Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 2 mars 2013

Oj, de är som oss

Barn som tvingats fly för sina liv och kommer till Sverige borde väl för en lugn tillvaror men nej.
Det finns missunsamma mäniskor som inte verkar vara humana nog att ge dem det.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/valdsam-vardag-for-ensamkommande-flyktingbarn_7949328.svd
Stenar genom fönster, äggkastning och brandbomber.

På en tredjedel av de så kallade HVB-boenden för ensamkommande barn som SvD har haft kontakt med, 14 av totalt 44 hem, har unga utsatts för våld, hot eller trakasserier det senaste året. Verbala utfall och hot är vanligast, men även våld förekommer, visar enkätsvaren.
– Vi måste stå upp för alla människors lika värde, både på riksplanet och lokalt. Och underlätta för barnen att få mänskliga möten i fotbollsklubbar och liknande, så att de kommer in i samhället. Erik Ullenhag poängterar att barnen generellt är en grupp som lär sig svenska fort och har bra förutsättningar. Men han tycker att det finns kunskapsluckor i dag och att överblicken är för dålig.
– Jag vill att det ska bli bättre uppföljning om vad som fungerar och inte fungerar, både när det gäller hot och trakasserier och hur det går för barnen.

Det är mest ungdomar som beteer sig på dethär viset. Hur kan man ens komma på tanken att man skall åka till ett ställe där man vet att det bor ungdomar eller andra för den delen och där skall man kasta sten genom deras fönster och ägg och så allvarliga saker som brandbomber. En brandbomb om det vill sig illa och ta sig t.o.m döda personer som finns där den kastas. Hur kan man ens få för sig att göra något så dumt och farligt.
Vad ger någon rätt att utsätta andra mäniskor på det sättet?
Men det kommer någonstans ifrån. Jag undrar hur de har det hemma eller hur man talar om flyktingar eller andra mäniskor när ungdomar gör sådant. OK jag vet att det finns ungdomar som hamnar i dåligt sällskap och gör det för att få vara med men det är ändå undantag.

Var på en föreläsning med en f.d. skinhead. Han berättade om hur han som liten hörde först föräldrarna tala illa om invandrare. Hur de låg samhället till last och fick högre bidrag än vad någon Svensk fick o.s.v.. Hur han skolkade, sögs in i gäng. Senare arbetslös och de satt hemma hos ledaren, söp och ondgjorde sig över invandrarna som levde på bidrag. Att de själva kunde sitta där berodde enbart på att de själva var arbetslösa levde på bidrag och ledaren som även han var arbetslös hade bidrag och hyran betald. Ingen i gänget jobbade, alla levde på bidrag men det var det ingen av dem som tänkte på.

Han berättade hur han tillsist bröt ifrån det kriminella och flyttade hamnade i en lägenhet i ett invandrar tätt område. Han vågade inte gå ut. De där hade han ju fått lära sig var livsfarliga. Hur han till sist tvingades till en kurs under hotet att annars bli av med sin ersättning. Där upptäckte han att över halva kursen var just invandrare. Där satt han med sina stora tatueringar med ord som visade vad han "stod för." Han fick brottom att skyla sig. Hur han upptäckte mer och mer att de var precis som han och ingen av dem dömde honom som han gjort med dem.

Ibland då jag träffar fördomsfulla mäniskor frågar ju hur många de känner av just dem de dömmer. Det brukar visa sig att det inte är någon. Det är lätt att dömma, ha åsikter om mäniskor man inte känner och egentligen inte vet något om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar