Dom tog "våra" barn: Brev till Anderas Norlen

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 8 augusti 2014

Brev till Anderas Norlen

Blev mer och mer arg efter repliken av Andreas Norlen och bestämde mig för att bemöta honom. Skrev:

Läste din replik på debatt artikeln d 1 aug

Nu måste Sverige göra barnkonventionen till lag. Du skriver att alliansen gjort en massa saker för att förbättra och visst har man gjort det men långt ifrån vad som behövs. Att göra barnkonventionen till lag är ett steg men artikeln tar också upp många andra förbättringar som skulle behövas. Du skriver att en under sökning 2011 visar att man till största del följer barnkonventionen men det stämmer inte i praktiken.

Jag har varit på 6 besök i riksdagen för att lyfta detta. Varje gång får jag veta att man inte går in i enskilda ärenden. Varje gång då jag ställer frågor möts jag av ett försvar, med en upprepning av vad man gjort eller tänkt med det man gjort medan jag talar om att det inte fungerar. Jag har påpekat att det inte är enskilda ärenden. Att lagarna inte följs. Att de inte är kopplade till några konsekvenser vilket innebär att de inte behöver följas, eftersom det inte händer något då de inte följs.

Vecka 41 förra året startade jag ett upprop mot socialutskottet för att visa på behovet av att göra något. Visa på bristerna. Du skriver att barnkonventionen är en internationell lag som därmed r luddig men jag visar i mina brev att våra svenska lagar också minst sagt är luddiga går att tolka och barn är de som får ta konsekvenserna. Jag har hitintills skickat 47 ärenden som bevisar det.

Bifogar dem Räknar inte med att du kommer att läsa alla men läs något av dem och tala sedan om för mig på vilket sätt du menar att våra lagar är tydliga när människor svenska medborgare kan behandlas så. Tala om för mig hur du menar att Sverige ligger i framkant i de ärenden jag skickat. Dagsaktuella och verkliga ärenden men riktiga människor vuxna och barn som far illa under socialtjänstens försorg. Under er regering som kommer att undra varför ni inget gjorde.

Det jag tycker är jobbigast är allt försvar att man gör tillräckligt, har gjort så mycket trots att det på de områden vi lyfter fortfarande inte hänt något alls. Jo man gjorde vanvårdsutredningen vad hände sedan? inte ens hälften har fått ersättning. Man gjorde barnskyddsutredning med Kerstin Wijksell vad hände efter den ? Ingenting. Jo vissa delar har tagits upp. Man gjorde sammanbrotts utredningen men nöjer sig med att konstatera att det är så illa men vad gör man åt det? jo tillsätter en utredning till. Nu skall LVU lagen ses över. Den skulle vara klar i oktober men har fått ett tilläggsbetänkande så nu är den förlängd till nästa år. Bråttom verkar det inte vara.

Under tiden dör barn på insidan. Familjehem tappar lusten och blir färre och färre. Socialen går på knäna. Det handlar inte om de som lever på försörjningsstöd utan om de som omhändertas. En handläggare som inte ens har allt som behövs i utbildningen, (inget runt barn om det inte väljs till) som inte ens har obligatoriskt närvaro krav under utbildningen kommer ut i en verksamhet som går på knäna. Fyra av tio funderar på att sluta, var tredje är nyanställd och sju av tio chefer har inte jobbat mer än tre år. Ofta unga tjejer utan egna barn. Där skall de både utreda omhänderta, processa och verkställa i samma ärende. När de inte lyckas är det lätt att skylla på familjehemmen, samarbetsproblem och då omplaceras barnen.

Läs några av mina brev och tala sedan om för mig om du fortfarande tycker att ni lyckats som allians regering. Jag röstade på alliansen. Engagerade mig politiskt i ett av allians partierna för jag trodde att jag skulle kunna påverka mer men utan resultat. I år vet jag inte ens om det blir alliansen för jag är så besviken över att man bara lyssnar men sedan inget gör. Att man istället för att svara försvarar sig med allt man gjort som jag står och talar om att inte fungerar.

Du avslutar med att de flesta barn växer upp under trygga förhållanden men det är inte dem vi behöver trygga och stifta lagar för utan det är resten. Om man går in och tar barn måste man också säkerställa att man gör ett bättre jobb.

Mvh Eva fostermamman i Mark ärendet Brev nr 42

Får se om jag får svar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....