Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 8 augusti 2013

En diskussions dag m.m.

Fick en länk som kommentar här på bloggen
En pappa fick tillbaka ett bortadopterat barn
http://maukonen.wordpress.com/2013/08/06/pappa-far-vardnaden-om-bortadopterad-dotter/
Bakgrunden var att han var inom det militära och mamman ljög och sa att pappan inte var intresserad. Myndigheterna brydde sig inte om att kontrollera utan adopterade bort barnet. När han sedan fick veta begärde han att adoptionen skulle gå tillbaka. Och vann.
Här bedöms pappan vara lika viktigt som mamman. Han har samma rättigheter.
Nu krävs mer och mer båda föräldrars tillstånd.
Svårt att få om man inte vet vem som är pappa, om mamman vägrar tala om men har ett par haft sällskap så måsst de ta reda på om han vet och om han vill han också.
Det är i USA men frågan är om man inte behöver titta på dessa frågor även i Sverige.

I Borås har man brist på familjehem. Och där drar man sina egna slutsatser som kanske inte är helt fel. 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5611417
Den ekonomiska osäkerheten för familjehem har länge diskuterats på nationell nivå, och bättre villkor kan behövas för att få fler att ställa upp.
– Det är ju en nationell diskussion som pågått ganska länge och det är något som våra erfarna familjehemssekreterare säger också. På utbildningar har vi ju bland annat fått ta del av en magisteruppsats där en kvinna intervjuat familjehem och där det framkommit att villkoren för familjehemmen inte är trygga, bland annat inte a-kassegrundande då. Det är viktigt att den här diskussionen och debatten fortsätter.
Diskussionen handlar främst om huruvida familjehemsföräldrar ska betraktas som anställda eller uppdragstagare, och den frågan avgörs av socialdepartementet. Idag utför familjehemmen ett uppdrag åt kommunen vilket innebär att många, som väljer att gå ner i tjänst för att ägna tid åt uppdraget får ingen eller en lägre a-kassa om de senare blir av med uppdraget men inte får nytt jobb.
Gissela Trapp som är tillförordnad chef på familjehemsenheten : – Det vore faktiskt ganska humant 2013 att ha den typen av villkor när man är familjehem som man har annars när man är anställd, så det tänker jag säkert skulle kunna påverka. Men det är många delar och dimensioner i det här med att vara familjehem, varför man väljer det eller inte väljer det, tänker jag.
 
Det har vi drivit i 4 år. Skönt att vi får uppbackning.
Nu har vi chansen att framföra det.
Vi har en dag på gång för att diskutera dessa frågor. Vi kommer att bjuda in alla organisationer och andra intresserade för att till självkostnads pris delta och diskutera om och hur vi kan förändra för att förbätta för barn.
Våra frågor under dagen är:
Vad är barnperspektivet, vilka brister har vi hittat och hur förändrar vi? Vad behövs?
Det vi kommer fram till kommer att överlämnas till vård och äldre ministern Maria Larsson.

Sedan en liten glad överrasskning för vår del. Vice ordförande Anita Lommander som är så emot oss och var med i en grupp som aktivt drev att barnen inte skulle tillbaka. Som i press inför hela Sverige lovade att rösta för ett överklagande men sedan gjorde tvärtom, som sa att hon ville ha det testat men sdean röstade emot.
Hon som menar att barnen kan glömma oss och gå vidare utan skador bara det tar tillräckligt lång tid avgår nu.  http://markbladet.se/?artikel=201308051343366592 förhoppningsvis kan det bara blir bättre.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)