Dom tog "våra" barn: Svar från Maria Larsson igen

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 17 mars 2013

Svar från Maria Larsson igen

Fick då återigen ett brev/svar ifrån Maria Larsson. Hon försöker visa att hon gör något även om jag inte tycker att det räcker. Hon svarar att hon förstår att jag upplever min situation som oerhört svår och beklagar det men jag har faktiskt inte lyft min situation utan tar bara vad som hänt oss som exempel på vilka konsekvenser vissa saker får.

Bästa Eva,
Tack för ditt brev som inkom till Socialdepartementet den 18 februari. Av korrespondens och artiklar förstår jag att du upplever din situation som oerhört svår och det beklagar jag. I ditt brev lyfter du även diverse frågor om barns bemötande inom socialtjänsten.

Som du redan vet, är jag förhindrad att uttala mig i enskilda fall men jag vill gärna skicka med några generella kommentarer till de frågor du berör.

Den sociala barn- och ungdomsvården, liksom barns bemötande och deltagande i rättsprocesser, engagerar mig mycket. I egenskap av barnminister har jag arbetat intensivt för att med förbättrad tillsyn, utbildning, metodutveckling, kunskapsspridning och lagstiftning åstadkomma förbättringar på det här området. Jag vill också nämna att regeringen strax före jul gav Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga i vilken utsträckning och i vilka situationer socialtjänsten tillämpar möjligheten att väcka talan om vårdnadsöverflyttningar i samband med att det förekommer våld i familjen eller den ena vårdnadshavaren har dödat den andra.

I uppdraget ingår att kartlägga vilka riktlinjer och rutiner som finns i kommunerna när det gäller vårdnadsöverflyttningar i denna typ av situationer. Syftet med uppdraget är att bedöma om socialtjänstens ansvar för att uppmärksamma behovet av en vårdnadsöverflyttning behöver tydliggöras eller utökas. Med utgångspunkt från kartläggningen ska Socialstyrelsen lämna förslag till sådana åtgärder. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november.

Frågan om barns bästa i familjesituationer är en fråga som förtjänar både uppmärksamhet och omsorgsfulla överväganden. Från och med den 1 januari i år har Sverige en ny Socialtjänstlag med ett tydligare barnfokus. Det är en viktig förändring för alla de barn och unga som far eller riskerar att fara illa. Men vi varken kan eller får vara nöjda. Regeringen avser därför att under mandatperioden inleda en utvärdering av 2006 års vårdnadsreform i syfte att se om det finns behov av ytterligare förbättringar.

Möjligen läste du den artikel som Beatrice Ask och jag hade i Aftonbladet som tar upp dessa frågor och något mer utförligt beskrev regeringens synpunkter. Är du intresserad kan du läsa artikeln i sin helhet via länken nedan:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article16030661.ab

Arbetet med att säkerställa att barn och ungdomar inte far illa innebär ofta svåra bedömningar, som kan vara livsavgörande för de barn, ungdomar och föräldrar som berörs. Att socialsekreterare som arbetar med dessa uppgifter har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att klara uppgifterna är angeläget, bl.a. med tanke på föräldrars och barns behov av rättssäkerhet och kvalitet i verksamheten. Dessa frågor berörs i behörighetsutredningen som ska utreda frågor som rör behörighetsregleringen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Är du intresserad kan du läsa slutbetänkandet via nedanstående länk.

http://www.regeringen.se/sb/d/12603/a/153666

Tack än en gång för ditt brev och dina frågor.

Vänliga hälsningar

Maria Larsson

Barn- och äldreministern

Är tacksam för svar men kommer att bedmöta Lägger ut det då det är skrivet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....