Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 6 augusti 2014

Försvar

Som jag ofta säger så finns det de inom socialen som gör ett otroligt jobb och är skitbra handläggare och jag förstår att de får ta skit för vad andra gör.
Jag förstår att de känner sig "kränkta" eller "anklagade" trots att de gör allt de kan och lite till.
Här är det en som går in i försvar.
http://www.vk.se/1245726/media-ger-en-orattvis-bild
Nästa gång ni läser en socialtjänstkritisk artikel eller ser ett inlägg på tv-nyheterna eller uppdrag granskning, ha i åtanke att det som presenteras säkert till största del är sant, men att hela sanningen aldrig kommer att kunna komma fram i media och att världen väldigt sällan är svart och vit. Det skriver Sonja Eriksson, ordförande i vård- och omsorgsnämnden, Vännäs kommun
Det är viktigt att enskilda kan få komma till tals. Men det är också viktigt att vi från kommunens sida kan få möjlighet att på något vis bemöta direkta felaktigheter som tillskrivs vårt agerande.
När det gäller den aktuella situationen jobbar vi fortsatt med att försöka få fram det utredningsunderlag som är nödvändigt, och har ingen som helst avsikt att förhala beslutet. Vidare har vi uppmanat företrädaren att anmäla till tillsynsmyndigheter, som då på ett neutralt sätt kan granska hur vi hanterat situationen.
Vi välkomnar granskningar av både IVO och JO om det är så att något blivit fel. Dessa granskningar är en del av rättssäkerheten och viktiga för att säkerställa en säker och korrekt handläggning.
Dessa instanser har rätt att kräva ut ALL dokumentation och är därför de enda som kan göra en sammantagen bedömning. JO och IVO:s kritik är dessutom offentlig så att allmänheten kan ta del av den.
I Vännäs har vi dessutom även en särskild klagomålshantering där enskilda har rätt att lämna sina klagomål och få dessa synade enligt upprättade rutiner.
Om något blir fel vill vi så fort som möjligt komma till rätta med detta för att kunna erbjuda den bästa socialtjänst vi kan.
Medias allmänna bild av socialtjänsten är ofta dyster, kränkande och orättvis. För både klienter och de tjänstemän som arbetar hårt och intensivt för att hjälpa kommunmedborgarna på bästa sätt.
Av någon anledning anser inte media det värt besväret att fokusera på allt positivt som kommer av socialtjänstens arbete och alla klienter som är nöjda med både bemötande och handläggning. Jag anser bestämt att även detta ligger i allmänhetens intresse.
Min önskan så här i slutet av mitt inlägg är därför att nästa gång ni läser en socialtjänstkritisk artikel eller ser ett inlägg på tv-nyheterna eller uppdrag granskning, ha i åtanke att det som presenteras säkert till största del är sant, men att hela sanningen aldrig kommer att kunna komma fram i media och att världen väldigt sällan är svart och vit utan istället alla dessa fantastiska gråa nyanser som finns där emellan.
 
Håller med om att man även behöver lyfta det positiva och häller med om att det finns de som lever efter det de skall som hon skriver men det inte för deras skuld vi behöver ändra lagar och strama upp barns rättigheter utan för dem som inte gör det. Det vore väl underbart om det fungerade som hon beskriver det men så är inte fallet vill jag påstå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar