Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 2 augusti 2014

Kyrkan tvingas ta över

Hittade ännu en debatt artikel från igår.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2444893-socialtjansten-sviker-utsatta-tvingas-ta-hjalp-av-kyrkan Det är kyrkan som säger att soc inte längre klarar sitt ansvar utan att de får träda in allt mer.
Vi som skriver detta är diakoner, präster och representanter för brukarorganisationer i Göteborg. Dagligen möter vi hemlösa, arbetslösa, psykiskt sjuka, ensamstående föräldrar och många andra som av olika anledningar är i behov av och har rätt till samhällets stöd. Deras förtroende för socialtjänsten sviktar i dag allt mer. Bedömningar upplevs som rättsosäkra och i stället för hjälpta och värdigt bemötta känner sig många misstänkliggjorda och ifrågasatta. Det handlar inte längre om att socialtjänsten har svårt att leva upp till sitt breda samhällsuppdrag som en katalysator för social utjämning och människors egenkraft. Nej, socialtjänsten av i dag lever inte ens upp till de elementära delarna av sitt uppdrag. Inom kyrkan och frivilligsektor påminns vi ständigt om detta då alltfler hänvisas och söker sig till oss för att få stöd.

Socialbidraget räcker inte

De som arbetar som socialsekreterare tvingas i dag i praktiken sätta budget framför lag. Gång på gång stöter vi på människor vars situation är sådan att de måste anses berättigade till stöd och insatser, men som ändå nekas detta. De som får försörjningsstöd får det för att upptäcka att dagens socialbidragsnorm inte räcker för den skäliga levnadsnivå som socialtjänstlagen föreskriver. Återigen måste de vända sig till församlingar och frivilligorganisationer för att be om hjälp till kläder, glasögon, tandvård och mat.
Socialsekreterarnas tunga arbetsbelastning är välkänd. Från hela landet kommer rapporter om en ohållbar arbetssituation, stor personalomsättning och höga sjukskrivningstal. För två år sedan gick Göteborgs socialsekreterare ut i denna tidning och uttryckte klart och tydligt att de inte längre kan uträtta ett rättssäkert arbete. Runt om i landet pekar socialsekreterare på samma sak. Det handlar alltså inte om enskilda felaktigheter eller fall av bristfällig handläggning. I stället är det ett resultat av politiska prioriteringar och en samhällsutveckling där människor kläms åt och rättigheter kränks.

Människorvärdet sätts på prov

De politiska partierna slåss i dag om vem som är mest trovärdig i frågor rörande vård, skola och omsorg. Att detta debatteras tycker vi är utmärkt. Men för oss är politiska partiers trovärdighet avhängigt av vilket ansvar de tar för att de som har det svårast i vårt samhälle får det stöd de behöver för sin trygghet, och för sina möjligheter att på ett jämlikt sätt delta i samhällslivet.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)