Lågg en natt och tänkte. Jag tänkte på omplaceringar utan grund. Vi som
familjehem borde backa och stötta varnandra. Sammanbrottsutredningen kom fram
till att det var familjerna som sade upp spädbarnsplaceringar för att de plötsligt
efter flera år inte skulle gå ihop med de biologiska barnen. Tror att man fått
andra svar om man frågat familjehemmen. Jag har kontakat med över 80 familjehem
som haft barn som omplacerats. Inget av dem har sagt upp utan har kämpat emot.
Jag önskar att (om någon är på väg att få en omplacering)
man skulle kräva att få tala med det tidigare familjehemmet. Antagligen skulle
vi få en helt annan version av vad som hänt och varför. Skall vi ta verkligen emot
placeringar ifrån andra väl fungerande familjehemmet för att de kommit på kant
med en handläggare i sin kamp för barnet? Och är det så borde vi tacka nej.
Avsäga oss uppdraget. Vi borde göra det för barnens skulle som vi säger att vi
vill stå upp för.
Då hade inte 13 åringen i Karlavagnen behövt flytta. Men hon
rycktes upp över dagen på grund av att en mormor ansåg att det var fel att ta
mobilen då hon vägrade göra läxor.
Istället får hon nu höra att fostermamman inte är hennes riktiga mamma (men det är hon ju faktiskt känslomässigt för just den tösen) eller att de, det tidigare familjehemmet gjort fel (vilket de ju faktiskt inte ens vet något om) eller att hon tillhör dem nu ( hon kommer förmodligen aldrig kännas så)
Istället får hon nu höra att fostermamman inte är hennes riktiga mamma (men det är hon ju faktiskt känslomässigt för just den tösen) eller att de, det tidigare familjehemmet gjort fel (vilket de ju faktiskt inte ens vet något om) eller att hon tillhör dem nu ( hon kommer förmodligen aldrig kännas så)
Våra hade inte flyttat om ingen velat ta emot. Nu har de
flyttats två gånger.
Om vi familjehem hade kunnat samarbeta och krävt att få göra
det, hade backat varandra hade flickan, 13 åringen i Karlavagnen kunnat
fortsätta träffa sin familj. Få ha telefonkontakt med dem. Vi hade kunnat tala
med våra inte som nu bara någon gång när organisationens personal är där och de
ringer från deras skyddade telefon trots att de vet att jag har både adress och
telefonnummer.
De hade kunnat underlätta umgängen genom att köra barnen till och från umgägen med oss istället för som nu då tanken är att de skall köra dem till en personal som skall ha hand om barnen tills vi kommer eftersom de inte kan träffa oss. Det är ju en skyddsplacering. Trots att vi är ett godkänt utrett och bra familjehem som som inte gjorde fel och som även vi jobbat med skyddsplaceringar. Det är inte klokt.
De hade kunnat underlätta umgängen genom att köra barnen till och från umgägen med oss istället för som nu då tanken är att de skall köra dem till en personal som skall ha hand om barnen tills vi kommer eftersom de inte kan träffa oss. Det är ju en skyddsplacering. Trots att vi är ett godkänt utrett och bra familjehem som som inte gjorde fel och som även vi jobbat med skyddsplaceringar. Det är inte klokt.
Om alla vägrar att ta en omplarenig kommer inte heller 8 –åringen
i Ekskjö att behöva flytta. Han som BUP säger att han kommer att gå ner sig i
en depression och dö om man omplacerar honom och nämnden ändå tagit det
beslutet. Kan vi inte komma överens om att ställa upp för varandra?
Kräv att få tala med och tar man ändå ett uppdrag, det kan
ju vara så att familjehemmet faktiskt har gett upp, se till att barnen får
fortsätta att ha kontakt med dem som är viktiga för dem.
Man kan ju även slippa otrevliga överaskningar om man talar
med den tidigare familjen. Saker man inte får veta annars....
Kan vi inte komma överens om att göra det för barnens
skull.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar