Dom tog "våra" barn: Upprop v 35

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 30 augusti 2014

Upprop v 35

Två barn har bott ett år i ett familjehem. En flicka och en pojke. Mamman missbrukar.

Ändå vill hon ha hem pojken som är äldst.

Han har en anknytning till mamma och vill hem däremot vill inte flickan. Mamman vill heller inte ha hem henne. Men då det blir aktuellt så säger soc. att man inte särar på syskonen så hon får hem båda.

Hon har anmält båda full tid på dagis och har dessutom bett pappan att ta dem varannan helg. Sedan hör hon av sig till det tidigare familjehemmet och säger att det vore väl roligt om de kunde fortsätta att finnas där och erbjuder dem att ha dem varannan helg.

Vem som helst begriper att det inte kommer att gå. Sedan har hon ju inte hand om barnen själv över huvudet taget. Man kan undra varför hon ville ha hem dem, ok det var bara pojken men hon fick båda.

Det är bara en tidsfråga innan de är placerade igen men familjehemmet har redan andra barn så det är frågan om det blir ett nytt hem.

Barnperspektiv och att barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn har inte de här barnen märkt av.

Det är märkligt tycker jag. Då en familj skall utredas som familjehem får man genomgå en s.k. djupintervju. Man vänder ut och in på sig för vilt främmande mänskors.

I Sverige får man inte fråga någon om politisk tillhörig het eller sexuell läggning men här frågar de verkligen om allt. För varje kommun som du söker för får du genomgå samma procedur. Den utredningen anses sedan handläggarna inte vara tillräckligt duktiga för att tolka själva utan den skickas till några ”experter”. Som drar slutsatser. Sedan godkänns man eller ratas.

Det enda jag kan passa på att säga runt det är att det borde räcka med en sådan intervju med vissa års mellanrum (saker ändras ju) och sedan att kommunerna uppdaterar den och lär känna. Det skulle både spara tid och minska på frustrationen för familjehemmen.

Har under några år erbjudits oss till ett antal kommuner. Varje gång skall man ta ledigt, sitta i timmar och sedan får man ett avslag för att vi är familjen som varit i TV. Inge om kompetens eller kunskap. Inget om erfarenheter eller annat.

Åter till det jag tänkte ta upp. Varför är det skillnad på alla andra utredningar som görs runt barn? Om det skal omhändertas, om det skal vara en SOL placering eller ett LVU. Besöksförbud eller inte, umgängesfrekvens, omplacering... alla dessa utredningar gör en ensam handläggare. Sedan utför samma handläggare det som samma handläggare beslutat. Om någon protesterar är det samma handläggare som processar ( och de får ta in vittnen som inte ens träffat dem de skall uttala sig om, utan gör det utifrån samma handläggares bedömning. Beslutet verkställs sedan av samma handläggare.

Varför behöver man inte fråga eller konsultera någon annan i dessa ärenden? Är de inte lika

viktiga? En handläggare får inte bedöma om en familj är lämplig eller inte men andra livsavgörande beslut får en och samma handläggare göra. Visst är det konstigt eller är det bara jag som tycker det?

Jag undrar vart de social frågorna har tagit vägen i valdebatten. Vart står du och ditt parti i dessa frågor? Har bara fått två svar hitintills.

Om jag är lite sarkastisk så är det väl så att de flesta av er har fullt upp att bli omvalda men jag undrar varför?

Mvh Eva fostermamman i Mark ärendet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....