Politiker i socialnämnden

Det har av många och länge ifrågasatts vad politiker har med beslut inom socialtjänsten att göra. En del hävdar att det ger insyn av andra. Jag menar att de inte har mer insyn än vad tjänstemännen vill ge dem.
Andra hävdar att det inte skall vara tjänstemannastyrt medan jag menar att politikerna i de allra flesta fall ändå bara säger ja och amen till de förslag tjänstemännen presenterar.
Några menar att det skall finnas de som är ytterst ansvariga. men politiker kan inte anmälas till ex JO. De kan heller inte fällas för tjänstefel eftersom det inte är de som ansvarar för det löpande och därmed inte kan ha uppsåt.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=6215948

En som har funderat kring sin egen roll är socialnämndens vice ordförande i Luleå, socialdemokraten Fredrik Hansson.
– Man kan ifrågasätta varför politiken ska in och fatta beslut kring någonting som en profession utreder och bedömer, säger han

Forskaren Torbjörn Forkby har undersökt politikernas roll i socialnämnderna. Han menar att systemet har ett stort stöd bland politikerna själva.
– Frågorna inom socialtjänsten är inte avgränsade till ett särskilt kunskapsområde som inom medicin, utan relaterade till moraliska och ideologiska ställningstaganden. Dessutom har man sett att det behövs en demokratisk insyn i den här typen av beslut som kan vara avgörande för människors liv.

Men socialnämnds-politikernas roll ifrågasätts ändå då och då. Till exempel av Akademikerförbundet SSR, och nu senast i ett förslag från SKL.
Fritidspolitikern Fredrik Hansson, i Luleå, har sina tankar om hur ett annat system skulle kunna se ut.
– Jag skulle kunna tänka mig att man skulle kunna ge socialsekreterarna en mer betydande roll för att kunna fatta de här besluten själva och ha någon form av legitimation, som man har på läkarsidan, där de få ta egna beslut utan att politiken går in.

Ja det har både för och nackdelar. Fördelen är att de är utbildade och kan ställas ansvariga. Risken är också att de håller varandra bakom ryggen. Nackdelen är att det inte finns någon som kan lägga sig i. Det är svårt nog att få någon att engagera sig i enskilda ärenden som det är.

Statliga barnhem...igen

De flesta av oss har hört talas som barnhemmen här i Sverige förr i tiden och hur många barn missköttes där.
De är en stor andel av de som har begärt ersättning som vanvårdade.

Barn skall inte bo på barnhem de skall bo i riktiga hem. Med vuxna som tar ansvar och som älskar dem. Som sätter gränser men som finns där.

Problemet är bra att det är så svårt att hitta familjehem. Nu föreslår Expressens Johannes Forssberg i en ledare en annan lösning, nämligen statliga barnhem.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6220620&playaudio=5403855

På många håll i landet står utsatta barn i kö för att få flytta till ett tryggare hem, det råder en skriande brist på familjer som tar emot socialt utsatta barn i sina hem, så kallade familjehem. Ansvaret att hitta familjehemmen och att kontrollera att barnen som placeras där har det bra ligger på kommunerna men kommunerna säger att de inte hinner med. Nu föreslår Expressens Johannes Forssberg i en ledare en annan lösning, nämligen statliga barnhem. Hör honom, Suzanne Julin, ordförande i Riksförbundet för förstärkt familjevård och Emma Henriksson, (KD) ordförande i riksdagens Socialutskott.
 

Jag ryser vid tanken. Men följ länken ock lyssna på inslaget och diskussionerna.

Sexbrott mot tre barn

Då var det en vårdnadshavare som döms för sexbrott mot en minderårig. Inte bara av ett barn utan tre.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=6221758

Den ena flickan som mannen utnyttjat vid flera tillfällen var han dessutom vårdnadshavare för.
Utredningen kring henne lades först ner 2007 eftersom polisen inte hade tillräckligt med bevis.
– Sen fick vi fick in två nya anmälningar, helt oberoende av varandra, från 2014, som vi utredde. Där visade det sig att det var samma misstänkt som varit misstänkt 2007. Då beslutade åklagaren att vi skulle återuppta det ärendet från 2007 eftersom det inte var preskriberat. Då har vi lagt ihop de här tre ärenden, säger Inger Ohlsson på Hallandspolisen
I fallet där mannen varit vårdnadshavare åtalas han både för grovt sexuellt utnyttjande av underårig och våldtäkt mot barn alternativt sexuellt utnyttjande av barn. Enligt åtalet har övergreppen som bland annat rör sig om samlag skett i mannens bostad och bil. Det här har skett från flickan var omkring 5 år till omkring det att flickan var 15.
De nya anmälningarna som gjordes 2014 gör att mannen även är misstänkt för att ha utnyttjat två andra flickor. En som då var i sjuårsåldern och en som var i tolvårsåldern. Även de övergreppen ska ha skett i mannens bostad och bil.
 

Först lade man ner det första fallet men då fler anmälningar kom in så tog man upp det igen.

Inger Ohlsson, vad tänker du kring att det första fallet blev nedlagt?
– Det var ju väldigt olyckligt att vi blev tvungna att lägga ner det, framför allt för den flickan som var utsatt för det också.
– Det betyder inte att vi inte trodde på henne. Just nu känner jag bara en glädje för hennes skull, att hon kanske någon gång kommer att få en upprättelse.
Det rör sig om tre underåriga flickor, hur mycket sticker det här fallet ut i Halland?
– Det är klart att det sticker ut. Det är inte ofta vi har tre brottsoffer på samma misstänkt, säger Inger Ohlsson.

Nyheter P4 Hallandnyheter.halland@sverigesradio.se 

 

Att det är så svårt att höra barn och  och se till att får rätt då de behandlas fel. Att det är så svårt att se till att barn får leva tryggt.

Krisen inom socialtjänsten beror inte på ensamkommande barn

Det diskuteras mycket vad krisen inom socialtjänsten beror på.  En del vill gärna lasta den ökade flykting invandringen.

En ledarsida skriver idag att den akuta krisen inom socialtjänsten beror på ökat mottagande av ensamkommande barn. Det är en helt felaktig slutsats om en situation som försämrats under många år
https://akademssr.se/reportage/krisen-inom-socialtjansten-beror-inte-pa-ensamkommande-barn?v=frontpage&d=block_1

Krisen inom socialtjänsten har vuxit fram under flera år genom besparingar, ökad statlig styrning, försämrade trygghetssystem, bristfällig organisation och styrning. Socialsekreterare och chefer har varken getts förutsättningar eller lön för det oerhört kvalificerade arbete som de är anställda för att utföra.  

Akademikerförbundet SSR har gång på gång påtalat arbetsmiljöproblem, vad konsekvenserna blir av uteblivna lönesatsningar och vikten av att socialsekreterare får förutsättningar att utföra ett kvalitativt arbete. I juni förra året, efter det uppmärksammade mordet på den ensamkommande flickan Yara§, krävde vi en nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården och vi fick gehör hos Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Det är hög tid att den börjar realiseras.  

Det akuta problemet för socialtjänsten idag är att socionomer inte vill vara anställda där. De arbetar där istället via bemanningsföretag med högre lön och bättre villkor eller väljer andra arbetsgivare. Med tillräcklig bemanning klarar socialtjänsten att det plötsligt är fler som behöver hjälp oavsett om det är ensamkommande barn, arbetslösa som behöver ekonomiskt bistånd eller personer som behöver behandling för sitt beroende. Det behövs satsningar på alla nivåer för att komma tillrätta med krisen inom socialtjänsten. Vägen till förändring går inte via att ställa barn och vuxna, med behov av socialtjänstens stöd, mot varandra.
 

