Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 14 augusti 2014

Så gör man inte

Markbladet en politiker som sitter i socialnämnden som tar upp vårt ärenden
http://markbladet.se/?artikel=201408130848228610
Och Bt hade med en notis om Jk anmälan


Och en krönika runt vanvårdspengen. http://www.d-intl.com/2014/08/12/kronika-samhallets-styvbarn-sveket-mot-de-svagaste/
Sveket mot de svagaste.
Det är min förhoppning att de som fått avslag åter får sin sak prövad. Det kan inte vara rätt att först se utsatta barn-och fosterhemsbarn som personer utan “nyhetsvärde”, för att efter Kangers dokumentär plötsligt lyssna på offren, starta en smärtsam process hos de utsatta som försökt glömma sitt barndomshelvete – bara för att sedan avslå hälften av vittnesmålen.
Så gör man inte mot människor. Heller inte mot samhällets styvbarn som råkade ut för övergrepp på grund av samhällets bristande intresse för dem som inte ansågs passa in i det socialdemokratiska folkhemmet.
 
Kan bara hålla med.

Sedan är det de anställda i Karlshamn som anmäler varandra bara för att ge igen. http://www.expressen.se/kvallsposten/lex-sarah-anmalde-for-att-hamnas-pa-kollega/
Handlar om att missbruka systemet.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym14 augusti 2014 kl. 11:16

    Man kan undra vad soc.tjänstemän gjorde innan internet fanns?
    Det sägs ju att det fanns ett sk tjänstemannaansvar för några decennier sedan,en slags kodex,eller åtminstone viss moral,som ju nu i och med internets transparens blir tydlig att den helt ändrats!
    Det är ju pinsamt vad människor kan göra för pinsamheter i tjänsten!
    Alltså-borde socionomer som övriga yrksekategorier med enormt ansvar bli legitimerade!Kunna bli av med sin leg.Kunna bli prickade.
    Annars kan man ju inte komma åt de som missköter sig.
    Och det är ju bla en av anledningarna att vissa gör så.

    Man ska inte kunna bete sig hur som helst i sitt yrke,det borde vara lika för alla!
    Maktmissbruk händer ju i de länder där politiska systemet är korrupt,de flesta i Sv som ej har erfarenhet av socialtjänsten går omkring och tror att soc är till för att hjälpa,men hur vanligt är det inte att de gör tvärtom?Är mer problemorienterade än lösningsorienterade?Ser mer problem i det som inte är problem,och vänder normala saker till onormalt,vänder kärleksfullhet till "avvikande beteende",ställer diagnoser på folk utan att vara läkare,eller ens utbildad för att känna till diagnoskriterier!

    Det finns säkerligen många goda socionomer som brinner,för trasiga människor,som mannen i Krokum,men som blev ihjälmobbad,och tog sitt liv,där familjen som han lämnade åtminstone fick viss upprättelse.Men vilken förlust för de trasiga människorna!
    Med tanke på hur stor personalomsättning socialkontor i Sverige har,kan man undra(-och vore kanske på plats vid en JK-granskning?)
    hur många som mobbas ut?Tigs ihjäl?
    Om politiker Henry kände sig motarbetad under många år,hur många andra har kanske känt sammma sak?
    Det behövs verkligen talas om ...ty sanningen sipprar alltid ut,tll slut.
    Och i framtiden kommer du säkert få saker uppkallade efter dig,typ Lex Eva,för att du just tar upp det som är alldeles på tok för dåligt,och inte borde förekomma i en demokratisk stat.
    Det är pinsamt,Sverige!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)