Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 17 augusti 2013

En sked i byxan och för eller emot

I England har man kommit på ett enkelt sätt att rädda flickor som är på väg utomlands för att giftas bort.  http://svenska.yle.fi/artikel/2013/08/15/sked-i-trosorna-raddar-fran-aktenskap
Tricket är att flickan sätter en sked i trosorna. Det ger larm i säkerhetskontrollen på flygplatsen.
Eftersom metallföremålet finns nära underlivet tas flickan till ett enskilt rum för närmare kontroll.
Då kommer hon bort från sina övervakande föräldrar en stund och kan berätta vad som håller på att hända. Flickan kan sedan eskorteras ut från flygplatsen utan att föräldrarna ser det och få hjälp om hon så vill.
Det är den brittiska aktivistgruppen Karma Nirvana som arbetar mot tvångsäktenskap och hedersrelaterat våld som sprider tipset om skeden.
Organisationen har i år fått samtal av nästan 6 000 brittiska tonårsflickor som befarar att deras föräldrar tänker gifta bort dem i länder som Pakistan, Bangladesh och Indien. Resorna med destination arrangerat äktenskap kamoufleras ofta som semesterresa eller besök hos släktingar.
 
Underbart så enkelt det skulle kunna vara att hjälpa en av dessa utsatta flickor i allafall att upptäckas


Såg en sak som inte hör till utsatta barn men som handlar om demokrati, mobbing och rasism
http://www.friatider.se/pk-fiasko-trots-nysvensk-storseger 
Löparen Abeba Aregawi sprang under torsdagen hem ett VM-guld i 1 500 meter för Sverige – för att sedan chocka genom att ta avstånd från homosexualitet inför ett stort pressuppbåd.
 
Det blev ramaskri.
”Därefter pratade Aregawi, Trahn och tolken ihop sig ytterligare och bad sedan de svenska journalisterna om att citaten inte skulle publiceras eftersom Aregawi inte förstod hur kontroversiellt hennes uttalande var”, skriver Expressen. 

Sedan talar man med andra som minsann är för.
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5619014  en fd höjdhpoppare och Mona Sahlin http://www.expressen.se/nyheter/sahlin-gor-som-emma-och-malar-sina-naglar/ som stöttar Emmas Gren.
Eller http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/nu-malar-vi-naglarna-i-regnbagens-farger/
där uppmanas andra att följa deras exempel.

För mig är det konstigt. Är det inte därför vi bor i Sverige, en demokrati, för att vara fria att tycka vad vi vill  få ha egna åsikter?
Här är en som "tvingas" backa för något hon sagt. för att själv slippa hängas ut. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/friidrott/article17305890.ab
Nu blir det istället en hatkampanj mot de som inte är offentligt positiva till homosexualitet.
Om du inte är för och säger det så hängs du ut och blir den "mobbade," den som utsätts, hängs ut, kritiseras, kallas bakåtsträvare.
För eller emot homosexuella eller för eller emot de som inte är det...
För mig är det också mobbing, en form av rasism.
Är det vad som var tanken?
Det var likadant då SD kom in i riksdagen. Tycka vad man vill om dem men då var det plötsligt OK att inte gå in i samma rum/studio som dem. Inte hälsa på osv.
För mig är det ren och skär mobbing.

Hur skall vi lära våra barn att man inte mobbar, inte fryser ut om det är ok om man sitter tillräckligt högt, är tillräckligt känd eller om de tillhör SD eller som nu inte förstår homosexualitet?
Jag tycker att debatten hamnar fel.
Det handlar inte om för eller emot homosexuella utan för eller emot diskriminering. Det handlar om att vad man än är skall man ha rätt att leva tryggt, slippa utsättas, sättas på undantag, behandlas annorlunda på vilket sätt det än må vara för att man är något annat än merparten eller vad det nu kan vara.

När man istället hamnar fel och det blir en fråga för eller emot något blir det fel.

Tala istället om det som är viktigt, att man mobbar ingen, fryser inte ut någon, kränker ingen oavsett vad de tillhör, oavsett vad de tycker eller har för åsikter, oavsett vad de har för färg, kön, ras, ålder, etnisitet, eventuellt handikapp eller ekonomiska förutsättningar.
Mobbing, rasism är att inte inkludera någon på grund av något av det och möjligen något mer som jag inte fått med.
Det är vad vi gemensamt skall jobba mot.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)