Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 10 augusti 2013

Ta ansvar för placerade barn

Det är många som kräver ansvar för placerade barn. Det jag tyckte var bra är hur hon sammanfattar hur andra, många  kräver en förändring även om det är på lite olika sätt
http://sourze.se/2013/08/07/ta-ansvar-for-omhandertagna-barn__90101
Omhändertagande av barn och unga är det svåraste ingrepp samhället kan göra i ett barns och en familjs liv. Ibland är omhändertagande nödvändigt för att barnet ska få trygghet och ett normalt liv under sin uppväxt. Men ibland sker det på oklara grunder.
Två företrädare för Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, skriver i en artikel i Dagens Samhälle, nätupplagan, under rubriken: ”Debatten om de placerade barnen måste nyanseras.” Länk: skl.se
Hälsoproblemen, av såväl fysisk som psykisk karaktär, är överrepresenterade av barn som placeras i familjehem eller på hem för vård eller boende. Placerade barn mår dåligt Länk: svd.se 
Men SKL förefaller sträva efter att förminska argumenten av barns ohälsa, utsatthet och rättsäkerhet.
Vissa socialtjänster slarvar med dokumentation, har personakter i oordning och har en oklar beslutsprocess. Detta borde beivras. Men sanktionsmöjligheter saknas. Skarp JO-kritik mot individ och familjeenheten. Länk: hd.se
Barnombudsmannen, BO, har skrivit att barn i utsatta situationer får sina rättigheter åsidosatta i två fundamentala avseenden.”Utsatta barn får ständigt sina rättigheter åsidosatta”Länk: dn.se Dessutom bör omhändertagna barn och unga få ett opartiskt juridiskt ombud.
Det handlar också om begreppet: ”Ej part i målet”. Det gäller t.ex. om den ena partnern dödar den andre. Då önskar närstående ofta ta hand om barnen. Men enligt juridiken är de närstående ”Ej part i målet”. De har alltså ingen talan.

Ett annat, mer aktuellt fall, är Lisa. Pappan dödade mamman. I tre år bodde Lisa, nu fyra år, hos morföräldrarna som själva har en 9-årig dotter. I två domar fastslogs att det är av ”yttersta vikt” att barnet får bo hos morföräldrarna. Men socialtjänsten ändrade sig. Lisa omhändertogs och socialtjänsten vägrar nu att uttala sig.

6.711 namnprotester hade samlats in för att Lisa skulle få bo hos morföräldrarna. Lisa har fortfarande sin pappa som vårdnadshavare – fast han är livstidsdömd för mordet på Lisas mamma 2009. Och pappan – som mördade morföräldrarnas dotter –vill förmodligen inte att dessa ska få vårdnaden. Vilken roll spelar pappan fortfarande – som vårdnadshavare?

Men främst handlar det om barnen. Vad är barnets bästa? Socialtjänsten gör olika tolkningar.

Det är viktigt att framhålla att det finns många bra familjehem som gör ett fint arbete. Att flertalet barn förmodligen får den trygghet och omsorg de behöver av familjehemmet. Men vi får inte negligera att mycket återstår att göra när det gäller att förbättra omhändertagandet och rättsäkerheten för barn. 
 
Sedan är det ett gäng som kräver ökade krav på HVB hem och vad de gör
http://www.unt.se/debatt/kraven-pa-hvb-maste-skarpas-2415183.aspx#.UYypO2xPUJw.facebook

Tyvärr är verksamheten inom många HVB dock behäftad med stora brister. Det visar flera olika granskningar. Personalen har inte den kompetens som deras tillstånd från Socialstyrelsen ställer krav om, utlovade behandlingar utförs inte – det finns fler exempel.

 
Men nu är det dags att ta ytterligare steg, att skärpa kraven på de HVB vi anlitar, att träffa tydligare specificerade avtal och att utforma bättre rapporteringssystem. Vi vill uppnå följande:
  • Bättre och mer individuellt inriktad vård till barn och ungdomar. Det individuella perspektivet är det centrala, barnets/ungdomens bästa i fokus.
  • Tydliga rapporteringsformer från HVB till socialtjänsten om vården, som underlag för uppföljning på individnivå, av behandlingsmetoder och ekonomiskt.
  • Nya former för ramavtal med HVB vid kommande upphandlingar, med t ex uppdelning av HVB-kostnaden i en boendedel och en del för vård och behandling.
  • En fortlöpande utvärdering av vårdmetodernas effektivitet och resultat.
  • Sparade skattepengar då betalning ska ske i relation till dokumenterat utförd vård.
  • Tydligare ansvarsfördelning gällande insatser från socialtjänsten, HVB och Socialstyrelsen.
  • Skärpta former för kontroll och inspektion av HVB, ett ansvar som ligger på Socialstyrelsen, men från och med 1 juli 2013 den nyinrättade Inspektionen för vård och omsorg.
  • Inrätta en informationskanal där såväl Socialstyrelsen som kommunernas socialtjänst kan lägga in inspektionsrapporter respektive sina erfarenheter från olika HVB.

Barn och unga som behöver vård och omsorg ska få de insatser som de har behov av och som lagen ger dem rätt till. Vårt ansvar är i allra högsta grad att säkerställa en god kvalitet och uppföljning av de utförda insatserna för respektive placerad person.

 
Jag kan bara hålla med allihop.


 


 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)