Det är ändå så att de som tar emot ensamkommande flyktingbarn är ofta de små kommunerna. (vet inte om jag drar förhastade slutsatser) och det ingår då i den vanliga budgetten som de skall röra sig med. Jag anser väl att det borde gå utöver. Alltså inte belasta den vanliga socialtjänsten.

Sedan hittade jag en artikel om en som vill starta ett kris centrum för efterlevande till de som tar livet av sig. Vilken bra ide.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6221306

Varje år tar 1600 personer sitt liv i Sverige. Därför krävs mer fokus på psykisk ohälsa men också hjälp för de efterlevande menar Angelica Ekengren. Hon har själv förlorat fyra nära anhöriga efter självmord.
Nu vill Angelica Ekengren hjälpa andra som genomlidit samma sorg genom att starta ett kriscentrum i Borås, där anhöriga kan söka hjälp och stöd efter ett självmord.
– Det är inte alltid man vet var man ska ringa och kanske struntar i det istället. Då kan det vara bra med ett kriscentrum som tar kontakt med de personerna, säger hon.
Angelica Ekengren menar att man får ringa runt mycket för att få den hjälp man behöver samtidigt som man befinner sig i en djup sorg.
– Man gör jättemycket samtal när någon dör. Om vi hade ett kriscenter i Borås så skulle det kanske räcka med ett samtal, säger hon.
Hon menar att det där skulle finnas kurator och många olika typer av människor samlade på ett och samma ställe, som kan hjälpa och stötta. Angelica Ekengren menar att många vill prata, men att självmord och psykisk ohälsa är tabu.
– Jag är uppväxt i en kultur där man inte pratar om sina problem och depressioner. Det är helt fel, man måste be om hjälp. En depression är en sjukdom som tyvärr ofta leder till döden, säger Angelica Ekengren.
 

Heja heja säger jag.

 

 

 

Angeläget

Nu tänker jag göra något jag inte brukar men jag tycker att det är så angeläget. 

Många är vi som följt Juni som kidnappades av sin mamma. 

Mamman har nu överklagat och ärendet är uppe i rätt. Man hävde LVU interimistiskt och en del tolkar det som att mamman kommer att vinna. 

Det skulle få förödande konsekvenser för både barn i vårdnadstvister och placerade barn. 

En förälder skulle alltså kunna kidnappa sitt barn och hålla sig undan och därmed vinna tillbaka det trots som i detta fallet grav misshandel. 

Ärendet är inte avgjort så det går fortfarande att påverka.

Ni som kan och vill tycker jag skall maila ansvarig Camilla Munt på hogstaforvaltningsdomstolen@dom.se hänvisa till ärende 3782-15 

skicka gärna meddelande här om ni mailar så jag har lite koll på hur många mail som gått in.

Saknas kontroll över privata familjehem

Radion spinner vidare på det faktum att organisationer som bedriver familjehemsvård inte har någon granskningsmyndighet över sig.  
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6220460

Christian Franzén driver ett företag som förmedlar familjehem i Kalmar och han tycker att det ska införas tillståndsplikt för bolagen.

– Man behöver städa upp i branschen och ta bort de oseriösa. Vi vill ha ett gott rykte och göra ett bra jobb, säger Christian Franzén.

Efterfrågan på familjehem är stor. I flera kommuner i landet står barn i kö för att placeras.

Sveriges kommuner och landsting uppskattar att antalet bolag som erbjuder att förmedla familjehem har ökat. I dag tros det vara mellan 100 och 200 stycken.

Men exakt hur många vet ingen, för bolagen registreras inte och det behövs inte något tillstånd för verksamheten.

Myndigheten IVO, Inspektionen för vård och omsorg, som granskar socialtjänsterna granskar i dag inte familjehemsföretagen som de gör med exempelvis privata HVB-hem och liknande verksamheter.

Och det är en lukrativ bransch. Kostnaden för att anlita familjehemsbolag är ibland flera gånger så stor för en kommun som att anlita egna familjehem.

Flera familjehemsföretag kan ta ut miljonvinster och enligt branschföreträdare behövs det städas upp.

Branschorganisationen Riksförbundet för förstärkt familjehemsvård menar att det är hög tid att införa ett tillståndskrav.

– Det finns avarter eftersom det inte finns någon tillståndsplikt i dag. Företag som ser det här som ett sätt att tjäna pengar. Barn och unga riskerar att inte få den vård de behöver, säger Andreas Ramlöv som är vice ordförande i organisationen.

Kraven om tillstånd kommer från fler håll. Håkan Ceder, särskild utredare i utredningen om tvångsvård för barn och unga, uppmanade regeringen redan förra året att öka kontrollen av familjehemsföretagen. Bland annat genom att införa tillståndskrav i den växande branschen, men än har inget hänt.

Ordförande för socialutskottet i riksdagen, Emma Henriksson (KD), menar att det kan behövas förändringar för att stärka familjehemsplacerade barn men att huvudansvaret för familjehemsplacerade barn ligger under kommunerna oavsett om det är deras egna familjehem eller om det är underleverantörer.

– Jag är inte främmande för att det kan behövas förändringar, men allt fokus måste vara på barnen och det är alltid kommunernas ansvar att se till att familjehemmen är bra, säger Emma Henriksson.

Rebecka Montelius              rebecka.montelius@sverigesradio.se

Johanna O Jönsson, P4 Kalmar       johanna.jonsson@sverigesradio.se

BRY vill att vi bryr oss

En av de organisationer vi diskuterar samarbete med (det enda som saknas är ett personligt möte vilket vi inte fått till än) är BRY. De jobbar med barn som utsätts för misshandel och övergrepp.
De startar nu upp en lokalavdelning i Eskilstuna

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sormland/bry-vill-att-vi-bryr-oss-om-barnen

– Övergreppen är ingen förkylning. De försvinner inte och de går inte över, men vad jag kan göra är att lära mig leva med dem, säger Eskilstunabon Falak Qazi.

Till vardags arbetar hon som lärare på en skola i kommunen.

På sin fritid föreläser Falak om sin barndom och berättar om de övergrepp hon utsattes för av sin styvfar från nio till 15 års ålder. Han dömdes 1998 till fängelse för bland annat sexuellt utnyttjande av minderårig, men det var först för fyra år sedan som Falak kunde börja börja prata om övergreppen.

Livet blev lättare

– Jag hade mått dåligt i många år och ville börja må bra. Med hjälp av KBT-terapi och när jag faktiskt började prata öppet om vad jag upplevt så vände det. Det var som att komma ut ur garderoben. Jag kunde se färger igen, jag kunde andas, berättar Falak.

Nu är hon även initiativtagare till Bry (Barns rättsskydd) Eskilstuna. 

Vill påverka politiker

Gruppen är en lokalavdelning till riksorgansationen Bry, vars mål är att påverka makthavare genom opinionsbildande arbete. Bland annat kräver man att socialsekreterare som möter utsatta barn ska ha specialistutbildning och lång erfarenhet.

– Jag vill skapa ett cilvikurage i samhället, att man vågar säga till om man ser ett barn som behandlas illa. Det ger barnet en signal om att vad den utsätts för inte är rätt.

Medlemmarna i Bry vill ge råd och vägledning till föräldrar och barn som far illa, och slussa dem vidare till rätt myndigheter. Många hör av sig redan i dag, enligt Falak.

Gruppen träffas på regelbunden basis och diskuterar olika fall, och hur man kan agera för att stoppa övergrepp.

– Behoven är stora. Många barn far väldigt illa. Det behövs en förändring, säger hon.

• Cecilia Hedlund cecilia.hedlund@svt.se

Familjehemsföretag behöver inte tillstånd

Ett av problemen vi familjehem stöter på är att vi ofta jämställs eller jämförs med familjehems företagen.
Men de har mer stöd, jobbar åt företag eller har eget företag och tjänar  framför allt mer.
Nu lyfts även i press att de inte behöver tillstånd vilket innebär att de inte heller granskas i den utsträckning som vi andra gör.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=6220140

Trots att privata företag som förmedlar familjehem till kommuner har funnits länge så finns det få lagar som reglerar verksamheten.

– I värsta fall så kan det vara så att kommunerna utifrån pressad arbetssituation och där man tycker att man har betalat en organisation för att sköta det att man då inte har så tät kontakt med barnet eller familjehemmet som man ska och måste ha. Utan att man då lämnar över det till några som inte ens är tillståndspliktiga och inte tillsynas av IVO och det finns ju då risker att barnen far illa.

Det kan alltid finnas risker att barnen far illa i familjehem men enligt Cecilia Brauer så har man bättre koll och tillsyn på de familjehem som tillhandahålls av kommunen eftersom det finns en myndighet som synar kommunens verksamhet. 

Att jobba för en organisation ger som sagt mer stöd, någon som går att nå 24 timmar om dygnet stöttning, uppmuntran. Men kommunerna förlorar insyn, tappar kontrollen och av ekonomiska skäl lämnar de ibland över mer än de får.
Nu höjs även röster för att de skall ha tillstånd.

Ett barn till som inte får växa upp

Då är det ett barn till som inte kommer att få växa upp. en liten 7:åring har bragts om livet.
Hon var tillsammans med en man som hamnade på sjukhus. Först trodde man att han också var offer sedan verkar det mer och mer som om han var förövaren.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6219338

En 7-årig flicka hittades på lördagskvällen död i en lägenhet i Upplands-Bro norr om Stockholm. Ytterligare en person, som hittades svårt skadad i lägenheten, är anhållen i sin utevaro för misstänkt mord.

http://www.expressen.se/nyheter/misstankt-mord-i-upplands-bro/

Den mördade personen är en ung flicka. Den allvarligt skadade personen - en man i 35-årsåldern - fördes till sjukhus i ambulanshelikopter.
Inledningsvis upprättade polisen en anmälan om mord och mordförsök. Under kvällens gång förändrades läget - och den man som först sågs som offer för ett mordförsök misstänks nu för att ha mördat flickan.
– Den person som fördes skadad till sjukhus är sedan 22.55 gripen såsom skäligen misstänkt för mord, En förundersökning gällande mord och mordförsök är inledd. Vi kommer att spärra av platsen för teknisk undersökning och hålla förhör, säger Lars Byström.

Skadorna inte livshotande

Nya uppgifter ledde till att mannen först greps och under söndagen formellt är anhållen i sin utevaro, medan han fortfarande vårdas på sjukhus. Det senaste budet från natten mot söndag var att skadorna inte var livshotande.
– Först måste läget stabiliseras. Vi får avvakta till han är färdigvårdad innan vi kan prata med honom, säger Lars Byström.
 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21170765.ab

Den sjuåriga flickan och en 36-årig man var inlåsta i badrummet.
När en granne lyckades få upp dörren hittades hon död och han skadad.
– Mannen är anhållen misstänkt för mord, säger Lars Byström vid Stockholmspolisen. 

Källor uppger att en anhörig till flickan ska ha stått och skrikit utanför bostaden om att något hänt i badrummet, där flickan och den skadade mannen då ska ha varit inlåsta.
Med hjälp av en granne ska den anhöriga till flickan sedan ha lyckats få upp dörren.
 

Längre artiklar på länkarna.

 

Ett län som ger semester

Hittade ett underbart inslag på radion om hur man ordnar läger för ensamstående med barn och andra som har svårt ekonomiskt då det är semester.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6218711

I över tio år har ensamstående mammor och deras barn kommit till Sjöhaga för att äta gott, dela gemenskapen och bada. Lägret pågår i fyra dagar och finns för att barn till ensamstående mammor med mindre resurser ska få fina minnen från sommaren.
– Idag hoppas vi på bad, kanotpaddling och fiske, säger Annika Ehrngren, en av arrangörerna.
Frukosten håller på att dukas av och Melissa står redo i sin badrock. Men hittills har hon bara varit på bryggan.
– Det gick inte att bada för det var kallt i badet, säger Melissa
 

Det väcker minnen eftersom det vart ett ställe jag var mycket på läger då jag var barn. Sjöhaga väcker minnen om farbrorn som berättade om radion där man fick leta station på en kristall och sedan var det dagens raket. En raket som kom farande längs ett snöre varje morgon då vi hade upprop och ur den kom dagens bibelord. Det ar kyrkan som ordnade lägren och de var underbara och jag minns dem med glädje.

En underbar satsning som helt tydligt uppskattas.

Barn och unga isoleras fortfarande och det ökar t.o.m

Barnombudsmannen har gång på gång på gång slagit larm att barn och unga låses in, att de isoleras. Det verkar inte hjälpa, ändå har inget hänt. Sverige har fått kritik ifrån Europadomstolen att barn och unga låses in och isoleras men inte heller det verkar hjälpa.
I radion idag talar man t.o.m. om att det ökar:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=6218075

Isoleringarna på ungdomshem ökar, trots kritik från FN och barnombudsmannen. Statens institutionsstyrelse vet inte vad ökningen beror på. Ebba har varit på ett ungdomshem, och hennes minnen från isoleringen påverkar henne fortfarande

– Jag undviker trånga utrymmen, fysisk kontakt, det kan vara en kram till att nån ska klappa mig på ryggen på jobbet för berömma mig, säger hon.

Stor ökning av isoleringarna

Krister Berglund, chef på ungdomshemmet Johannisberg i Kalix, förklarar varför man ibland måste isolera eller som det också heter, avskilja någon från andra på ett ungdomshem.

– Ungdomen får inte bli så pass våldsam att den är en fara för sig själv eller andra ungdomar, eller för den del också personal. Då tar man till den här åtgärden när inga andra åtgärder fungerar, berättar han.

På ungdomshem sitter unga under 21 år som oftast har blivit dömda för brott. P3 nyheter har kollat på antalet isoleringar i förhållande till antalet vårddygn och ser att sedan 2011 har det varit en ökning med 20 procent.

Vet inte vad det beror på

Robert Stenbom, verksamhetsdirektör på Statens institutionsstyrelse, säger att de inte vet vad ökningen beror på:

– Det är klart att visst har vi institutioner som vittnar om att man har större andel ungdomar med så kallad multiproblematik, men jag tror det är ganska vanskligt att påstå att vi har ha några större förändringar på kort sikt. Isoleringarna har framförallt minskat i längd ganska dramatiskt, förklarar han.

När Ebba får höra att isoleringarna ökar, minns hon själv tillbaka på hur hon kände.

– Jag blir ledsen och jag gillar inte det, det gör verkligen ont i mig. Att isolera, det bevisar för ungdomen att den inte är värd någonting, berättar hon.

* = Ebba heter egentligen något annat

Filip Hannu
filip.hannu@sverigesradio.se

Barn skall inte bo på institution de skall bo i familjer. Där låses de inte in eller isoleras. OK jag vet att det händer även där men det är ändå undantag.
Jag kan i.s.f. tycka att det är bättre att isolera ett tag än att slå eller misshandla.
Vet hur frustrerade en del kan bli över barn och unga som inte har någon som helst respekt för vuxna eller "överhet" (hittar inget annat ord) som lärare. Att man tillsist kan hamna i hörn där man inte längre har något som helst att sätta emot.

