Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 14 december 2015

Det borde inte ens få hända

Och ännu en fruktansvärd berättelse som drabbar ett par unga tjejer. Konsekvenserna av att handläggare har för mycket att göra och inte hinner det de skall bl.a granska.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21938792.ab
Den 60-årige mannens grova sexuella övergrepp mot sin fosterdotter började när flickan var i femårsåldern och fortsatte sedan fram tills hon var tonåring.
Två andra barn, som lekte med mannens fosterdotter, blev också utsatta för övergrepp.
Nu har 60-åringen dömts till åtta års fängelse.
 
En 60-årig fosterpappa dömdes idag av Varbergs tingsrätt för grova sexualbrott mot sin egen fosterdotter och ytterligare sexualbrott mot två andra minderåriga flickor.
 
Det skall inte hända.
Och så ännu en familj som gör rätt för sig som skall utvisas. Han tjänar enligt artikeln 108 kr för lite
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21939027.ab
Familjen Ahmadi kom till Sverige 2011 eftersom pappan Mehdi fått jobb här. Men för tre veckor sedan meddelade Migrationsverket att de måste flytta tillbaka till Iran, rapporterar Sveriges Radio Uppland.
När myndigheten i mars i år skulle förnya Mehdis arbetstillstånd upptäckte de att han under fem månader förra året hade fått 19 500 kronor i månadslön, vilket är 180 kronor mindre än de 19 680 kronor som enligt kollektivavtalet är minimilön. Totalt gick han miste om 900 kronor.

”Inte fel på lagen”

Enligt Migrationsverket spelar det ingen roll att Mehdis lön under nästan fyra år legat över miniminivån i kollektivavtalet.
– När man söker förlängning av arbetstillståndet tittar vi på om villkoren har varit uppfyllda under den tidigare tillståndsperioden. Har de inte det så får man inte förlängning. Får man avslag på förlängningen och finns i landet är det förenat med utvisning, tyvärr, säger Johan Arvidsson Wemmert, enhetschef på Migrationsverket, till Aftonbladet.
Kan man inte ta hänsyn till att det verkar vara arbetsgivaren som har gjort fel?
– Nej, det finns inget utrymme för att tolka de här kraven i lagstiftningen. Det är tyvärr så att det är arbetstagaren som drabbas om villkoren inte är uppfyllda.
 
Jag blir bara arg när jag läser sådant.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)