Dom tog "våra" barn: Mycket runt ensamkommande

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 24 december 2015

Mycket runt ensamkommande

Då var det julafton och jag önskar alla en riktigt god jul. Men så är det inte för alla det är jag mycket väl medveten om. Det finns barn i familjer som inte har råd att fira, barn i hem där det missbrukas, där det är sjukdom så man inte orkar.
Orsakerna är många. Tyvärr hjälper det dem föga att vi skänker dem en tanke. Det som hjälper är handling inte bara ord och tanke.
Sedan finns det barn som mår dåligt för att de flytt, inte vet så mycket om framtiden.
Tänker ägna mig lite åt de ensamkommandes barnens situation.
Fick en länk på twitter Den handlade om att det införs nya ID krav d 4 januari
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/barn-drabbas-hart-av-id-kraven

Då hela två tredjedelar av de ensamkommande flyktingbarnen som sökt asyl i Sverige hittills i år uppgett att de kommer från Afghanistan kommer barnen att drabbas hårt av de nya id-kraven, rapporterar Ekot.

Det drabbar de ensamkommande barnen. Det som stör mig mest är kommentarerna under (twitterinlgget) vaddå det är ju inga barn, vuxna som påstår m.m.
Jag undarr hur många de som skriver har träffat, engagerat sig i...
Alla vet att man utvecklas olika. sonen har skolkompisar som funnits där hela livet men som utvecklades långt tidigare vad gäller målbrott, skägg och annat. Vi har en ensamkommande som är smal och spinkig även om han är lång men vad säger det om ålder. Det är han som gråter på nätterna. Han är den som är mest rädd för mörker, sprutor, okända grejer. Harigast i alla lägen.
De som kommer skall ha en god man som gör det en vårdnadshavare normalt gör men bristen på dem är akut. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2778&artikel=6321719

På flera håll i landet får ensamkommande barn vänta på att få en god man och med det den hjälp de har rätt till.

I år har det kommit fler ensamkommande flyktingbarn än någonsin till Sverige. Alla har de rätt till en god man som bland andra viktiga uppgifter ska sköta barnens ekonomi. Det innebär bland annat att ansöka om bidrag från Migrationsverket och se till att barnet har det som behövs - vinterjacka, skor och mediciner. Men på flera håll i landet får barnen vänta i flera månader på en god man och med det den hjälp de har rätt till. Barnombudsmannen Fredrik Malmberg och Hillevi Larsson (S) besöker studion.

Sedan har du barn som kommit till en familj men som tvingar flytta därför att det är billigare med ett boende.
http://www.expressen.se/kvallsposten/familjen-tvingas-isar--precis-innan-julen/

Familjen Ohlsson-El-Qorchi tog emot två pojkar från Afghanistan.
De gick på en skola i närheten och livet började falla på plats.
Den utökade familjen såg fram emot att fira jul tillsammans, men då kom beskedet – de ensamkommande flyktingbarnen får inte bo kvar.
– Det känns fruktansvärt, säger Susanne Ohlsson som tagit hand om pojkarna.

Flyktingbarnen fick inte bo kvar i Helsingborg. De behövde flytta till en annan kommun för att bo på en nybyggd förläggning för ensamkommande.
– De har klätt om granen 4-5 gånger, packat in och lagt fram julklappar och bakat lussebullar. Vi har förberett för att fira jul under två veckor men nu får de inte vara här på julafton, säger Susanne Ohlsson.

Barn skall inte på förläggning. Även om det finns de som försöker göra livet där lite drägligare.
http://www.expressen.se/kvallsposten/har-far-flyktingbarnen-en-riktig-overraskning/

Via Facebook efterlyste SSU Malmö julklappar att dela ut till flyktingbarn.
Gensvaret var enormt och på kort tid hade de samlat in över 400 klappar. Men när medlemmarna började ringa runt till olika boendena stötte de på patrull. Flera av dem hänvisade till sekretess.
– Vi har full förståelse och repsekt för att det finns mycket sekretess, men vi har samtidigt känt att det inte ska drabba barnen på något sätt, säger Qasim Cheema

Men på ett par ställen fick de napp.
Under onsdagsmorgonen satte sig därför Ali Reza Yakhdani, Harris Cheema, Rizwan Elahi, Malik Chaudhry och Qasim Cheema i bil i Malmö för resa mot Nybro – drygt 30 mil bort – för att sprida lite julglädje.
– Vi får fortfarande sms och samtal från folk som frågar och vi kan komma och hämta mer. Jag har två säckar, jag har tre säckar, säger Malik Chaudhry när de klivit ur bilen i Nybro.
Väl på plats agerade de fem Malmöiterna julklappsutdelare.
– Det var en obeskrivlig känsla att få träffa de här barnen.
Suat Sinani, som är verksamhetschef på Attendo ABT Häggen i Nybro, blev kontaktad i måndags. För honom var det en självklarhet att låta SSU:arna komma till boendet.
– Jag tycker det är fantastiskt. Vi är så nöjda och glada över att de har tagit sig tid att komma hit och dela ut presenter till alla hundra barn som bor här, säger han och berättar att barnen på boendet verkligen var i extas efter besöket.

På hemvägen passade gänget även på att stanna till vid ett boende i Simrishamn. Även under julafton kommer utdelningsturnén fortsätta – bland annat på Jägersro i Malmö.
– Detta är vår julklapp – att vi får dela med oss av kärlek. För oss blir detta en fantastisk och oförglömlig jul. Alla dessa leende barn, det är ovärderligt, säger de.
Samtidigt är de noga med att påpeka att deras egen insats inte är den stora i sammanhanget.
– Vi har bara administrerat. Det är alla som har donerat och skänkt som har gjort den stora gärningen.

Så underbart.
Vi hämtade en liten 15 åring nu från ett boende för två dagar sedan. Han önskade så hett en familj. Alla i bodenet var mellan 14-16. De var inte så stora.
Vår bio son är 13 och jag tänker ibland på hur det varit om han tvingats fly, ta sig via halva världen för att söka tillstånd att få stanna. Orolig för hur det skulle bli, vem som skulle ta hand om honom, hur livet skulle bli då. Sedan vågar jag inte tänka vidare utan slår bort det för det blir för jobbigt bara tanken. Här är det inte bara tanke utan de har gjort.
När det gäller vår minsting så lägg sedan till att han är föräldralös, och analfabet. Han kan inte ens skriva och läsa sitt eget språk.
Handlar om att livet är olika trots att det skiljer så lite i ålder.
Nu går han bara går om kring och myser, helt underbar. Nu har han fått vara med och åkt skridskor för första gången, klätt gran, vi lagar mat ihop, plockar undan och småtjafsar som vilken familj som helst. men allt är nytt. Bara som en sådan sak att vi åt på restaurang då vi julhandlade. Förstod att det var första gången här i Sverige men sedan kröp det fram att det var första gången någonsin. Handlar om att livet blivit annorlunda.

Med det ett slutord, om livet har varit, är annorlunda så kan det ju även bli det framåt och det kan vi
påverka. Hur kommer din fortsättning se ut? Vad tänker du göra för att det skall förändras?
God jul på er alla

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....