Hade ett barn placerat, en 8 åring nästan lika stor som jag, som det i vissa lägen inte gick att tal med. Då hen stod ett par cm ifrån ansiktet på mig med fingrarna i öronben och skrev bla bla så fort jag öppnade munnen så var det inte lätt att hålla sig i skinnet. Känslan av att vilja ge ungen ett kok stryk var stor kan jag säga. Jag bad hen "snällt" att avlägsna sig och gå till rummet och stanna där tills det gick att tala till hen igen. Lyssnade hen inte till det heller så fick man med milt våld försöka få dit hen. Annars fick man hota med konsekvenser. Att ta bort något hen såg fram emot. Ex ett besök på badhus eller liknande.

Det är lätt att ha åsikter om hur man skall eller inte skal göra då man inte står mitt i det. Men det tar så mycket kraft och ork och till sist är det risk att det känns som det inte är annat än konflikter.
På institutionerna hamnar ju de som ingen annan orkar med och de måste ta till något. Sedan tror jag att man i vissa fall satt det i system.
Jag har också sett tendensen att de ärenden vi får blir svårare och svårare. Barnen är så skadade då de kommer att det är svårt för en vanlig familj att tackla, veta hur de skall hantera.

Har en familj som haft ett barn boende i nästan 10 år. Hen var skadad/trasig redan då hen kom. Hen har varit "hopplös" om man får säga så om ett barn. snott, ljugit, slagits. Skolat och inte varit i skolan trots massiva insatser och stöd. Hen kom inte hem då hen skulle, stänger av mobilen, är på väldigt olämpliga ställen. kördes hem av polis. Polisen har varit där i princip varje vecka, av olika anledningar och man kommer på kant med grannar, släkt och det blir slitningar i familjen.
Ändå har de kämpat på. Hoppats att hen skulle sansat sig  

En natt då hen kom hem,  för sent och väckte alla. Flera som skulle upp och jobba och började gapa om att familjen inte skulle lägga sig i, tappade den ena familjehems föräldern huvudet och ger hen en örfil. Skall tilläggas att hen är minst ett huvud längre båda familjehemsföräldrarna. Föräldern ringde själva dagen efter och talade om vad som hänt men ingen tyckte att det var något att reagera  över.
Det går ett år till och plötsligt faller lvu i en av förhandlingarna (var 6;te månad) och hen flyttar hem över en natt. Då kommer anmälningen om misshandel. Och nu blir det åtal.
Jag försvarar inte örfilen, även om jag faktiskt inte tycker att det var så farligt och jag har även full förståelse för det.
Hade det varit så farligt varför anmälde hen inte direkt? Hen är tillräckligt driven och har slängt möjligheterna att anmäla i ansiktet på familjen många gånger.
Jag förstår att hen gör en grej av det och jag förstår att polisen måste utreda och det skall de göra. Man jag har svårt att förstå att det blir åtal.
Att de lagt över 10 år på killen och lyckats med flera andra placeringar kommer ingen ta upp. Fälls familjehems föräldern så blir det ännu ett familjehem som hängs ut och svartmålas, det var de som misshandlade en placering.

Det är inte lätt när man inte längre har något att sätta emot och då kan isolering var ett bättre alternativ om inte annat ett avskräckande hot men det får som sagt inte sättas i system.

Dyrt med sommarlov.

Ja det är dyrt med sommarlov många har inte ens råd att ha sommarlov. JO ledigt har de men att sedan göra något under sommarlovet är inte alla förunnat.
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6216747

Förra året delades 5,3 miljoner kronor ut, cirka 5300 bidrag, om varje familj får ungefär 1000 kronor. Denna summa kan variera.

Pratar inte om det
Lena Holm, generalsekreterare för Majblomman, menar att de barn som inte får chansen att göra olika aktiviteter på sitt sommarlov drabbas negativt.
– Inga av de här barnen säger att det inte har råd att gå. De exkluderar sig själva, och det betyder att de inte pratar om det. De blir väldigt ensamma i sin situation. Det är sorgligt.
Utanför Djurparken i Borås är Maria Lodfelt tillsammans med sin son och sina svärföräldrar. Idag bjuder svärföräldrarna på upplevelsen. Maria Lodfelt är osäker på om hon hade haft råd med dagen annars.
– Det beror på tiden på månaden, och hur ekonomin ser ut för tillfället, säger hon.

Sparat i månader
Ett annat attraktivt utflyktsmål är Göteborgs Liseberg. Där är en mamma och hennes dotter på väg in genom entrédörrarna. Mamman har behövt spara i några månader för att ha råd med dagen.
– Idag har vi spenderat 1000 spänn. Då har vi varit på Universum och inte ännu gått in på Liseberg. Men det kommer säkert kosta 1500 kronor till på Liseberg. Det är dyrt.
Att gå in på Borås djurpark kostar 800 kronor för två barn och två vuxna.
På Liseberg kostar det 425 kronor för en person. Då ingår ett åkpass och entrén.

100 000 kronor
I en undersökning som Majblomman har gjort med barnfamiljer svarar 11 procent av de 1000 tillfrågade föräldrarna att de lägger upp till 2000 kronor på sitt barns aktiviteter på sommaren.
Lika många föräldrar, 11 procent, svarar att de lägger mellan 15 000 och 100 000 kronor på ett barn.
– Det visar också de klyftor som är i samhället just nu. Det är också så vi brukar beskriva det, den rikaste tiondelen och den fattigaste tiondelen.
 

Det konstiga är att jag både via majblomman, frälsningsarmen och en organisation som jobbar med utsatta erbjudit att ta med barnfamiljer upp till vår stuga och ge dem ett semesterminne. Bara en har hört av sig. Henne kände jag dessutom till (hon visste inte vem jag var) och hon var inte så utsatt som hon påstod sig vara.

På flykt utan föräldrar

En film om ensam kommande flyktingbarn.
Den ingår i en hel serie. Fler länkar finns på sidan.
http://www.ur.se/Produkter/164569-Ensamkommande-flyktingbarn-Reza-Mortaza-och-Hadi

De afghanska killarna Reza och Mortaza har varit i Sverige i tre veckor när vi träffar dem första gången. De drömmer om ett tryggt och bättre liv, men kommer de att få stanna i Sverige? Vi möter även iranske Hadi. Han blev fängslad och torterad som 16-åring, och det var hans egen pappa som anmälde honom till polisen. Minnena från tortyr och flykt plågar honom ständigt, men musiken, vännerna och skolan hjälper honom att må bra. Del 1 av 4.
 

Del 2 http://www.ur.se/Produkter/164570-Ensamkommande-flyktingbarn-Reza-Mortaza-Aster-och-Hanna
Del 3 http://www.ur.se/Produkter/164571-Ensamkommande-flyktingbarn-Aster-Hanna-och-Ali
Del 4 http://www.ur.se/Produkter/164572-Ensamkommande-flyktingbarn-Ali-och-Amin

Känner igen dem ifrån en film som visades på Almedalsveckan. Den skall finnas på röda korsets sida.

Haverikomission

En politiker som suttit i Socialnämnd flera år samt jobbar med utbildningen till socionom i Kristianstad regagerar och kräver nu en haverikommission som ser över "krisen" i socialtjänsten

http://www.bpis.nu/2015/07/22/nu-kr%C3%A4vs-en-haverikommission-27716836

Björn Fries menar att tillståndet inom socialtjänsten är ansträngt över hela landet. Besparingar och ökat tryck har lett till att personalen känner frustration och det pressade läget riskerar att drabba också den som är i behov av hjälp och stöd. Nu vill därför Karlskrona tidfigare kommunalråd och regeringens tidigare narkotikasamordnare se omfattande insatser för att kunna möta situationen.

