Dom tog "våra" barn: Kontaktpersoner

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 26 mars 2013

Kontaktpersoner

Då skall det vara avgjort, ärendet runt advokaten. Nu är det bara att vänta tills beskedet kommer.
I går kom det ut ett inslag på radio sjuhärad om att en politiker hoppar av. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5484621
Ingamaj Krüger. Hon antyder att det har med Hermansson att göra.

Den exakta orsaken till avhoppet vill Inga-Maj Krüger inte uppge men för P4 Sjuhärad berättar hon att det varit mycket det senaste året. Hon antyder också att avhoppet har med Per-Olof Hermanssons ledarstil att göra - Hermansson är både ordförande för KD i Mark och socialnämnden - där Krüger är ersättare.

Nu väljer hon att sitta kvar som "vilde" En duktig, kompetent, medmänsklig, omtyckt politiker som lämnar på grund av en man som är allt annat än detta. Inte klokt.

Hittade även en ledare som lyfter problemen med granskningsmyndigheterna. De granskar vad de har lust. Så är det med alla granskningsmyndigheterna. JO JK och socialstyrelsen. http://www.dn.se/ledare/huvudledare/do-fortsatter-att-ga-vilse

Diskrimineringsombudsmannen väljer själv vilka mål myndigheten vill driva. Och trots chefsbytet fortsätter man att välja fel.

Brottsoffermyndigheten har skattat riktlinjer för skadestånd. För misshandel och rån kan man få upp till 10 000 kronor. Är våldet grövre, används till exempel tillhygge eller det rör sig om ”olaga hot med livsfarligt vapen”, kan beloppet stiga till 15 000 kronor. Anders Eklund, som våldtog och mördade Engla Höglund, dömdes att betala 75 000 kronor i skadestånd till flickans mamma.
Det är skillnad på brottmål och civilmål. Men DO:s strategi att försöka få till stånd en praxis där ett förolämpat par kan kamma hem nästan en kvarts miljon kronor på en förflugen, men diskriminerande, mening är bisarr. Förutom att beloppet är stötande riskerar vi att få en anmälnings- och kränkthetskultur av amerikanska mått. Den ena sidan av en sådan utveckling är att enskilda kan göra sig en rejäl hacka på en – i jämförelse med misshandel, våldtäkt och mord – synnerligen måttlig kränkning. Den andra att personer som påstår sig ha blivit diskriminerade kan misstänkliggöras för att vara ute efter pengar.
Och det gynnar inte diskriminerade.

I spåren av Oasen väcks nu förslag om att det måste finnas utomståenden kontakt personer för placerade barn http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/18/dags-f-r-externa-kontaktpersoner-till-barn-i-samh-llets-v-rd

Det har i omgångar varit på tal, tillsättandet av kontaktpersoner för barn och ungdomar i samhällets vård. Kontaktpersoner som är utomstående, utanför familjen, utanför behandlingskontexten.

Barnombudsmannen gav 2011 ut rapporten Bakom Fasaden där ungdomar i regel hade mer positiv erfarenhet av familjehem än av HVB hemsvård, där teckenekonomin tolkades som ett negativt bestraffningssystem och där ungdomarna redogjort för hur social isolering, nekande till tillgång till dator, internet och mobiltelefoner är rutin inom HVB hemsvården. Detta visar, att debatten inte enbart borde handla om det utpekade HVB hemmet, utan HVB hemsvård i allmänhet. Med hjälp av en extern kontakt för den placerade kunde en utomstående reagera på missförhållanden, på social isolering som ett led i behandlingsarbetet, agera kontakt på den ungas villkor. Barnombudsmannen kan inte kliva in i enskilda ärenden, socialtjänsten väljer ibland att göra sin egen tolkning av det som sägs och den unga har sällan egen kunskap om tillsynsmyndighetens funktion och journummer. Erfarenheten visar också, att dessa samtal görs av och till, men inte alltid lyssnas på av den i andra änden. För här handlar allt om enskilda personer, enskilda tjänstemän, och deras tolkning av det som framförs.

De enskilda aktörerna ger uttryck för att välkomna granskning. Det måste i sammanhanget noteras att de aldrig synes ha lämnat in en Lex Sarah anmälan i verksamheten, även om de fysiska skadorna på barn och unga varit omfattande och i ett fall krävt sjukhusvård. De enskilda aktörerna har därmed visat i handling, att de snarare egentligen inte alls är särskilt intresserade av insyn och granskning. Det kanske är dags att återuppväcka frågan om externa kontaktpersoner för de placerade barnen, utanför de behandlingsallianser bestående av vuxna inblandade. För en allians har en motpart, annars är det ingen allians. Motparten i det här faller ser ofta ut att vara det maktlösa barnet, maktlösheten skapar frustration, frustrationen leder till ilska och aggression, och vad har vi då uppnått med vården? Det finns nu positiva erfarenheter som framförs i diverse forum, och negativa. Det måste noteras, att en god gärning inte rättfärdigar en dålig. Inte ens tre goda gärningar i relation till den dåliga raderar ut existensen av den dåliga. Vi måste ta de negativa berättelserna av dessa system på allvar. För Varje Unges Skull.

Visst borde det vara så att utsatta barn skulle få ha någon som kan lyssna, följa med, reagera agera och anmäla om så behövs.

1 kommentar:

Mamman Familjehemsbloggen27 mars 2013 kl. 09:04
Är detta med advokaten nåt som kommer att göra skillnad för er i er kamp att få tillbaka barnen?
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....