Idag har jag varit på tre seminarier runt socialtjänsten och familjehem vård. Inte på ett enda etta någon representant från familjehem med.
Jag ställde frågan varför?
Det är ändå vi som nattar, torkar tårar och näsor. Vi som ser till att alla besök bokas och sköts. Vi som läser läxor och plockar upp dem då de rasar över beslut som inte gick vägen besvikelse över vuxna som sviker. Det är vi eller det vi gör som avgör om det lyckas eller inte.
Som en svarade men det beror ju på att vi bara har ett uppdrag, nej svarade jag det visar hur ni ser oss. Att vi inte kompletterar, att vi inte är en del av arbetet. Vi skall bara göra vårt uppdrag, skall inte ifrågasätta.
De diskuterade att barn skulle höras och jag talade om att vi ofta om vi lyfter vad barnen vill, förlorar dem. Försökte igen med Åsa Regner men hennes sakkunniga hade koll. Kändes stressad och ointresserad, hon kunde ju, visste ju redan.
I kväll då jag ätit fick jag se henne, ensam, Åsa, jag sprang ikapp henne och vi pratade i alla fall 5 minuter. Tror inte att det är hennes fel att hon upplevs ointresserad. Hon vill.
Sitter nu och lyssnar på Jimmie Åkesson och får till min sorg erkänna att han hitintills är den enda som lyft bristen på barnperspektiv. Han har nu under ett bra tag talat om barn, familj, trasiga barn och vikten av att förändra deras situation. Nästan hela hans tal handlsr om det. Sorgsen för att ingen amnan gjort det. Att frågan verkar väga så lätt hos de andra så de inte nämner den.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Ja varför är vi familjehem betydelselösa, osynliga? Det är ju vi som lever med barnen och känner dem!? Blir så jäkla rädd om det är som du säger, att SD är de enda som lyfter frågan på rätt nivå. Jag hoppas att det, liksom med andra känsliga frågor, gör att andra partier vill följa efter. SD:s grundsyn på människors lika värde är annars inte direkt vad de är kända för och jag hoppas att de inte lyckas plocka fler röster med detta.
SvaraRaderaDet är ju knappast så att det bara är familjehem / fosterföräldrar spm är osynliga.
SvaraRaderaNi glömmer alla dessa barn som tas från BRA föräldrar , på helt fel grunder, där föräldrarna till sist inte räknas , utan bara får träffa sina barn några timmar då och då - trots att föräldrarna jobbar, sköter surt jobb, har inkomst , ej är sjuka , aldrig missbrukat.och dör omgivningen stor som ett stort frågetecken - men dör inga IVO -anmälningar eller JO -anmälningar hjälpt .
Där inga vittnesmål för föräldrarna har hjälpt
Dessa- är de mest osynliggjorda av alla, dessa barn och dessa föräldrar .
Ni for ju iallafall betalt .
De som är rånade på sina barn ,blir sedan beordrade att betala underhåll.
Är iINTE detta sen största kränkningen av alla?Att flest bli lurad i svensk rätt, och sedan få betala för det ?
Lika vidrigt som de som förlorar i en jävig vårdnadstvust, och sedan kanske får godta umgänge då och då några timmar , lika vidrigt som att under LVU tvingas träffas några timmar då och då- och sedan TVINGAS kämpa för att få sitt barn som bara vill hem - som ingen lyssnar på mer än de som älskar barnet .
ni familjehem är inte ensamma om dålig behandling , vi biologiska föräldrar kan också vittna om vidrig behandling .
I Sverige år 2015- det känns som att kastas tillbaka till medeltiden, och vara med om en ofattbar mardröm.
Och vi är inga enstaka fall- vi är en hel del fall , långt över 35 0000.
Vissa klarar säkert inte av att ta ha hand om sina barn - men ibland räcker inte ens BEVIS.då är ju något galet.
Vi glömmer inte de barn som tas av fel anlednign eller inga anledningar Jag lobbar lika mycket för dem. Men din siffra över 35000 är helt tagen ur luften ifåfall skulle alla barn som placeras tas av fel anledningar och så är det inte. Det är ca 35000 barn som placeras varje år. Det är en bråkdel. Men jag håller med återigen om att varje fel hanterat ärende är ett för mycekt.
SvaraRadera