Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 28 augusti 2014

Mer än biologi

Skrev ett mail och tackade för debatt artikeln bäst för flest och fick ett svar:
Hej Eva! Tack för beröm. Ja, du är verkligen en av mina stora inspirationskällor. Såg du att del två i serien handlade om dig/er/familjehem?

Återigen lyfter hon vårt ärende och hon avslutar med orden:

Trots att bristen på barnperspektiv varit känd länge har nästan inget förändrats. Just nu utreds LVU-lagstiftningen. Utredningen, med uppgift att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn och unga som tvångsvårdas enligt LVU, var tänkt att vara klar till hösten. Men då ytterligare direktiv tillkommit presenteras den inte i sin helhet förrän nästa sommar. I den bästa av världar läggs därefter lagförslag som stärker barns rättigheter på bekostnad av vuxnas. Barn som omhändertagits som mycket små bör ha rätt att stanna kvar i familjehem de är anknutna till oavsett hur den biologiska familjens förutsättningar förändras. Äldre barn bör i högre grad tillåtas påverka själva var de vill bo om bioföräldrarna brister. Det är inte i barns intresse att flyttas fram och tillbaka eller ha hotet om förflyttning hängande över huvudet år efter år. Ingen skall behöva växa upp i limbo.
I grunden handlar den här frågan dock inte bara om lagstiftning utan även om attityder. Det visar om inte annat fallet Rasmus och Fanny. Nu när alla från Socialstyrelsen till tingsrätten slagit fast att det var fel att flytta dem från Eva och hennes familj får de fortfarande inte komma hem. Trots att barnen önskar detta. I stället ställde kommunen så sent som i somras in umgänget. Mark har till och med försökt få till ett kontaktförbud mot Eva gentemot barnen. Så länge sådant förekommer är alla vackra ord om BBIC (Barns behov i centrum) och barnperspektiv just bara ord och inget annat.
Får bocka och tacka och hålla med om att det har inte hänt så mycket.  Det borde hänt mycket mer.  Och i den här valdebatten har jag inte sett något runt socialfrågor.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar