Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 10 mars 2013

Blir det bättre? Inte än..

Dagen efter melodifestival och det är ramaskri över vilken låt som vann om det är rätt eller eller fel. Tänk om engagemanget vore lika stark vad gäller utsatta barn.

I kväll är det kalla fakta.
Skall bli intressant att se svallvågorna efter det i morgon.
En artikel på newsmill runt programmet ikväll
http://www.newsmill.se/node/49535
Socialstyrelsens granskningsrapporter visar tydligt, hur metoderna faktiskt var olagliga. Hur behandlingshemmet i fråga trott sig kunna tolka lagarna utifrån en självpåtagen roll som avgörare för vad som kan anses vara nödvärn, när nödvärnsrätten i själva verket avgörs av domstolar eller JO. Behandlingshemmet menade på fullaste allvar, att personalen skulle ha rätt att försvara sig när de blev angripna. Förekomsten av det så kallade Time Out-rummet försvaras med att det minskar förekomsten av det som behandlingshemmet kallar för ”holding”, en situation där barnet hålls fast. Det känns nästan overkligt att läsa resonemanget, eftersom detta fasthållande av barnet i sig är olagligt. Rapporterna visar hur behandlingshemmet upprättat rutiner för hanterande av dessa olagliga metoder som använts. Rapporterna visar också, hur personalen på behandlingshemmet utbildats i dessa grepp, som gör barnet maktlöst. Rapporterna visar vidare hur behandlingshemmet verkar ha missuppfattat en förälders befogenheter i sitt föräldraskap, hur den som försöker förklara detta förhållande blir tillrättavisat av Socialstyrelsen vad gäller hierarki mellan Föräldrabalken och Brottsbalken. Brott mot liv och hälsa står högst.
Vi måste, i alla sammanhang, lära oss att sätta barnen först. Allra först. I alla lägen. Vi måste lära oss att se barnens agerande som ett svar på en fråga, och fråga oss hur frågan ställdes av de vuxna. I hedersvåldskontexterna och i familjer med våldsproblematik mellan de vuxna växer ofta barnen upp med frekvent våld i familjen. Våldet ger konsekvenser, som inte kan botas med med våld.
Till alla de barn som genom åren inte blivit lyssnade på, när de försökt berätta, säger vi: berätta nu. Vi lyssnar, vi lovar.
Tyvärr det tror jag inte på.

Hittar ett debatt inlägg på Newsmill.
http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/06/ingen-hj-lp-finns-n-r-barn-drabbas-av-myndigheters-fel
en f.d. våld och sexbrottsutredare som skriver:
Ingen hjälp finns när barn drabbas av myndigheters fel
Runt om i landet kämpar föräldrar för sina barns rätt att leva i trygghet och inte utsättas för våld och sexuella övergrepp. Samtidigt som våldet mot barn ökar, så blundar ofta de myndigheter som ska skydda barnen. Socialtjänsten är den myndighet som får mest kritik för felaktiga beslut i strid mot lagar och Barnkonvention. Socialstyrelsen har fått många anmälda fall.
 
Hon fortsätter:
Även om förvaltningen agerar så upphör inte dessa missförhållanden.
En socialsekreterare som tvingas lämna sin tjänst kan senare anlitas externt för utredningar av liknande slag. Man löser alltså inte problemen utan flyttar bara över dem till någon annan. Likaså flyttas socialchefer till andra kommuner där de fortsätter leda sitt arbete i samma anda som tidigare. Eftersom det inte finns någon legitimation som kan återkallas, kan denna destruktiva verksamhet fortsätta.
JO tar helt godtyckligt upp vilka fall som ska granskas. Barnombudsmannen (BO) har inte mandat att ingripa i enskilda ärenden, inte heller ministrar i regeringen. Socialstyrelsens granskningar tar månader eller år. Inte heller kommer allvarlig kritik att rendera i någon påföljd. Myndigheterna kan fortsätta precis som förut – och gör det. Det är meningslöst att anmäla. För ett krossat barn finns ingen hjälp att få när myndigheter begår misstag.
Barnombudsmannen måste få mandat att gå in i enskilda ärenden eller få ett komplementerande uppdrag med tillsynsansvar. Eller så bör en ny tillsynsmyndighet skapas, med rätt att akut hjälpa barn som drabbas.
Det måste finnas hjälp när myndigheter sviker. Jag vill inte se fler traumatiserade barn som inte vill leva eller barn som tar livet av sig för att myndigheter inte klarar sina åtaganden.
Håller helt med om att man bara flyttar omkring på problemen.
Tänk om BO kunde få mandat att gå in i enskilda ärenden.  Han står verkligen på barnens sida.
Håller med. Det måste finnas hjälp när myndigheterna sviker.

En kollumnist skriver i SVD
vi måste agera, reagera medan barndomen fortfaraden kan repareras.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/medan-en-barndom-annu-kan-repareras_7980378.svd
Barnen som tystas , tystnar, förstummas – de finns runt omkring oss. Några har hunnit bli skadade vuxna, andra är fortfarande små och står mitt i helvetet.
 
Vi måste agera och reagera medan det finns tid, innan det är för sent.




Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)