Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 21 augusti 2013

Ingen stålmamma

Äntligen en som ryter ifrån säger jag:
”Strunta i stålmammorna!”
Charlotte Perrelli står på scen 50 timmar efter att hon krystat ut en bebis. Någon annan är tillbaka på sin målvikt en vecka efter förlossningen och instagrammar bildbevis så att ingen ska missa det. En tredje sitter inte bara där och ammar utan passar samtidigt på att starta några företag och skriva en bok – om hur du kan bli lika effektiv. Mammarace:et når ständigt nya nivåer och helst skulle jag vilja hälla en hink iskallt vatten i huvudet på dem och ropa: ”Tagga ner, bekräftelsenarkomaner!”
Varför måste livet  ständigt maxas? Varför kan det inte få finnas någon enda liten period då det är okej att varva ned? Charlotte Perrelli, Ebba von Sydow och andra effektiva kändismorsor säger att de får skäll för att bebisen hänger på armen när de flänger iväg på jobb men det är en liten kritikpiss i beundrarhavet – i det stora hela är de förebilder i ett samhälle som helt befriats från pauser.
De som pressar sig mest kallas stålkvinnor men jag tycker att det är tvärtom: De verkliga supermorsorna och superfarsorna är de som inte är så ängsliga (”är jag bortglömd om ett år?”) utan vågar hoppa av ekorrhjulet en stund. Sett på ett helt yrkesliv på 40 år motsvarar 9 månaders föräldraledighet en paus på 10 minuter. ”Det tar inte mer tid från karriären än att gå och skita”, som kloka journalisten och författaren Lars Berge uttryckte det.
Strunta i stålmammorna.  De är inte vi. De lever inte i en normal vardag utan är omgivna av en hel stab med nannys och barnvakter ständigt beredda att rycka ut med våtservetter och barnvagnspromenader så att kändismorsorna kan jobba ifred. Bli en gås och låt alla jämförelser rinna av dig – du är inte dålig bara för att du inte kan eller orkar leva som de.
Dessutom kan du ge dig fasen på att det snart kommer en efterklok uppföljare till boken om hur man maxar karriären som nybliven mamma: En bok om hur du lär dig att tagga ned som nybliven mamma.
Det har jag frågat mig länge. Varför skaffa barn om man nu längtar så efter att jobba. Om man inte ens kan lägga ner det de ynka första månaderna. Det blir så tydligt på något sätt att man skaffar barn för sin egen skull samtidigt som man har svårt att lägga ner just sitt eget för barnets skull som borde få vara i centrum. Varför skaffa barn då överhuvudet taget? De gör säkert sitt bästa men frågan är hur barnet mår egentligen och hur det blir på sikt. Att alltid känna att jobbet går före mig.

Undar om Perrelli tog ut föräldra försäkring, mamma dagar de första dagarna för hon jobbade ju faktiskt?
Vi har en av världens bästa föräldra försäkringar och ändå använder en del dem inte. har mycket svårt att förstå varför. 
Varför skall man vara duktig och klara båda delarna när man inte behöver? Varför anses det av vissa som duktigt överhuvudet taget?


Sedan ännu en galen berättelse utan barnperspektiv http://www.expressen.se/gt/man-kan-inte-utsatta-barn-for-sadant-har/
Nu sitter de med en dotter på 1,5 år i en rivningsfärdig campingstuga i Mölndal, utan el, vatten, avlopp eller pengar till mat. I en mögeldoftande stuga bor pappan, 30, mamman, 28 och dottern, I en mögeldoftande stuga bor pappan, 30, mamman, 28 och dottern, 1,5 år. Varken polis, migrationsverk eller socialkontor vill ha med familjen att göra. Varken polis, migrationsverk eller socialkontor vill ha med familjen att göra. För 14 dagar sedan drog Mölndal tillbaka sitt försörjningsstöd. Familjen stod utan tak över huvudet och pengar till mat.
I beslutet från Mölndals arbets- och familjestödsnämnd står att gränspolisen tagit över ärendet och att familjen kan ordna sin egen försörjning genom att vända sig till migrationsverket och medverka till att åka hem.
Men pappan lämnade den 9 juli in en ansökan om verkställighetshinder och den har migrationsverket inte prövat ännu.
- Jag kan inte kommentera ett enskilt fall men en sådan ansökan ska behandlas på förvaltningsprocessenheten, säger Petra Hansson-Dahl på migrationsverket.
Lars Skoglund på gränspolisen säger att han tycker att den vitryska familjen borde få ha kvar sitt försörjnings- stöd.
- Just det här ärendet är inte aktuellt för oss. Jag får nog ringa till Mölndals kommun. Jag tycker det låter lämpligast att familjen få ha kvar sitt försörjningsstöd så länge de är kvar i landet fram till dess att vi verkställt det här beslutet, om det nu blir aktuellt.
Häromdagen kördes pappan, mamman och dottern ner till Mölndals socialkontor men ingen tog emot dem. När kontoret stängde tillkallades polis som tog ut familjen på gatan och sedan åkte där- ifrån.
- Sedan traskade de hela vägen hit igen, det är för jävligt rent ut sagt, säger Lennart Eriksson.
GT har förgäves sökt de ansvariga på Mölndals social- och arbetsmarknadsförvaltning.
 
Var det vi i Sverige som alltid hade ett barnperspektiv och var så humana eller?
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)