Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 28 december 2015

Svårläkta sår

Alla föräldrar är inte lämpade.
Vad sägs om mamman som stängde in sin 7 åring i ett skjul och satte för en tejp bit för att kolla om han stannade där och hotade med att om han gick ut skulle han få flytta ifrån henne
http://www.expressen.se/nyheter/mamma-stangde-in-son-i-forrad--atalas/
Händelserna ska ha skett i en kommun i Stockholms län och de ska ha skett under sommaren 2015.
I den stämningsansökan som åklagaren lämnat in vid tingsrätten hävdas att kvinnan stängt in pojken i förrådet och fäst en tejpbit på utsidan av dörren.
Mamman ville på det sättet kontrollera att den sjuårige pojken inte lämnade förrådet då hon var borta.
Enligt åklagaren Lena Kastlund ska mamman också ha hotat sonen med att han måste flytta hemifrån om han lämnade förrådet.
Nu åtalas mamman, som ska vara i 40-årsåldern, för olaga frihetsberövande.

Hittade konsekvenser i spåren av flyktingar som man kanske inte tänker på direkt. Flickor som är könsstympade som nu söker hjälp. I Gävle är de så många att man startat en egen enhet för dem.
http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/antalet-konsstympade-flickor-som-soker-sjukvard-har-okat-i-gavle
Smärta och värk i underlivet, klåda, ärrbildningar, cystor, infektioner, infertilitet och svårigheter att kissa och menstruera är vanliga problem.– Många är inte vana att söka sjukvård och att prata om sitt underliv är tabubelagt. Därför tar vi alltid hjälp av en kvinnlig tolk.

Under hösten tar ungdomsmottagningen emot ungefär två könsstympade flickor i veckan, många av dem är ensamkommande flyktingbarn. Enligt Anna-Carin Nilsson är det fler än tidigare. Ökningen beror på att fler har flytt från länder där könsstympning förekommer, men också att den svenska sjukvården har blivit bättre på att bemöta dessa flickor. UMO har i höst startat en särskild arbetsgrupp som består av två barnmorskor och två kuratorer.

– Vi visar hur en kvinnas anatomi ser ut och fungerar, alla vet inte det. Om flickan vill gör vi en undersökning för att kunna göra en bedömning om vi ska remittera henne vidare till kvinnokliniken. Det händer att de får göra en operation där de öppnas lite, det är även möjligt att göra en klitorisrekonstruktion med hjälp av en ny metod.

Det kan vara svårt att upptäcka de könsstympade flickorna. Men Elevhälsan i Gävle har hälsosamtal med alla elever.
– Skolsköterskan ställer då frågan om flickan är könsstympad eller inte, en del vet inte ens om de är det, säger Irene Delbom Elfving, chef för Elevhälsan i Gävle.

– Flickorna kan ha svårt att hinna gå på toaletten på rasterna, de kommer försent eftersom de droppkissar och kan ha väldiga besvär vid menstruation.
– Traumat av själva övergreppet följer dem genom hela livet. Även om stympningen görs när flickan är väldigt liten, minns kroppen och nervsystemet och det kan påverka smärtupplevelser i vuxen ålder. Men de kan få hjälp att lära sig hantera det.
Som sagt barn som skadas som små minns och det får konsekvenser hela livet.

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)