Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 20 augusti 2013

Saknar mycket där...

Hittade en debatt artikel runt KD´s förslag nu inför valupptackten:
Vi ska vara världens bästa land för unga
Kristdemokraterna har lagt förslag om utökad föräldraförsäkring så att det blir enklare att kombinera jobb och familj, frihet att själv fördela föräldradagarna och större möjlighet att välja barnomsorgsform. Vi har också stärkt den ekonomiska situationen för familjer med de minsta marginalerna och gjort det möjligt att spara dagar till och med att barnet är 12 år. Efterfrågan på föräldrastöd ökar och vi föreslår därför att kommuner ska erbjuda föräldrautbildning, inte bara när barnen är små utan också under tonåren. När problem uppstår i familjen måste det även finnas möjlighet till familjerådgivning till en maxkostnad på 300 kronor per gång. I dag har alltför många inte råd att söka hjälp när det behövs.
Vi anser att alla politiska beslut ska familjesäkras. De ska analyseras utifrån deras inverkan på familjernas ekonomiska situation och hur det påverkar förutsättningarna att värna och vårda positiva familjerelationer
Öka kvaliteten i förskolan. För små barn är det särskilt viktigt med en lugn miljö och personal som har gott om tid. Vi förslår därför en satsning på 1,4 miljarder för att minska antalet barn i förskolegrupperna.
En bättre skola. Internationella jämförande studier visar att svenska elevers skolresultat sjunker. Det försämrar ungas möjligheter till jobb och på sikt svensk konkurrenskraft.Vi vill bryta trenden genom mer lärarledd undervisningstid och mer svenskundervisning med fokus på läsning. En satsning på fler speciallärare ska garantera tidigt stöd till de elever som behöver. Vi vill även öka kraven vid antagningen till lärarhögskolan för att höja kvaliteten på undervisningen. Duktiga lärare ska också premieras i lönekuvertet.
Minska ungdomsarbetslösheten. För att öka ungas möjligheter till jobb vill vi införa lärlingsanställningar. Det skulle öka företagens vilja att anställa oprövade personer och att ta ansvar för unga på arbetsmarknaden. Vi vill även införa en tvåårig yrkesförberedande utbildning, med ett frivilligt tredje år som kan läsas in i efterhand. Det skulle ge större möjligheter för dem som vill jobba inom praktiska yrken att komma in på arbetsmarknaden.
Sverige kan bli världens bästa land att växa upp i. Det är ingen utopi utan en möjlig verklighet. Med ett helhetsperspektiv på barn och ungdomar når vi dit.
 
Men vart är förslagen runt redan utsatta barn? Vart är kompensations till barn  drabbade av felaktig myndighets utövning? Vart är förslagen runt bristerna i utbildning för dem som hanterar barn eller konsekvenser då de gör fel? Barns rätt till det eller dem de ser som sitt/sina oavsett vem det är bio/syskon/släkt/ familjehem? Det saknas mycket i de förslagen som jag ser det.

Behovet om en uppsträckning behöver jag nog inte berätta om. Tror de flesta vet.
En artikel som bekräftar runt skolan om en flicka som inte gått i skolan på två år utan att någon reagerade. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17321746.ab  Vet flera sådana fall. Vet även om barn som visserligen är i skolan men inte på lektionerna. Man hävdar att det inte är så mycket att göra. De sitter och hänger i korridoren.
Håller inte med. som sagt barn skall vara i skolan det säger lagen men då måste det väl också finnas krav på att de skall lära sig något. Att de skall ha med sig något då de lämnar skolan eller?
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)