Jag har sett en av repriserna på programmen runt "de bortrövade barnen" Det går på TV4 fakta
Om någon vill se programmen igen
http://www.tv4play.se/program/de-bortr%C3%B6vade-barnen Premium play abonemang behövs.
Det var del 2 jag såg. Om en flicka som skickats till sin farbror i ett muslimskt land. Pappan åkte in för det och skulle få komma ut om han såg till att flickan kom hem men han vägrade. för honom var det viktigare att flickan uppfostrades muslimskt.
De åkte dit flera gånger men fick inte träffa flickan tillsist giftes hon bort och hon ställde upp för att hon hoppades på att kollas mindre och därmed få större chanser att fly.
Sedan blev hon gravid.
Familjen kunde nu tala om för henne att hon kunde lämna när hon ville men då fick hon lämna sitt barn och aldrig se det igen. De kunde nu säga att hon var där frivilligt och kunde lämna när hon ville.
De som kämpade för att få hem henne lyckades tillsist att övertala hennes man om att de skulle få ett bättre liv i Danmark så han ställer upp på att smyga ut och låta dem hjälpa honom och frun till Danmark.
Efter ett tag där lämnar hon sin man och bor nu ensam med sitt barn.
Killen, Janos som gjort serien har själv som 7 åring blivit bortrövad av sin far och fick inte se sin mamma på 4 år. Man kan ju annars tänka att barn som ändå har den ena föräldrern borde vara rätt nöjda men så är det alltså inte.
I filmen får de träffa flickan en gång och det skar i hjärtat då han berättar hur han känner igen sig i hennes blick. Den uppgivna, sårade, som tappat tron på vuxenvärlden och det släckta hoppet. Ingen verkar bry sig, ingen lyssnar.
Hur flickan i slutet i frihet berättar hur hon hela tiden väntade på att någon skulle hämta henne. Hur hon tillsist gav upp. Trodde att alla glömt henne men ändå aldrig slutade hoppas på att någon skulle komma och ta henne därifrån.
Hur hon i början trodde att det var en ond dröm att någon snart skulle kasta sig in och ta henne med hem.
Hur hon undrade hur människor som sa sig älska henne, bry sig om henne kundegöra som de gjorde och varför ingen satte ner foten och sa ifrån. Hur de kunde utsätta henne för det hon utsattes för. Hur de vägrade lyssna, inte brydde sig om vad hon ville och önskade.
Det han såg i hennes ögon stämde bara alltför bra.
Jag grät för jag känner ju så väl igen det. Barnen som bodde hos oss... ja behöver jag säga mer. Människor som säger sig bry sig om som skall se till att man mår bra tar ifrån dem all deras trygghet och vägrar sedan att lyssna. Säger att de inte hört och ifrågasätter det vi säger om vad barnen berättar för oss. Det där uppgivna i ögongen att det inte är någon ide, uppgivenheten sorgen. Frågorna som vi inte kan svara på.
Varför kan man inte lära sig av det som hänt, av alla undersökningar om hur barn fungerar och varför kan man inte lägga prestige bakom sig och rätta till. Hur kan man tror att man kan byta ut något som fungerar utan att barn skadas och skylla på att det gått för lång tid för att man skall kunna rätta till? Flickan var 17 och hade aldrig slutat hoppas på att få komma hem.
"Våra" är 7 och 8 och har heller inte gett upp hoppet.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Stort Tack till pojken/mannen som på ett konstruktivt sätt använder sina självupplevda övergrepp - så att det inte så lätt kan sopas under mattan! Stort Tack också till "Fostermammans blogg-mamman" och stort Tack till "Marks kommun skändar familjer-mamman! Hälsning från en mamma i Muteborg
SvaraRadera