Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 24 mars 2013

Dömer på åsikter istället för fakta

Det är fler än jag som reagerar över rasismen i olika sammanhang.
I en  ledare i aftonbladet skriver Daniel Swedin :
Något farligt är på väg att hända i Sverige

I dag är något farligt på väg att hända i Sverige. För det är ju så att apartheidbussarna till Åland, ambulanspersonalen som vägrar vårda flyktingbarn, poliser som jagar papperslösa i tunnelbanan, migrationsministrar som talar om flyktingar i termer av ”kvoter” och förlorar sig i rent rasistiska resonemang kring ögonfärg och tv-debatter där frågan om ”hur mycket invandring Sverige tål” ställs hänger ihop.
Vi leker en farlig lek just nu. Misstänkliggörandet, bristen på respekt för andra människors upplevelser och politiker som glatt experimenterar med avgrundsretorik – det är ett gift som kommer få samhället att ruttna inifrån.
I dag är 1,8 miljoner människor i vårt land är födda utomlands eller har två föräldrar som är det. Det är var femte svensk.
Om vi inte tillsammans säger ifrån i dag kommer var femte svensk få sitta på den andra bussen i morgon.
 
Bra skrivet för visst är det så.  Det är inte många som är "renrasiga" svenskar längre om det nu finns några sådana alls. Det är väl heller inget vi skall sträva efter som jag ser det och alla skall behandlas lika.

Såg att de första vanvårdade äntligen får sin ersättning.
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article16467584.ab
Femton stycken till att börja med. En har hitintills nekats. Men jag är övertygad om att många kommer att nekas eftersom de sagt att det skall vara dokumneterad misskötsel, anmälda övergrepp.

Jag känner som blev utsatts för övergrepp först i sin fosterfamilj.
Vem skulle hon anmäla till? Mannen som gjorde det eller frun som levde med honom. De väljer ofta att ta det som ett angrepp på maken och vill inte tro att de själva har ratats så de väljer ofta att inte tro barnet.
Hon visste attom någon överhuvudet taget skulle tor henne skulle hon få flytta och visst kan man tycka att det vore att föredra men att samtidigt veta att det skulle innebära att inte veta vart man skulle hamna, få lämna vänner, skola och ännu värre inte veta om någon skulle tro alls.
tillsist misskötte hon sig rymde m.m. så det blev flytt ändå.
Hon hamnade på en institution där förgrep sig föreståndaren på henne.
Vem skulle hon anmäla till då?
Den som utsatte henne för det?
Den som placerat henne där och på förra stället?
Risken fanns ju som för så många av dessa barn att inte bli trodd. Vaddå blir du utsatt på varenda ställe nu inbillar du dig eller ljuger...

Med hänvisning till artikel jag hänvisade till häromdagen utreds dessa brott desutom sällan eller aldrig. Hur skall då dessa barn någon sin kunna bevisa vad de utsats för? En del bestämmer sig bara för ur det är utan att se till att ha fakta. Dömer ut utan att veta.

Det råkar jag själv ut för fortfarande. Jag får fortfarande inlägg i bloggen, senast ett igår (som jag väljer att inte lägga ut) ifrån sådana som först tycker att jag hängt ut mamman och sedan utgår ifrån att mamman är och var kapabel. Att det inte fanns skäl att ta barnen från början. Jag väljer att inte lägga ut dem därför att jag kan inte bemöta dem utan att hänga ut mamman  ännu mera. Det blir en rävsax jag kan inte försvara utan att göra det de anklagar mig för så jag väljer att låta bli.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)