- Det är dags att ta ett samlat nationellt grepp kring det här. Att se över pengabristen, personalbristen, kompetensbristen, brukarinflytandet och göra en översyn av nuvarande lagstiftning. Lagen i dag är fortfarande ganska moralistisk och bestraffande i stället för modern och kunskapsbaserad, säger han.

Fries ifrågasätter också om det är rimligt att fritidspolitiker har den kompetens som krävs för att kunna fatta avgörande beslut i enskilda ärenden.

- Kunskapen är tyvärr många gånger för låg. Jag tycker att politikernas huvuduppgift måste vara att se till att organisationen får de resurser som krävs. Det är ju på samma sätt helt otänkbart att landstingspolitiker skulle ta beslut om vilka insatser en läkare ska sätta in hos en sjuk patient, säger han.
Martin Hultmartin.hult@svt.se

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/blekinge/fries-nu-kravs-en-haverikommission

Det enda jag undrar över är om vi har tid med ännu en utredning. Se till att snabba på LVU utredningen och gör den mer omfattande istället. 

Vill ha mer familjehem

På Gomorron Sverige idag tog man upp bristen på familjehem. En kvinna som jobbat som familjehem i 11 år var med. Hon önskade fler familjehem och stortrivdes med jobbet. Det enda jag kan tycka var att hon förskönade bilden av hur det var lite. Sedan tror jag det behövs. I vilket fall behöver vi inte fler skräckexempel på hur det inte får gå till.
http://www.svtplay.se/klipp/3120757/malena-har-varit-familjehem-i-11-ar

Bristen på familjehem blir allt större. Möt Malena Andersson som har varit familjehem i 11 år.

Kan ses till 21 jul 2016

Brist på familjehem

Bristen på familjehem gör att situationen blir ohållbar. Vart skall man göra av alla barn? Jag anser att synen på familjehem och det vi gör måste försändras. Vi gör det inte för pengarna. Och placeringen i sig är inte det som är tricket utan det jobb vi faktiskt lägger ner.

Det finns de handläggare som vänder sig mot att vi säger att det är jobb för banren skall ju bo i en familj och man jobbar inte med sina egna barn, men de barn som placeras är mer och mer skadade svårare skadade och behöver mycket mer än våra "vanliga" barn.

Det är ett jobb och ofta ett heltidsid. jobb. Sedan har lagen inte hängt med utan vi förväntas ha ett vanligt jobb brevid. Att vi inte ses som part och inte har något att säga till om trots att det handlar om personer som bor i vårt hus som vi kommer att känna väl och som vi älskar, barn som påverkar allt vi gör. Umgängen som styr vår tillvaro och allt vi planerar tas sällan eller aldrig hänsyn till. Inte konstigt att det är svårt att få tag i oss.....

Nu lyfts det mer och mer i press.

http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/familjehemsbrist-tvingar-fram-nodlosningar-1/

Bristen på familjehem blir allt större, uppger kommuner över hela landet. Socialtjänsten tvingas till nödlösningar som i många fall blir både sämre och dyrare. ”Vi kan inte tillgodose de behov som finns. Det innebär en stor oro för barnen”, säger Lena Moseley, samordnare i nordvästra Stockholm.

Antalet barn som av olika anledningar inte kan eller får bo hemma hos sina biologiska föräldrar har blivit betydligt fler de senaste 20 åren. 1992 placerades drygt 15.000 barn i familjehem eller i annat boende, 2013 var motsvarande siffra 32.600. Ökningen beror delvis på att lagstiftningen har ändrats men också på att antalet ensamkommande flyktingbarn har ökat.
DN har ringt runt till ett tiotal kommuner i landet och samtliga vittnar om samma problematik: Det råder stor brist på familjehem och barnen riskerar att fara illa.

Sedan kommer en av anledningarna till att vi så ofta får höra att vi gör det för poengarna. I artikeln har man diskuterat familjehem sedan tar man upp att bristen leder till att man istället får placera barnen i privata företag och sedan skriver man summan på vad det kostar där. Men "folk" läser bara hälften och vipps har det blivit vad vi få för placerade barn. 13-1400 kr per dygn. Hade vi fått det tror jag inte att det varit så svårt att få familjehem.

En annan lösning som blivit allt vanligare på senare år är att använda sig av privata företag vars affärsidé är att anlita och stödja egna familjehem – något som kostar betydligt mer än om kommunerna själva står för rekryteringen.
– De billigaste privata alternativen ligger på 1.300–1.400 kronor per dygn. Därifrån går det uppåt, lite beroende på vad de erbjuder, säger Lena Moseley, samordnare för Stockholms nordvästra kommuner.

I andra fall låter man barnen bo på så kallade jourhem, platser som egentligen är avsedda för akuta situationer. Det händer också att barn placeras i hvb-hem, hem för vård eller boende, trots att de inte har något behov av behandling. Något som kan leda till att välmående barn utvecklar beteendeproblem, enligt flera forskningsstudier.
– Ibland hittar vi en lämplig familj på en vecka men det har funnits fall då barn fått stanna på jourhem i över ett år. Det är olyckligt eftersom barnen hinner knyta an till jourhemsfamiljen innan de flyttas, säger Lena Moseley.

Bristen innebär också att social­tjänsten lägger allt mer tid på att hitta lämpliga hem för barnen, vilket gör att man inte har tid att jobba med rekrytering av nya familjehem. Det blir helt enkelt en ond cirkel. För att förbättra situationen har fler kommuner, i till exempel Jämtland och Stockholm, börjat samverka sinsemellan med rekrytering, utredning och familjehemsstöd.

Även TV tar upp problemet.
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/bristen-p%C3%A5-familjehem-%C3%B6kar-3191428

Det råder brist på familjehem runtom i landet. Kommunerna tvingas hitta andra lösningar som är både dyrare och kan ge mer negativa konsekvenser för barnen.

Jag har länge drivit frågan om en nationell familjehems bank som beskrivs i den första artikeln.

I mars 2014 presenterade regeringens utredare Håkan Ceder ett delbetänkande med ett antal förslag för att komma till rätta med problemet – bland annat genom att inrätta ett nationellt centrum för familjehemsvård och genomföra en nationell kampanj för att trygga behovet av familjehem. Senare i höst väntas regeringen lämna en proposition.

Sofia Lager-Milton tror att en nationell kampanj skulle göra nytta.

– Jag tror det finns jättemånga människor som inte vet att det råder en sådan brist på familjehem.

Barn är inga accenssoarer

Att barn inte är som andra ägodelar förstår väl de flesta även om en del inte beter sig på det viset.
En som lyfte det är en skribent på Corren. Hon Har haft en serie. Hon har fått på "nöten" för att hon inte borde lägga sig i hur andra uppfostrar sina barn.
Men som hon skriver:

Nej, det tänker jag inte göra. Inte så länge ni betraktar det offentliga rummet som ert eget vardagsrum.
 

Hon har fått massor av påhopp som hon citerar i inlägget. Kul läsning. Och hon fortsätter
http://mobil.corren.se/bostad/carinaskronika/barn-ar-inga-accessoarer-8191147.aspx

Att vägleda och sätta gränser är inte att kränka, det är att älska och bädda för att barnen ska fungera med andra. Djur- och människoungar behöver ledare och förebilder. Ramar och kramar. Att förhandla om visst kan väl vara bra, men när en femåring tillåts diktera middagsmat sju dagar i veckan och vart familjen ska åka på semester har det spårat ur. Och om femåringen tillåts förstöra en konsert kränks ju både artisten och resten av publiken.

Barn är inget egoprojekt. Ingen liten privat accessoar föräldrarna bär omkring och som endast de själva behöver ha en relation till. De ska växa upp och ingå i ett större sammanhang. Sammanhang där ett visst mått av empati, hänsynstagande och inkänning är nödvändigt för att det ska fungera.

Vill ni att de ska bli avskydda av sin omgivning? Nej, men så hjälp dem då! Hjälp dem att förstå att man inte kan bete sig hur som helst var som helst.

Dit hör alla platser där det vistas många människor och i synnerhet platser dit människor kommit för att uppleva något. Restauranger, kaféer, bibliotek, kyrkor, konserter, flygplan, biosalonger. Hjälp era barn förstå att där gäller andra regler än hemma, annars fungerar det inte. Hjälp dem förstå att människor blir ledsna, arga och besvikna om de inte hör vad artisten sjunger eller har sparkande fötter i ryggen under tre timmars flygresa.

Jag och andra hjälper gärna till.Jag vet att det kan vara urjobbigt att vara småbarnsförälder och tillvaron går verkligen inte alltid på räls.

När en unge får ett utbrott kan avledning vara ett utmärkt verktyg och ibland lyssnar barn mer på en främling än på de egna föräldrarna.

Men jag vill inte få en utskällning när jag gör det!

”It takes a village to raise a child.”Därför: Var tacksam när andra vuxna lägger sig i, om de gör det på ett anständigt vis förstås.

Annars växer era monsterbarn upp till monstermänniskor. Och sådana blir det till slut väldigt synd om.
 

Underbart skrivet. Det finns  länkar till flera artiklar och texten är mycket längre.

Sommarlov utan pengar

Hur är det att ha sommarlov utan pengar? Hemskt. Att inte kiunna åka någon stans. Att inte kunna göra något. Se alla andra åjka bort. komma till skolan och höra alla berätta om hur roligt de haft det och hur mycket de gjort.
http://m.gp.se/nyheter/kronika/1.2772429-emmy-rasper-jag-vet-hur-det-ar-med-sommarlov-utan-pengar?

Det är sommaren 1996, jag är 13 år och har sommarlov. Om det är sol kan vi cykla och bada. Det gör vi ofta. Jag och mamma. Eller jag och mina kompisar. Då kan man packa ner massäck och ba cykla iväg. Känna friheten och vinden i håret. Ha roligt en hel dag. Nästan gratis. Men det är inte sol, molnen är gråa, det regnar och inget är skoj. Jo, en sak är skoj. Jag har fått låna en kompis nintendo över sommaren. För jag har inget och hon har annat för sig. Så där ligger jag på mitt rum och spelar Super Mario medan regnet slår mot fönstret.
Ja, jag har faktiskt en tv på mitt rum. Värsta lyxen. Önskade mig en tv i julklapp förra julen. Hade skrivit en önskelista och satt upp på kylskåpet. Fast sen slängde jag önskelistan. Vissa barn skriver helt enkelt inte önskelistor. Jag vet. Vi klarar oss varje månad. Vi har mat och ett hem. Men det finns inga extra pengar bara för att det är jul, sommar eller födelsedag. Jag vet och jag vet att jag inte kan skriva önskelistor fyllda med dyra saker som tv-apparater. Men mamma gör allt hon kan, lyfter berg och trollar fram guld ur sand. Den julen fick vi julklappspengar av Svenska kyrkan. Under granen stod en begagnad liten tv och jag blev så glad att det knappt gick att känna efter.
Ibland debatteras situationen för barn som växer upp i hem med lite pengar. Ibland kallas det barnfattigdom. Det är ett relativt begrepp och ofta fastnar diskussionen i just definitionen. Det är inte min roll att debattera det begreppet. Men jag vet att jag som barn med lite pengar var väldigt medveten om just bristen på pengar och hur mycket allting kostar. Jag vet att det är pinsamt att inte kunna följa med och göra aktiviteter eller att inte ha likadana saker som sina kompisar.
Det är en känsla av skam som är svår att placera för ett barn. Svår att separera från det egna jaget, svårt att inte känna att det är ens eget fel. Det regnar mycket i Göteborg den här sommaren och jag tänker på er som var som jag. Jag vet.

Det är ju inte alla som har turen att bo vid en sjö så att bad är gratis.  Var i stugan i veckan och tog med en ensam mamma och hennes flicka. Det var deras enda semester. Vad roligt vi hade och vad mycekt vi hann med. Och det roligaste var att få ge dem sommarens minne.

Våldet tar inte semester

Det sexuella våldet ökar och offren blir yngre och yngre
http://www.svd.se/sexuella-valdet-okar-och-offren-ar-yngre

– Våldet tar inte semester, men många kvinnor väntar med att ta tag i sin situation tills efter semestrarna, säger Olga Persson, generalsekreterare på Unizon

 

Sommaren kan vara ytterst påfrestande för många utsatta kvinnor och barn runtom i Sverige. – Det vanliga livet med skola och jobb upphör och man är helt utelämnad till sin familj och förövaren, ofta pappan, säger Olga Persson på Unizon som liksom Roks fungerar som riksorganisation för landets kvinno- och tjejjourer.
Antalet personer som hör av sig till landets kvinno- och tjejjourer ökar, enligt Olga Persson. En ungefärlig siffra är att jourerna har över över 70 000 stödkontakter och erbjuder stöd och skydd till till omkring 40 000 individer, främst kvinnor och barn, varje år.
– Ökningen har inte att göra med att våldet mot kvinnor ökar, istället är det att jourerna gör ett bättre jobb. Vi är synligare och anmälningsbenägenheten har ökat. 

Hur mycket stress tål barn?

Ja hur mycket stress tål barn? En väl befogad fråga. Särskilt med tanke på att många lämnar sina barn på dagis redan som ett åringar. Att de sedan går längre dagar än de vuxna som måste lämna före och hämta efter jobb vilket innebär att barnens dagar blir längre än föräldrarnas. Lägg sedan till stora barngrupper på dagis och ett liv som verkar gå ut på att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.
http://www.alltforforaldrar.se/artikel/stress-det-finns-en-gr%C3%A4ns-f%C3%B6r-vad-barn-t%C3%A5l

kan barnen säga stopp? Tidiga mornar, stressade föräldrar stora barngrupper, lite personal, trånga utrymmen, hög ljudnivå, långa dagar, trötta föräldrar, äntligen hemma - godnatt! Stress, det engelska ordet för spänning eller tryck, är en del av livet. Ibland är den positiv. Det är när det råder balans mellan de krav som ställs och vår förmåga att klara av dem. Då upplevs stress som positiva utmaningar. Ibland är stressen negativ. Det är när det ställs för stora krav på oss under en längre tid, och det är då som stressen börjar knapra på vår energireserv. Stressforskaren Hans Selye menar att alla människor har en energireserv, hög eller låg allt efter person, men ingen orkar stå emot stress i det oändliga utan att krafterna sinar. Det finns en gräns för vad vi tål.

Ylva är upprörd över den anpassning som sker på förskolorna idag. Barngrupperna blir större på färre personal. Barn med särskilda behov får inte de specialresurser som behövs. Men istället för att reflektera över vad detta för med sig; vad händer med barnen? Vad händer med personalen?, så ordnar man istället kurser för personalen om hur man ska arbeta med stora barngrupper. 

– Då har man ju samtidigt talat om för personalen, att man inte är tillräckligt bra om man inte grejar det här, säger Ylva. Det är bara att gå på kurs! Det är bara att lära sig! Men om personalen blir stirrig och irriterad av stress, smittar det av sig på barnen. Och av de barn som klarar av att vistas i en grupp på femton barn, men tvingas in i en grupp på tjugotre barn, blir alltid några avvikande eftersom just de barnen inte klarar av att höja ribban.– Genom att man ändrar i miljön, tvingar man de barnen att bli avvikande, säger Ylva. Men det kanske är de andra barnen som är avvikande, som är så tåliga, vem vet? Vi tillåts inte längre att vara svaga eller att ha en skörhet. Genom att vi pressar på och gör det besvärligare så straffar vi barnen. Sen kostar dessa barn ofta mycket pengar, framöver. För vi har inte haft råd att ta hand om dem på rätt sätt från början.

Sinnesrum 

Hur märker man då att ens eget barn är stressat? Ylva tycker att man ska vara uppmärksam på alla plötsliga förändringar. Det kan vara trotsåldern, men det kan lika väl vara stress Ylva menar att barn ofta reagerar på stress med kamp eller flykt. Kamp innebär att barnet blir ovanligt stökigt och bråkigt. Flykt innebär att barnet ofta får huvudvärk, klåda, allergier, stamning, trötthet, magsmärtor med mera. Ett stressat barn kan också få svårt att hålla tätt, och nu larmar barnläkaren Margareta Blennow på Sachsska, att allt fler sexåringar har börjat kissa och bajsa på sig och fått psykosomatiska symtom.– Stressen börjar tidigt. Man kastas ut från BB innan amningen har kommit igång! Sen upplever många mammor att de ska vara aktiva så fort de har kommit hem från BB. Ingen nybliven mamma vill ha "bomull i skallen", många rusar ut på caféer och muséer och försöker leva som vanligt. Barnmorskor påstår att småbarn kan skärma av omgivningen när de ammas. Men jag vet inte om jag köper det! säger Ylva. Jag tror detta med koncentration grundläggs tidigt och att man som liten måste tränas i det. Hon refererar till filosofen Ravi Shankar som säger såhär: Barn behöver möta vänliga människor och de behöver lära sig känna igen och förstå sitt behov av lugn och avkoppling.

Det finns barn, berättar Ylva, som inte kan slappna av i sinnesrummet. De lever i ett ständigt påslag och kan inte gå ner i varv. Det är de barn som ständigt tar av sin energireserv. Men dessa barn måste tränas och ledas till lugnet inom sig. Man får ta ett steg i taget. En minut första gången. Två minuter nästa gång och så vidare tills barnet kan ligga på madrassen och slappna av. När en förälder hämtar sitt barn, besöker de gärna sinnesrummet tillsammans innan de går hem. Ett fantastiskt sätt att mötas och slappna av efter en arbetsdag. Andra förskolor förlägger mycket av sin verksamhet utomhus, berättar Ylva. För det har man märkt, att barn som får mycket utevistelse, som får leka utan att bli störda, övar upp sin koncentration (motsatsen till stress). Utomhus finns också möjlighet att hitta sitt eget ställe, vilket visat sig ha rent hälsobefrämjande effekter eftersom hjärnan då går ner på ett lugnare varvtal.

Med glimten i ögat uppmanar hon stressade förskollärare att "klappa ihop". Inte helt och hållet, men att verkligen visa att den här modellen inte håller i längden - för sin egen och inte minst för barnens skull, som inte har någon talan. Men främst uppmanar hon alla föräldrar som anar oråd, att börja samtala med varandra, komma fram till att något måste göras och sätta stopp. För politiker behöver lyssna på föräldrarna. Dem kan man inte avfärda med att de inte passar för jobbet, som man kan göra med personal. Föräldrar har makt, de är väljarna.

– En kvinna ringde och sa att hon hade läst min bok från pärm till pärm och hon hade känt igen sig i så mycket, att hon hade sagt upp sig! Jag blev jätteförskräckt, säger Ylva med stora ögon, för det vill jag inte ha på mitt ansvar, att folk säger upp sig från sina jobb! Jag frågade om hon verkligen hade tänkt igenom det. Men det hade hon gjort, sa hon, och resonerat om saken med sin man. Hon kände att hon måste bryta det som var och nu var hela familjen mycket gladare.
 

Som sagt så ofta man ser besparingar utan att tänka på vilka konsekvenser det får i långa loppet. Det kommer att kosta mycket mer sen än att spara just nu.

En familjepolitik som gör barnen psykiskt sjuka

vilken underbar debatt artikel jag hittade. Plankar en del av den men föälj gäran länken och läs hela
http://www.bpis.nu/2015/07/19/familjepolitik-som-g%C3%B6r-barnen-psykiskt-sjuka-27688429

Låt oss för en stund helt bortse från oss själva och fokusera på: vad är bra för barnen? Vi konfronterar alltså frågan huruvida utvecklingen är för barnens bästa eller om vi vuxna föräldrar driver något i rent egenintresse.

Självmord, suicidförsök, depression och konsumtion av psykofarmaka har bland unga kvinnor ökat med upp till 400 procent under de senaste tio åren. (Kanske det hänger ihop med att alla barn förväntas bete sig som pojkar?) Trenden för unga män är densamma även om utvecklingen inte är lika dramatisk. Ju yngre barn desto brantare ökning, de uppväxande barnen mår allt sämre och vi undrar varför.
Den första generationen som fötts under de nya betingelserna i Sverige har varit på förskolan från ett års ålder och har under sina första sex år tillbringat större delen av sitt vakna liv med förskolepersonal. Dessutom har de levt i ett samhälle som inbillar oss att män och kvinnor är likadana och har identiska förutsättningar att ta hand om barn, utan hänsyn till egna val. Det är först nu vi kan se hur den generation mår som fått ta konsekvenserna av det svenska experimentet.
Sambandet mellan att båda föräldrar arbetar mer och ungdomars psykiska ohälsa. I dag arbetar föräldrar cirka åtta timmar mer per vecka och hushåll än före 1980. Det innebär drygt 1,5 timma per dag i minskad barn-förälderkontakt. Om vi antar att vaket umgänge före 1980 var 3-4 timmar per dag för små barn är 1,5 timma en minskning med 40-50 procent!
Gråter hopplöst
Anknytning är ett i dag väl utforskat begrepp. Det är vetenskapligt visat att barn behöver nära kontakt med sin mor under de första levnadsåren. De behöver även sin far men modern är väsentligast under de 2-3 första åren. Ett barn som gråter hopplöst när det lämnas på förskolan upplever sig övergivet. Det är först vid 4-5 års ålder som barn får ett tidsbegrepp. När vi lämnar ifrån oss ettåringen har den ingen möjlighet att bedöma om föräldern någonsin kommer tillbaka. Tolv månader är den känsligaste åldern ur ett anknytningsperspektiv och då sätter vi barnen i förskola i Sverige. Skador i anknytnings-processen är ofta irreparabla och resulterar i oro, ångest och depression. Just vad våra ungdomar lider av i dag.
 

