Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 21 juli 2015

Brist på familjehem

Bristen på familjehem gör att situationen blir ohållbar. Vart skall man göra av alla barn? Jag anser att synen på familjehem och det vi gör måste försändras. Vi gör det inte för pengarna. Och placeringen i sig är inte det som är tricket utan det jobb vi faktiskt lägger ner.

Det finns de handläggare som vänder sig mot att vi säger att det är jobb för banren skall ju bo i en familj och man jobbar inte med sina egna barn, men de barn som placeras är mer och mer skadade svårare skadade och behöver mycket mer än våra "vanliga" barn.

Det är ett jobb och ofta ett heltidsid. jobb. Sedan har lagen inte hängt med utan vi förväntas ha ett vanligt jobb brevid. Att vi inte ses som part och inte har något att säga till om trots att det handlar om personer som bor i vårt hus som vi kommer att känna väl och som vi älskar, barn som påverkar allt vi gör. Umgängen som styr vår tillvaro och allt vi planerar tas sällan eller aldrig hänsyn till. Inte konstigt att det är svårt att få tag i oss.....

Nu lyfts det mer och mer i press.

http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/familjehemsbrist-tvingar-fram-nodlosningar-1/
Bristen på familjehem blir allt större, uppger kommuner över hela landet. Socialtjänsten tvingas till nödlösningar som i många fall blir både sämre och dyrare. ”Vi kan inte tillgodose de behov som finns. Det innebär en stor oro för barnen”, säger Lena Moseley, samordnare i nordvästra Stockholm.

Antalet barn som av olika anledningar inte kan eller får bo hemma hos sina biologiska föräldrar har blivit betydligt fler de senaste 20 åren. 1992 placerades drygt 15.000 barn i familjehem eller i annat boende, 2013 var motsvarande siffra 32.600. Ökningen beror delvis på att lagstiftningen har ändrats men också på att antalet ensamkommande flyktingbarn har ökat.
DN har ringt runt till ett tiotal kommuner i landet och samtliga vittnar om samma problematik: Det råder stor brist på familjehem och barnen riskerar att fara illa.
Sedan kommer en av anledningarna till att vi så ofta får höra att vi gör det för poengarna. I artikeln har man diskuterat familjehem sedan tar man upp att bristen leder till att man istället får placera barnen i privata företag och sedan skriver man summan på vad det kostar där. Men "folk" läser bara hälften och vipps har det blivit vad vi få för placerade barn. 13-1400 kr per dygn. Hade vi fått det tror jag inte att det varit så svårt att få familjehem.
En annan lösning som blivit allt vanligare på senare år är att använda sig av privata företag vars affärsidé är att anlita och stödja egna familjehem – något som kostar betydligt mer än om kommunerna själva står för rekryteringen.
– De billigaste privata alternativen ligger på 1.300–1.400 kronor per dygn. Därifrån går det uppåt, lite beroende på vad de erbjuder, säger Lena Moseley, samordnare för Stockholms nordvästra kommuner.

I andra fall låter man barnen bo på så kallade jourhem, platser som egentligen är avsedda för akuta situationer. Det händer också att barn placeras i hvb-hem, hem för vård eller boende, trots att de inte har något behov av behandling. Något som kan leda till att välmående barn utvecklar beteendeproblem, enligt flera forskningsstudier.
– Ibland hittar vi en lämplig familj på en vecka men det har funnits fall då barn fått stanna på jourhem i över ett år. Det är olyckligt eftersom barnen hinner knyta an till jourhemsfamiljen innan de flyttas, säger Lena Moseley.

Bristen innebär också att social­tjänsten lägger allt mer tid på att hitta lämpliga hem för barnen, vilket gör att man inte har tid att jobba med rekrytering av nya familjehem. Det blir helt enkelt en ond cirkel. För att förbättra situationen har fler kommuner, i till exempel Jämtland och Stockholm, börjat samverka sinsemellan med rekrytering, utredning och familjehemsstöd.
Även TV tar upp problemet.
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/bristen-p%C3%A5-familjehem-%C3%B6kar-3191428
Det råder brist på familjehem runtom i landet. Kommunerna tvingas hitta andra lösningar som är både dyrare och kan ge mer negativa konsekvenser för barnen.

Jag har länge drivit frågan om en nationell familjehems bank som beskrivs i den första artikeln.
I mars 2014 presenterade regeringens utredare Håkan Ceder ett delbetänkande med ett antal förslag för att komma till rätta med problemet – bland annat genom att inrätta ett nationellt centrum för familjehemsvård och genomföra en nationell kampanj för att trygga behovet av familjehem. Senare i höst väntas regeringen lämna en proposition.
Sofia Lager-Milton tror att en nationell kampanj skulle göra nytta.
– Jag tror det finns jättemånga människor som inte vet att det råder en sådan brist på familjehem.

1 kommentar:

  1. Vad händer med alla barn som inte får ett familjehem och inte har föräldrar som har valt att inte ta hand om sitt barn, ex gravt handikappade barn?? Vet du något om detta?

    SvaraRadera