Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 5 augusti 2013

Frihetsberövade.. båda

Sofia Rapp jämför utsatta barn som på sitt sätt också är frihetsberövade men personer som frihetsberövas då de misstänks för brott de inte gjort.
http://sofiarappjohansson.se/oskyldigt-domda-barn-far-aldrig-sin-upprattelse/
Tanken är inte fel alls för båda frihetsberövas skillnaden är att de som frihetsberövas för brott de inte gjort får ersättning. Det gör inte de barn som tagits ibland felaktigt och misskötts i myndigheternas namn.
Hon tar upp ett antal ärenden och talar om summan de får medan vanvårdade får slåss för att få något alls. Trots att man bestämt att de skulle få upprättelse.
Hon skriver:
Har ni någon gång träffat på ett fosterbarn som fått skadestånd för att ”oskyldigt” blivit placerat? Jag har aldrig gjort det.
Vad har de här barnen begått för fruktansvärda brott som dömts till att växa upp under så otrygga förhållanden som det kan vara i ett familjehem?
Jag hade inte gjort någonting brottsligt för att hamna i det ena vidriga fosterhemmet efter det andra – jag hade uppskattat fängelse. Jag hade älskat isoleringscellen framför många av de familjer socialen placerad mej i.
Varför döms ett barn att leva under misär, misshandel- frånskild från sin biologiska familj? Fråntagen sig egenvilja, självbestämmande och många gånger kärlek – utan att ha gjort något för att ”förtjäna det”? Varför får inte fosterbarnen upprättselse och eftergift – varför sitter inte GW Persson i direktsändning och beklagar sej över ett felande rättssamhälle?
Varför rycker socialtjänsten, politikerna , pressen och den stora ”svenssonmassan” på axlarna och struntar i det. Varför får inte de här fosterbarnen samma mediaplats som Quick?
Varför?!
Hur kan vi låta de här barnen växa upp under tortyrliknande förhållanden, under tvång och stress och sedan aldrig låta dom få en revansch?
Vi accepterar att dom finns. Vi sparkar på dom när de somnat fulla, påtända på gatan eller vi tittar åt ett annat håll när vi ser dom stå med en tom ”takeaway” kaffemugg och tigga pengar någonstans.
 
Visst finns likheterna, alldeles för tydligt. så jag kan bara hålla med och undra varför är  det sån skillnad?
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)