Där hade de kunnat sluta för det var så bra men det kommer mer:

Det är dyrt att älska sitt barn i Sverige. För att tvinga in oss i sin politiska modell använder svenska staten ekonomiska styrmedel. En familj som envisas med att vara hemma tre år med sitt barn, varav med mamma de första 1,5 åren, straffas enligt våra beräkningar med cirka 400 000 kronor. Det går till så här:
* Full föräldrapenning betalas ut under 13 månader och är delvis könsbunden. Jämställdhetsbonusen premierar familjer där mamma börjar jobba efter 6 månader. Om mamma är hemma 13 månader straffas familjen med 68 000 kronor per barn.
* Vårdnadsbidraget betalas ut under två år till dem som inte belastar dagis. En heltids förskoleplats kostar kommunen cirka 14 500 kronor per månad netto, en peng det skulle gå att leva på och som en familj skulle kunna få utan att det kostade ett öre. Men vårdnadsbidraget är futtiga 3 000 kronor per månad och frivilligt för kommunen att betala ut. Av 14 500 kronor per månad som kommunen sparar betalar de alltså tillbaka max 3 000 kronor. Skillnaden, 11 500 kronor per månad, stoppar kommunen i egen ficka. Det här är barnets pengar och när det fyllt tre år stoppar alla kommuner allt i egen ficka.
* Särbeskattningen infördes för att vi inte skulle kunna leva på en inkomst. Familjer med en inkomst och rätt till full föräldrapenning förlorar cirka 26 000 kronor per år på särbeskattningen.
Med en föräldralön på 20 000 kronor per månad brutto, beskattningsbar och pensionsgrundande, skulle vi ha valfrihet att vara med våra barn och samtidigt slippa diskussioner om att det viktigaste jobbet i livet är en kvinnofälla.
 

Varför kan man inte ta till sig forksning och väl beprövade metoder? Varför kan man inte se till att barn får ha det bra? Varfrö kan man inte följa lagar som är till för att det skall vara och bli så?
Jo för :

Basen för den svenska statens familjemodell eroderar alltså och politiken bedrivs i strid mot våra evolutionära förutsättningar och mot barnens intressen. Den drivs helt av vuxnas snävt personliga intresse för materiell välfärd och statens behov av tillväxt. Staten har enorma och växande kostnader för psykisk ohälsa men grundorsaken vill man av kortsiktiga, nationalekonomiska orsaker inte ta i. Barn och ungdomar används som tillväxtbränsle och den politiska cynismen är total. Det är barnen som i dag sitter med notan i knät och får ta konsekvenserna av det svenska experimentet.

 

Det finns undantag

Det finns undantag inom socialtjänsten. De som får stöd och hjälp precis som det skall vara. Tyvärr så är det sällan eller nästan aldrig som de exemplen lyfts.
http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/hon-hyllar-gavles-socialtjanst

När Gävlebon och flerbarnsmamman Nina läste i Arbetarbladet om att orosanmälningarna till socialtjänsten har ökat drastiskt så hörde hon av sig för att berätta att det tyder på en bra utveckling. Hon har själv blivit hjälp av en annan persons orosanmälan, och tycker att det är viktigt att människor har ögonen öppna och är vaksamma i sin omgivning.
– Jag tror att människor pratar mer om sådana här saker i dag. Förut var det mer en privatsak. Jag tycker det är jättebra, har man inga problem så är det inte så problematiskt att bli anmäld tror jag.

I dag är Nina tacksam över den hjälp hon har fått från socialtjänsten. Hon har haft flera olika kontaktpersoner, men har ändå upplevt att de olika personer som jobbat med hennes fall har bemött henne med respekt och vänlighet. Nina har kunnat ringa eller sms:a sent på kvällen, med vissa har hon fått så god kontakt att de varit ute och fikat privat. Hon minns särskilt en gång när hon och en socialsekreterare satt vid en lekplats med en varsin kopp kaffe, de var båda nära till tårar när de pratade. Tillsammans kom de fram till att Nina behövde ta hand om sig själv och krisa i fred. En annan gång kom en sekreterare hem till henne, och pratade, tittade på tv och sa sen "har du ätit något ordentligt i dag?". Det slutade med att hon bjöd Nina på hamburgare.

– Jag minns en gång när vi åkte bil och jag låg i hennes famn och grät i flera mil.
Ninas barn mår efter omständigheterna bra och de har fått professionellt stöd bland annat i form av samtalsterapi. Snart bor hennes äldsta barn med henne igen, efter att ha bott i familjehem. Även kontakten och samarbetena med familjehemmen är något som Nina talar sig varm om. Hon har känt sig trygg med att ha sina barn där och upplever att de har varit ett bra stöd för hennes barn. Det har varit viktigt för Nina att ensam ta in vad som har hänt, för att kunna hantera sitt liv och acceptera vad som hände henne och hennes familj. Det har hon kunnat göra när barnen bott i familjehem.
– Generellt så känns det som att jag har koll i dag, säger Nina och ler.
 

Underbart med sådana berättelser.

Hårdare tag mot äktenskaps tvång

Det är många flickor som tvingas gifta sig både för unga och mot sin vilja. Föresten det finns säkert killar i samma situation också. Nu vill ministern ta hårdare tag för att det skall minska.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6214492

Som Ekot berättade i går har hittills ingen av de 23 anmälningarna om barn- och tvångsäktenskap lett till åtal sedan lagen genomfördes förra året.

För att ändra på det vill justitieminister Morgan Johansson (S) kriminalisera medhjälp till äktenskapstvång. På så sätt hoppas han att färre barn ska giftas bort.
– Jag tycker att den nuvarande lagen tog ett bra steg, men jag tycker inte att man tog hela frågan fullt ut. Till exempel kriminaliserade man inte stämpling, det vill säga när någon i samband med någon annan planerar att genomföra det här brottet. Det bör vi göra och på så vis utvidga kriminaliseringen i förhållande till vad som i dag gäller.
Justitieminister Morgan Johansson (S) räknar med att lämna in ett förslag till riksdagen senare i höst.

– När det gäller äktenskapstvång kan man tänka sig att det är ett antal människor i familjen som är inblandade och i dag är det i sig inte kriminaliserat. Den luckan borde man täppa till, säger Morgan Johansson (S).
 

Ja att straffa då skadan redan är skedd är väl sent anser jag. Hoppas att det går igenom och används också.

Ivos uppdrag förändras vad gäller sjukvården

Man har tydligen sett över IVO´s uppdrag vad gäller sjukvården och nu ändras deras uppdrag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6212895

– Just när det gäller det här uppdraget så handlar det om att samla de klagomål som ges också på lokal och regional nivå, se till att det finns nationella databaser för detta och att man hittar en mer långsiktig struktur så att man kan återföra kunskap till verksamheterna i syfte att de ska förbättra sin kvalitet, säger Gabriel Wikström, folkhälso- och sjukvårdsminister.
Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, jobbar i dag framförallt med att utreda anmälningar om missförhållanden inom vården, till exempel genom lex Maria eller lex Sarah anmälningar. Och kan sedan kritisera vårdgivaren om myndigheten anser att ett fel begåtts.
Med det nya uppdraget hoppas regeringen att de utredningar som Ivo gör också ska kunna leda till förebyggande arbete och på det sättet förhindra att samma misstag görs flera gånger.
– Vi vill att man förbättrar samverkan med kommuner, landsting och patientnämnder i syfte att kunna återföra kunskap från Ivo till verksamheterna, i syfte att höja kvalitén vilket kommer att gynna patienterna i slutänden, säger Gabriel Wikström.
Inga extra resurser följer med uppdraget som löper över ett år, men regeringen menar att det istället kommer att hjälpa Ivo att utnyttja de resurser de redan har på ett bättre sätt.
Nästa sommar ska Ivo presentera sitt förslag på hur deras samordning med vårdgivarna ska bli bättre och Eva Sunneborn, tillförordnad myndighetschef på Ivo, är positiv till det utökade uppdraget.

Visst är det bra men jag förstår inte att man inte låter det gälla även verksamheterna inom  socialtjänsten.
Det har fått mig att undra över vad IVO´s uppdrag är egentligen. Är det bara att samla in anmälningar?
Vet ju redan att de inte kräver rättelse eller polisanmälan trots att de upptäcker rena lagbrott men vad är deras uppdrag egentligen? Värt att börja gräva i....