Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 19 augusti 2013

En av årets svåraste dagar

Idag är det för många barn en av årets svåraste dagar. första dagen i skolan., tillbaka efter lovet där andra gjort massor. Tillbaka till mobbing och helvete för en del. tillbaka till att göra allt för att komma undan. tillbaka till att göra allt för att inte visa hur illa det är hemma eller avsaknaden av saker som klasskompisar har.
http://www.aftonbladet.se/minekonomi/familj/article17292734.ab
Två dagar är extra svåra för många skolbarn – de första dagarna på varje termin. Den ena dagen ska de svara på vad de fått i julklapp och snart kommer dagen då de ska berätta vad de gjort på sommarlovet. Till stor del handlar det om familjens ekonomi men också vad ni som familj prioriterar.
Det är ofta pressen att  ha något att berätta som sätter oss i ekonomisk knipa. Det är något att tänka på nu när det är dags att börja planera för höstlovs- och julresor. Eller som en känd person en gång sa till mig: ”Min son är den ende i klassen som inte har varit i Thailand. Och troligen är vår familj en av de få som har råd att åka dit när vi vill.” Han menade att det var fler än vi tror som skuldsätter sig för den resa ”alla” gör.
Vi vill ge våra barn allt. Vi vill ge dem de dyra fritidsaktiviteterna, de senaste teknikprylarna, spelen, mobilen som är mest inne och kläderna av de rätta märkena.
En mamma klagade en gång på att det var sådant tryck på märkeskläder i sonens klass. Jag kunde inte låta bli att retas med henne: ”Det är väl inte så konstigt. Hur är det med det rätta bilmärket i era kvarter?”.
 Så när du står inför alla krav på att köpa det rätta till barnen. Börja med att prata vuxna emellan om vad ni förmedlar och vad ni vill förmedla. Ta sedan en pratstund med ett barn i taget och hör vad de innerst inne önskar sig. Ni kanske kommer fram till att något är viktigt men annat kan köpas begagnat eller av enklare slag. Och samtidigt har du redan gett ditt barn det allra viktigaste – en liten pratstund

Nu skall jag iväg på skolstart med sonen. Vi har inte gjort mycket och ändå allt. han är så nöjd att han inte vill tillbaka just nu utan vill njuta lite längre.
Ja´ me´

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar