Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 8 december 2015

Allvarligt

Visste ni att föräldrar som använder sina mobiler mycket kan likställas med föräldrar som är psykiskt sjuka i alla fall vad gäller deras relationer med barnen.
Det hävdar iallafall Kerstin Johannesson, ordförande för barnhälsovård i Sveriges Psykologförbund.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6320721
Barn riskerar att skadas av att föräldrar surfar, spelar och är ute på sociala medier i mobiltelefonen för mycket. Förälderns beteende skickar samma signaler till barnet som om föräldern skulle vara deprimerad. Det menar psykologen Kerstin Johannesson, ordförande i yrkesföreningen Psykologer för mödrahälsovård och barnhälsovård inom Sveriges Psykologförbund.
– Hoppsan, där gick det en halvtimma! Det gick väldigt fort. Vi märker inte hur upptagna vi blir av mobiltelefonen. Men barn märker att vi är psykiskt frånvarande och upplever då att vi inte är tillgängliga. Är man då ett litet barn försöker man påkalla uppmärksamhet, och när det misslyckas, så kanske man lättare ger upp det och det, har vi sett, har stora och tråkiga konsekvenser.
– Det är ungefär som att ha en förälder som är svårt deprimerad. Barn är byggda för social kontakt, säger Kerstin Johannesson.
Kan mobilanvändande alltså likställas med att ha en deprimerad förälder?
– Om man blir väldigt upptagen av något annat, så är jag rädd att det skulle kunna vara så. Hos de föräldrar som är svårt deprimerade är det ju inte just det faktum att de är deprimerade som är problemet, utan det är just den här avsaknaden av kontakt, säger Kerstin Johannesson och fortsätter:
– Jag skulle bara titta i min telefon när barnet sover, eller är med andra vuxna. Det här är ett jättestort experiment, det finns inga barn som har upplevt det här.
Psykologen Kerstin Johannesson menar att konsekvenserna i barnens beteende kommer långt senare. Om konsekvenserna för barn till mobilanvändande föräldrar är liknande som för barn till deprimerade föräldrar, kommer barnens utveckling påverkas.
– Om man som barn är utlämnad till en person som inte orkar att kommunicera med en, så utvecklas man sämre rent kognitivt. De här barnen blir sena i sin utveckling, och de tar inte ifatt det, och de har en större risk att själva inte mår bra.
– Jag skulle inte pröva den modellen på mina egna barn, för jag tycker inte det är en risk som är värd att ta, säger Kerstin Johannesson, psykolog från Borås, och ordförande i yrkesföreningen Psykologer för mödrahälsovård och barnhälsovård i Sveriges Psykologförbund. 
Magdalena Brander
magdalena.brander@sverigesradio.se
033-177536
 
Det är ju jätteallvarligt och jag tror inte så många tänker på det. Så lägg ner telefonen och umgås med era barn är rekommendationen  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar