ha ett barnperspektiv trots att lagen säger att ett tydligt banperspektiv skall vara rådande.
                        

1 kommentar:

  1. Hej. Du vet inte alls vem jag är men jag har över åren följt detta på internet. För tre år sedan fick jag min son. I samma stad som det lilla spädbarnet föddes och misshandlades. Alla visste/vet i denna lilla stad. Det finns även överallt på internet. Dagen efter då detta hade hänt grät jag floder över detta barn. Har aldrig träffat barnet,men föräldrarna började i samma föräldragrupp som jag. Jag grät floder då jag satt med min son på då 3 mån i famnen och kunde bara inte förstå att någon i hela världen kan skada ett så litet barn. Så oskyldig och försvarslös. Jag blev glad då jag fick veta att föräldrarna skulle in i fängelse och aldrig få röra ett finger på detta barn. Men nu.... Nu har det ändå hänt. Barnet är tillbaka hos sin biologiska mamma. Det är för mig helt ofattbart. Jag känner inte dig, men jag känner bara på mig att barnet var trygg och älskad hos dig. Fortsätt kämpa. Jag hoppas så innerligt att barnet inte blir långvarig hos sin biologiska otroligt opålitliga mamma.

    SvaraRadera