Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 25 augusti 2013

Barngruppers storlek

I Göteborg har det forskats på barn och barngruppers storlek. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5626132 Man konstaterar att barn inte klarar av hur stora grupper som helst. Uppåt 20 barn blir för många relationer, både för barnen men även de vuxna.
– Har man över tjugo barn med småbarn i gruppen så är det för många barn. De klarar inte av hur många relationer som helst. Lärarna klarar inte av att hålla reda på vilka som gjort detta och detta och så vidare. Energin går åt till det mer än att kommunicera med barnen, säger Ingrid Pramling Samuelsson som är professor i pedagogik.
Studien har gjorts både genom fältstudier och enkäter med personal i förskolan och resultaten visar att det är många fler faktorer än just barngruppens storlek som avgör kvaliten på förskolan.
Enligt Ingrid Pramling Samuelsson är det lika viktigt med lokalernas utformning, barngruppens sammansättning med till exempel ålder, och personalens kompetens. Och en stark önskan från professorerna vid Pedagogen i Göteborg är att förskollärarutbildningen förlängs till fyra år.
Och jämställdhetsminister Maria Arnholm lovar att lyssna på forskningen.
– Mitt viktigaste bidrag är att stödja de som jobbar i förskolan. På samma sätt som vi satsar på lärare ska vi också satsa på förskollärare. Se till att det blir karriärtjänster och möjligheter till utveckling och förkovran även där. Medarbetarna i förskolan är den allra viktigaste kvalitetsfaktorn
 
Jag jämför som alltid med utsatta barns situationer och därmed relationer. För "våra" små som flyttat 11 gånger och nu bor i sitt tredje familjehem, där det är med personal på umgängen och den personalen byts ut. Bara för oss, i vår relation, den sista tiden innebär det att det varit med 8 personer för oss främmande människor som vi skall släppa in i vårt hem. Hur många mer som varit inblandade vet jag inte. Lägg till familjen de bor i med deras familj, släkt och vänner. Den biologiska mamman med familj. Syskonen som är placerade på olika håll och deras familjer. Sedan går de i skolan och på fritids och har handläggare.
Här gjorde jag personalen uppmärksamma om detta så de begränsade deras kontakter så mycket det gick.
Några av konsekvenserna börjar komma. Pojken går om i skolan, redan. Tycker i och för sig att det är bra att de tar det direkt så att han inte halkar efter än mer men hos oss var han åldersadekvat som det heter, hängde med som vilket barn som helst.
Flickan frågar ibland nya personer känner jag dig? Hon klarar inte av att ta in fler nya, lägga fler på minnet, något en psykolog varnade för redan för snart 2 år sedan. 
Vad kommer det att märkas på härnäst?
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)