Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 19 mars 2013

Vad hjälper det...

Ännu en kommun som får mer kritik. Socialtjänsten i Landskrona
http://hd.se/landskrona/2013/03/18/mer-kritik-mot-socialtjansten/
de har redan fått kritk av JO men nu ger även revisorerna kritk.
Individ- och familjenämnden i Landskrona har brustit i sin uppgift att styra, leda, följa upp och kontrollera verksamheten. Med ett bättre kontrollarbete kunde nämnden ha upptäckt och åtgärdat de allvarliga bristerna långt tidigare

Det var vid en inspektion i maj 2012 som Justitieombudsmannen, JO, konstaterade allvarliga brister i socialtjänstens handläggning av barn- och ungdomsärenden och inom familjerätten. Och efter mordet på 19-åriga Maria i april samma år lät Socialstyrelsen genomföra en tillsyn där liknande felaktigheter fastslogs.
Individ- och familjenämnden har sedan dess presenterat en lista med åtgärder, bland annat har ett nytt kvalitetsledningssystem införts, de över 300 medarbetarna har genomgått en handläggnings- och dokumentationsutbildning, sektionerna för utredning av barn- och ungdomsärenden har fått ökad bemanning och det har blivit tydigare rutiner för hur cheferna ska få överblick.
 
 Jenny Strömstedt skriver i sin krönika om flickan som ställde sig framför tåget i Kumla.
http://www.expressen.se/kronikorer/jenny-stromstedt/jenny-stromstedt-barnen-ar-allas-vart-gemensamma-ansvar/
Hon avslutar med orden:
Ingrid Betancourt sa en bra sak till på sitt hastiga Sverigebesök. Efter sju år i koncentrationsläger i djungeln har hennes vilja att förändra världen inte minskat. Men det är inte politikerna som kommer stå för förändringen, säger hon. Inte heller ledarna. Det är du och jag i mötet med andra, och varandra, som kan skapa en dräglig värld för alla. Om vi rannsakar våra svällande egon, kontrollerar våra känslor av hot och underlägsenhet och försöker att i varje enskilt möte ge i stället för att ta, så finns det en liten chans till något så stort som fred på jorden.
Själv bestämde jag mig för att "ta tillbaka" newsmill och fick ut en artikel där
http://www.newsmill.se/artikel/2013/02/20/fostermamma-barn-r-r-ttsl-sa-i-omplaceringsbeslut
 Jag inleder med orden:
Vad hjäper det att barn skall höras om ingen lyssnar? Vad hjälper det om ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn om inte ens rätten dömer utifrån barnperspektivet? Vad hjälper det med lagar som ingen följer?

Ja Maria när skall du börja ta frågorna på allvar och göra något på riktigt?
 


Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym19 mars 2013 kl. 15:52

    Mycket bra skrivet.
    Jag läser din blogg lite då och då.
    Vi hade kontakt när vi råkade ut för detta i slutet av 2011.
    Vill tacka dig för att du orkar att engagera dig och jag hoppas verkligen att något förändras.
    Massor med kramar till dig och din familj.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)