Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 8 mars 2013

Fler och fler

Det är fler och fler som talar om att de är barn som levt i missär eller som hamnat i familjehem. Jessica Andersson, Morgan Alling, Stefan Lövén, Frank andersson Nanne Grönwall. Listan kan göras hur lång som helst.

I efter tio hos Malou var rapparen Johan Alander
http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/johan-alander-hos-malou-2011-se-intervjun-igen-2291481

Sedan en till Ralf som är med och spelar på det brinnande pianot i melodifestivalen. Han talar om att han bott/växt upp i familjehem.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/article16362390.ab
Han var tre år gammal när han lämnades bort.
Sedan dess har Ralf Gyllenhammar kämpat för att inte bli en besvikelse för adoptivföräldrarna:
– Nu vill jag bara säga ”Ser du farsan, ser du nu? Kolla vem som är på tv nu, med en brinnande flygel”, säger han.

– Folk säger adoptivföräldrar, men de är ju mina riktiga föräldrar. Jag var tre när jag kom till dem. Jag kommer inte ihåg nånting innan dess. Jag är så tacksam för att de tog emot mig. Nu när jag har egna barn, när jag fick min första dotter så kände jag ”hur kan man lämna bort sitt barn?” säger han.
Föräldrarna berättade tidigt för Ralf att han var adopterad.
Succén i Melodifestivalen har också varit viktig för Ralfs självkänsla:
– Det har ett stort personligt värde. Jag var inte så dålig ändå.
Var har du fått det ifrån att du skulle vara dålig?
- Det kommer naturligtvis från det här att man blir bortlämnad av sina biologiska föräldrar. Det är ju klassiskt att barn tar på sig skuld helt i onödan. Det är ju inte mitt fel att de klant­arslena trasslade till det. Men det har förföljt mig.
 
 Tänk att det för vissa är så svårt att förstå att det är precis som han säger :
de är ju mina riktiga föräldrar. Jag var tre när jag kom till dem. Jag kommer inte ihåg nånting innan dess.

så var det för "våra" också.

I spåren av socialstyrelsens rapport så är det intrevjuer med barn som varit placerade.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5466679 en som känner igen sig både i flyttarna och medicinerna.
– Jag känner igen mig i nästan allt som står här. Det var ett tillfälle då jag var upp i åtta, tio tabletter om dagen. Det var precis som de gjorde mig till en zombie, säger Linda.
Ett problem som lyfts fram i rapporten är att socialsekreterarna som arbetar med utsatta barn och ungdomar ofta är unga och oerfarna och ibland saknar tillräcklig kompetens för att göra bra utredningar
Linda, som i dag har egen lägenhet men med stöd från Socialtjänsten, vet också vad hon vill se för förändringar.
– Jag känner att socialsekreterarna ska lyssna mer på vad barnen och ungdomarna har att säga. Ibland känns det som att socialen vet bäst, men det är ändå vi som går igenom det, säger Linda.
En annan som är tacksam för att hon placerades.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5466318
men inte förrän hon var 16 år trots att både polis och social varit inblandad sedan hon var 7 år. Själv ville hon ha egen lägenhet men soc sa ifrån och hon hamnade i familjehem nu är hon tacksam för det.
Man kan väl konstatera att hon antagligen borde ha omhändertagits långt tidigare.

Fick veta i går kväll att mamman till barnen, hennes man var i bråk igen igår.
http://www.bt.se/nyheter/mark/man-slagen-med-brada-i-ansiktet(3681239).gm Han sitter fortfaraden häktad. I den senaste domen runt lillebror kom också fram att han misshandlat en vaktmästare men det var ju enligt honom och barnens advokat bara en engångsföreteelse. Undrar hur han skall förklara att företeelsen kom tillbaka så snabbt. Först en tjänsteman och nu en tonåring.  Han sitter fortfaraden häktad. Mamman var med http://markbladet.se/?artikel=201303071920544742 Men utan barn undrar var hon gjort av dem?


Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)