Det går att rekonstruera

Det är få saker som berör mig så mycket som kvinnlig köns stympning. Kanske för att jag är kvinna, kanske för att jag vet hur känsligt det är just där nere. Men det finns hjälp att få. I Sverige är det ett team som börjat rekonstruera. Men de efterlyser mer utbildning och fler som har kunskap och gör samma sak.
http://mobil.dn.se/insidan/enkel-operation-kan-hjalpa-kvinnan-mycket/

Hans första möte med en könsstympad kvinna var dramatiskt. Nu är han en av två svenska plastikkirurger som genomför rekonstruktionsoperationer.
– Kvinnorna kan hjälpas med ganska enkel kirurgi, och det kan förändra deras liv, säger Hannes Sigurjónsson.

– Det här är viktigt eftersom en stor del av den här gruppen är traumatiserad, inte bara av själva stympningen utan för att de kommer från krigsdrabbade länder och ofta har varit med om mycket våld.

I Sverige är det än så länge bara Hannes Sigurjónsson och Kalle Lundgren på Karolinska som utför de här operationerna.
Metoden går ut på att lossa och lyfta fram stumpen av klitoris för att återställa dess funktion, minska smärta samt ta bort ärrvävnad och cystor. I en fransk studie av närmare 3.000 rekonstruktionsoperationer, som publicerades i tidskriften Lancet 2012, såg man att kvinnorna upplevde minskad smärta och ökad sexuell njutning efter rekonstruktionen.
Men det är inte bara de fysiska funktionerna man påverkar genom operationen.

På Karolinska ser man på könsstympning som ett multidisciplinärt problem och man arbetar utifrån ett helhetsperspektiv där gynekologi, plastikkirurgi, sexologi och psykologi samverkar, säger Hannes Sigurjónsson:
– Det fysiska, att få bättre känsel i klitoris, att bli av med ärrvävnad och att öppna upp är viktigt, men man har också sett att rekonstruktionen ger bättre självkänsla. Det handlar om att återställa både självständighet, självkänsla och sexualitet. Rekonstruktionen blir en upprättelse.
Alla patienter erbjuds därför psykosexuell behandling av en legitimerad psykoterapeut och sexolog.
– De här kvinnornas problem går att bearbeta, både depression, posttraumatisk stress och sexologiska besvär. Behandlingen hjälper jättemycket, säger han.

Visionen är att utbilda fler läkare för att kunna sätta upp multidisciplinära kliniker runt om i Sverige så att alla som vill ska kunna få hjälp. Att så många flickor fortfarande utsätts för könsstympning menar han beror på okunskap och felfakta. Det behövs information och lagstiftning som efterlevs för att komma till rätta med problemet. I Sverige har man kommit ganska långt med lagstiftningen, men antalet anmälningar, jämfört med de som uppskattas vara stympade och som är i riskzonen, är få.
– Det tror jag beror på att många inte vågar anmäla, man sätter föräldrarnas eller de vuxnas rättigheter framför barnets, säger Hannes Sigurjónsson och fortsätter:
– Jag har ingen förståelse för att man utsätter sina barn för så grovt våld, men jag förstår att det i de här kulturerna finns ett enormt socialt tryck för att bibehålla sedvänjan. Därför måste vi prioritera kampen mot könsstympning, vi kan inte väja för frågan för att den är obehaglig. Då lämnar vi barnen åt sitt öde, säger Hannes Sigurjónsson vars mål är glasklart:
– Det är förstås att stoppa könsstympning. Könsstympning är tortyr och ett brott mot barnens mänskliga rättigheter. Det är så fel att det fortfarande händer tre miljoner flickor varje år.

Elisabeth Ubbe

elisabeth.ubbe@dn.se

 

Artikeln är längre.