Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 7 december 2015

Det kan man undra

I Malmö är det så många ensamkommande att de ligger på pappkartoner på golvet på Malmömässan. Men det finns boedenden.
http://www.svd.se/vi-har-plats--varfor-kor-de-inte-hit-barnen
Som mest har cirka 1 000 personer uppehållit sig i lokalerna under ett dygn. Mässan fungerar som vänthall för personer som ska söka asyl i Sverige. Väntetiderna har på grund av det hårda trycket ökat dramatiskt och människor tvingas övernatta i lokalerna.
Samtidigt finns det gott om tomma sovplatser i Göteborgsområdet.
– Det tar tre timmar hit från Malmö. Jag upplever att det saknas tillräcklig samordning för att kunna lösa det här. Herregud, vi är ett kreativt folk, det är bara att lyfta en telefon, säger Matilda Brinck Larsen.
På torsdagsmorgonen räknade hon bara in 50 ensamkommande flyktingbarn i lokaler som kan ta cirka 500.
– Vi skulle gladeligen ta emot fler. Vi är inte rädda för att kavla upp ärmarna. Jag har nästan lika många anställda som flyktingbarn. Jävlar vilken kapacitet vi har, med skola, matsal och flera aktiviteter, säger Matilda Brinck Larsen.
Hon är kritisk till hur det allmänna läget beskrivs:
– I stället för att säga att måttet är rågat och taket nått – det är det ju det inte. Jag känner till flera bonden i Göteborgsområdet som har tomma platser. Det finns ingenting som inte säger att vi även skulle kunna mobilisera om oss och ta emot barnfamiljer, säger Matilda Brinck Larsen.
De relativt få ensamkommande barn som nått Gärdsåsskolan kommer från Syrien, Afghanistan, Somalia, och Eritrea.
– Jag har tryckt på mina chefer. Hur svårt kan det vara? Vi är ju inte så många ankomstkommuner i landet. Men Migrationsverket och kommunens socialjourer verkar inte kunna kommunicera, säger Matilda Brinck Larsen.
På Migrationsverket känner man inte till den stora tillgången på platser i Göteborg.
– Det är upp till kommunen att ta kontakt med Migrationsverket för anvisning av ensamkommande barn, säger Sophia Öhvall Lindeberg, informatör på Migrationsverket.


Det är konstigt att olika myndigheter inte kan prata med varandra, samarbeta...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar