Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 18 mars 2013

En artikel på newsmill

Hittade en artikel på newsmill.
http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/17/hvb-hem-f-r-v-ld-och-bestraffning
Kan du föreställa dig hur det skulle vara att som barn bli placerad på en institution långt hemifrån, långt från mamma och pappa och andra närstående personer? Kan du föreställa dig att som förälder tvingas placera ditt eget barn på en institution långt från barnets egna hem? Kan du föreställa dig smärtan?
Argumentet för en placering till barnet: "Du kommer att få det bättre lilla vän. Du kommer att bli omhändertagen av personal som är vana att jobba med barn, personal som vet vad som är bäst för dig."
Argumentet för placering till förälder: "Ditt barn kommer att bli väl omhändertaget av personal som har stor erfarenhet och mycket kunskap av den här typen av problematik. Allt kommer att bli bra!"

Kan du föreställa dig att som förälder få ett samtal från ditt barn där barnet vittnar om våld, hot och kränkningar eller kan du föreställa dig att som barn berätta för föräldrar och vuxna att du blivit utsatt. Kan du föreställa dig känslan av att inte bli trodd?
"De här barnen behöver regler och ramar! Vi vet vad som är bäst för dem! Kom inte och ifrågasätt våra väl utarbetade metoder och kunskaper! Vi har jobbat med den här sortens problematik under många år. Vi vet vad som funkar bäst! Va - sa ditt barn att han blivit nedlagt? Nej, nej - det gör vi inte här om det inte är i yttersta nödvärn - att barnet kan skada sig själv eller någon annan. Va - sa han att han blivit bestraffad? Nej, det kan inte vara möjligt - du vet, de har såna fantasier *skratt*. Vi bestraffar inte, vi belönar! Du vet, det är jobbigt för barnen att vara långt hemifrån. De hittar på historier när de längtar hem! Va - sa han att han inte får ringa hem och att vi öppnar hans brev? Det skulle vi aldrig göra! Du kan vara helt lugn! Nej då, det går jättebra för ditt barn. Han har gjort stora framsteg! Vaddå - har han sett personal sitta på ett annat barn? Nej, de metoderna använder vi inte här!"
Kan du föreställa dig oron, ångesten och osäkerheten att som förälder känna på sig att något inte stämmer? Och kan du föreställa dig smärtan när du sedan får veta att din oro varit befogad - att ditt barn faktiskt blivit utsatt för hån, ironi, psykiska och fysiska kränkningar, maktmissbruk, bestraffning, hot om våld, väld....
Hur har synen på utbildning vad gäller dessa barn blivit så skev? Hur skulle vi reagera om det tillsattes poliser utan utbildning? Lärare? Läkare? Brandmän? Men när det gäller att ta hand om utsatta barn är tydligen allt helt godtyckligt.
Barnombudsmannens rapport "Bakom fasaden" visar att det är vanligt förekommande med kränkningar just på hvb-hem och att kränkningarna oftast ser likadana ut på de flesta hvb-hem - ett belöningssystem (teckenekonomi) som blivit ett bestaffningssystem.
Just nu är debatten om hvb-hem het men hur länge till? Kommer locket åter att läggas på och debatten tystna? Kommer våra myndigheter på allvar att jobba för en radikal förändring eller sitter vi här igen om 5 år och konstaterar att ingenting hände? Jag hoppas vid min Gud (om det finns någon) att locket har lyfts på allvar den här gången och att inte bara ångan sipprar ut, utan hela den förbannade kokande grytan!
 
Det var nästan hel men den var så bra. En tidigare anställd på HVB hem som reagerade så starkt över vad hon såga att hon skrev en bok om det.
Hon undrar över om HVB  är Hem för Våld och Bestraffning?
Det är tänkt att de skall vara Hem för Vård och Boende.
Håller med henne. Måtte det nu diskuteras, lyftas, belysas så att det får ett slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar