Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 18 december 2015

Mobbingens följder

Tror att de flesta av oss håller med om att mobbing är fruktansvärt. Mobbing borde inte få förekomma och man borde ta krafttag för att få slut på mobbing. Här är en berättelse
http://www.blt.se/blekinge/flickans-kraft-har-tagit-slut/
Mobbning på nätet och i verkligheten förstör en flickas liv.
Psykisk ohälsa, ätstörningar och rädsla är hennes vardag.
– Att ha en tonåring som sitter inlåst på toaletten i skolan och alldeles ensam hemma utan kompisar. Det gör ont, säger hennes pappa 
De senaste åren i familjens liv har varit en katastrof. Dottern har utsatts för mobbning på nätet och i skolan. En mobbning som resulterar i psykisk ohälsa, ätstörningar, rädsla att visa sig och ensamhet.
 
Flickan har inte varit i skolan sedan i våras då mobbningen mot henne blev så stark att hennes egen kraft tog slut. Mobbningen har resulterat i psykisk ohälsa, ätstörningar, rädsla och ensamhet. En situation som även har lett till en tuff situation för hela familjen.
– Sommaren innan högstadiet växte hon till sig och blev en vacker tjej. De äldre killarna på skolan började titta åt henne. Men det gjorde tjejerna avundsjuka och det räckte med fem minuter sedan satte trakasserierna igång, berättar hennes pappa.

Fitta och hora var ord som hon ständigt fick höra. På sociala medier spreds hemska rykten om hennes utseende, att hon var en falsk människa, att de var äcklade av att ha henne i sin närhet. Men de ifrågasatte också hur hon kunde leva med sig själv.
– Hon satt ensam inne på toaletten och vågade inte gå ut, säger hennes pappa.

Någon utgav sig för att vara dottern på det sociala nätverket ask.fm och spred åsikter som hon aldrig sagt eller tyckt. Sedan förföljde det henne och mobbningen accelererade.
En dag i bilen på väg till skolan ringde hennes telefon. Det var en tidigare kompis som ingick i skaran som mobbade henne. Men det var inte kompisen som var värst. Det var hennes pappa.
– Vi hade högtalaren på så jag hörde allt. I bakgrunden skriker kompisens pappa att min dotter är en fitta och en äcklig hora, berättar pappan, fortfarande illa berörd av samtalet förra hösten.

Pappan anmälde händelsen till skolan, polisanmälde mobbningen, tog direktkontakt med kompisens pappa och krävde en skriftlig ursäkt. Någon ursäkt har fortfarande inte kommit.
Trakasserierna kulminerade och sedan i våras sitter hon ensam hemma hela dagarna. Hon vågar inte gå till skolan längre.

Föräldrarna sökte hjälp inom psykiatrin. Hon fick medicin och livet började så smått återgå till det mera normala. Med lite mod tänkte hon försöka komma tillbaka till skolan. Men då kom nya grova trakasserier på Facebook och Ask. Ord som inte lämpar att återge i tidningen.
– Jag brast ut i tårar när jag läste. De tyckte att hon tillbringade dagarna hemma för att ligga med killar, säger pappan och nya tårar faller nedför hans kinder.
– Plötsligt var vi tillbaka på ruta ett igen. Hon vill ta livet av sig och mår riktigt dåligt.
Pappan vägrar vara tyst. Det handlar om dotterns liv. Han tycker att skolan har gjort sin plikt, inte mer. Och pappan ser det som ett samhällsproblem. Ett problem där föräldrarnas ansvar brister. Han tänker på språkbruk hemma, för stor acceptans när det gäller datoranvändande och alkohol. Det behövs bättre kontroll och intresse i vad barnen gör.
– Jag försöker göra allt för att få stopp på detta, men det bara fortsätter. Jag kan inte strunta i det. Jag strider för min dotter, säger pappan och önskar att fler föräldrar var mer proaktiva och visar civilkurage. 
Skolans rektor kan inte uttala sig i det enskilda ärendet. Han bekräftar att det finns problem. Flickan är sjukskriven och skolan tillsammans med andra instanser gör så mycket de kan för att hjälpa henne. Han anser att sociala medier är värsta boven.
– Problemet är att 90 procent av mobbningen sker på sociala medier i dag och sedan följer det med till skolan. Det förstör så mycket och föräldrarna ser inte detta, menar han och fortsätter:
– Sociala medier är svårt att hantera för många vuxna och ungdomar har ännu sämre förmåga att gallra. Det är värst för flickor som är mer känsliga. För många innebär det en katastrof.
Generellt vill han se en mer vaken vuxenvärld där man som föräldrar stoppar sina barn och ungdomar från sociala medier när de inte mår bra av det.

Så skall ingen behöva ha det.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)