Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 28 augusti 2014

Bäst för flest

En ledarskribent på GP har återigen skrivit om barn och deras bästa. Kan erkänna att hon ligger med på min lista över de som får uppropen och som faktiskt läser vartenda ett.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2469959-bast-for-flest-barn
Ofta hävdas det att Sverige är ett av världens bästa länder för barn att växa upp i. Så är det på många sätt. Barn har ett högt värde i vårt samhälle. Sverige var bland de första att ratificera FN:s Barnkonvention och först i världen med att kriminalisera barnaga. Vi har en Barnombudsman som följer upp att ungas rättigheter tas tillvara och en väl utbyggd föräldraförsäkring. Alla barn har rätt att gå i skolan. Det finns också tydliga regler och riktlinjer som slår fast att i all myndighetsutövning som berör barn skall barnperspektivet beaktas.
Trots allt detta goda finns det dock fortfarande problem som är svåra att komma till rätta med. Det visar inte minst de fall som tidigare delar av denna serie (19/8 och 21/8) tagit upp. Unga människor som är beroende av att samhället ser till att de får sina behov och rättigheter tillgodosedda hamnar allt för ofta i periferin.
En kartläggning som tidningen Dagens Nyheter gjorde i våras visar att Socialtjänsten över hela landet slarvar med anmälningar om barn som riskerar att fara illa. Bland annat fann tillsynsmyndigheten IVO brister i 53 av de 60 förhandsbedömningar socialtjänsten i Östra Göteborg hanterade i januari 2014.

I en intervju med DN i april sade Cecilia Lobos, inspektör på IVO: ”Socialtjänsterna bortser från barnperspektivet och barnens behov av skydd. Det är mycket allvarligt, men tyvärr inte ovanligt.”
I samma DN-artikel påpekar Madeleine Cocozza, psykoterapeut och forskare vid Linköpings universitet, att det inte är rättssäkert att vara barn i dag och att det i många fall inte ens hjälper om det finns en anmälan på att man blir illa behandlad.

Socialstyrelsen nyligen Barnskyddsutredningens betänkande som visade att anställda inom hälso- sjuk- och tandvården inte anmäler misstankar om att barn far illa i den uträckning de skall. Samma tendens finns i skolan. Rädslan för att blanda sig i familjers privata angelägenheter gör att vårdpersonal drar sig för att kontakta myndigheterna.
Kan bara hålla med. Tänk om barnperspektivet kunde bli mer än ett fint ord på pappret.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)