Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 28 augusti 2014

Qrut

Skulle vilja slå ett slag för Qrut. En rätt nystartad organsitation som försöker stötta och hjälpa mammor att klara av att behålla sina barn.
http://qrutrfhlse.se/sok-hjalp-innan-du-malat-in-dig-i-hornet/
Sök hjälp innan du målat in dig i hörnet
Det vi upplever är att socialtjänsten sällan frågar efter kvinnornas egna styrkor. Lika lite som man forskar i varför deras bakgrund är som den är. Hur ska man klara en föräldraroll om det finns noll referenser om hur en familj fungerar, t.ex.
Inom Qrut tror vi att grunden är att alla vill vara bra mammor. Med andra ord vi skaffar inte barn för att skada barnet utan för att ge barnet det vi möjligen själva aldrig fick. Sedan kommer problemet hur man kan klara det. Genom att ge aktivt stöd, support utifrån behov, kan vi komma långt. Bitar som saknas t.ex. nätverk som hos andra är naturligt, går att bygga med resurser från människor som vill eller kan bidra.
Vi vet också att det finns fall där barnen ska vara omhändertagna, placerade. Däremot tror vi att även de föräldrarna kan vara en aktiv del i barnens uppväxt. Vi tror också att barn/föräldraumgänge kan ske under betydligt mildare förhållanden än som sker idag, med kontrollpersoner som vaktar. Begränsningar i vad som får sägas etc. Föräldrar som inte har hand om sina barn måste kunna säga till sina barn att de älskar dem.
Att barn blir ledsna efter ett umgänge handlar inte nödvändigtvis om att barnen far illa av mötet utan mer om sorgebearbetning och rätten för barn att sakna sin förälder. Att placerade barn innan ett umgänge är spända, uppspelta är inte alltid detsamma att de inte vill träffa föräldern utan snarare en förväntan där känslorna är svåra att hantera.
 
Myndigheter är inte alltid bästa metoden i stöd till föräldrar, men i samarbete med idella sektorn som i vårt fall Qrut/RFHL finns det bra förutsättningar.
Slutligen föräldrar som är drabbade målar ofta in sig i hörnet, deras förtvivlan, sökande efter hjälp numer via internet och sociala medier, är ett sätt att dela olyckan men sällan en konstruktiv väg i att komma tillbaks som förälder. Man möter allt för ofta andra i samma belägenhet. Hela sanningen i våra liv diskuteras inte av förklarliga skäl. Till slut blir stigmatiseringen så hög att man inte förmår ta sig ur.
Vi vill erbjuda möjligheten att gå vidare, hitta lösningar så att man som förälder inte hamnar i den totala vanmakten och känslan av kontrollförlust. Bor du i Stockolmsområdet! Ta kontakt med Qrut innan, diskutera oron med oss. Vad kan göras för att förhindra att barnen tas ifrån oss, förbättra möjligheterna till åteförening.
Barn har enligt Barnkonventionen rätt till sina föräldrar, rätt till sitt ursprung. Vår övertygelse är att barn som ser att föräldrar mår bra också blir trygga barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar