Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 1 januari 2013

Kräv kontakt..


Lågg en natt och tänkte.  Jag tänkte på omplaceringar utan grund. Vi som familjehem borde backa och stötta varnandra. Sammanbrottsutredningen kom fram till att det var familjerna som sade upp spädbarnsplaceringar för att de plötsligt efter flera år inte skulle gå ihop med de biologiska barnen. Tror att man fått andra svar om man frågat familjehemmen. Jag har kontakat med över 80 familjehem som haft barn som omplacerats. Inget av dem har sagt upp utan har kämpat emot.

Jag önskar att (om någon är på väg att få en omplacering) man skulle kräva att få tala med det tidigare familjehemmet. Antagligen skulle vi få en helt annan version av vad som hänt och varför. Skall vi ta verkligen emot placeringar ifrån andra väl fungerande familjehemmet för att de kommit på kant med en handläggare i sin kamp för barnet? Och är det så borde vi tacka nej. Avsäga oss uppdraget. Vi borde göra det för barnens skulle som vi säger att vi vill stå upp för.

Då hade inte 13 åringen i Karlavagnen behövt flytta. Men hon rycktes upp över dagen på grund av att en mormor ansåg att det var fel att ta mobilen då hon vägrade göra läxor.
Istället får hon nu höra att fostermamman inte är hennes riktiga mamma (men det är hon ju faktiskt känslomässigt för just den tösen) eller att de, det tidigare familjehemmet gjort fel (vilket de ju faktiskt inte ens vet något om) eller att hon tillhör dem nu ( hon kommer förmodligen aldrig kännas så)

Våra hade inte flyttat om ingen velat ta emot. Nu har de flyttats två gånger.

Om vi familjehem hade kunnat samarbeta och krävt att få göra det, hade backat varandra hade flickan, 13 åringen i Karlavagnen kunnat fortsätta träffa sin familj. Få ha telefonkontakt med dem. Vi hade kunnat tala med våra inte som nu bara någon gång när organisationens personal är där och de ringer från deras skyddade telefon trots att de vet att jag har både adress och telefonnummer.
De hade kunnat underlätta umgängen genom att köra barnen till och från umgägen med oss istället för som nu då tanken är att  de skall köra dem till en personal som skall ha hand om barnen tills vi kommer eftersom de inte kan träffa oss. Det är ju en skyddsplacering. Trots att vi är ett godkänt utrett och bra familjehem som som inte gjorde fel och som även vi jobbat med skyddsplaceringar. Det är inte klokt.

Om alla vägrar att ta en omplarenig kommer inte heller 8 –åringen i Ekskjö att behöva flytta. Han som BUP säger att han kommer att gå ner sig i en depression och dö om man omplacerar honom och nämnden ändå tagit det beslutet. Kan vi inte komma överens om att ställa upp för varandra?

Kräv att få tala med och tar man ändå ett uppdrag, det kan ju vara så att familjehemmet faktiskt har gett upp, se till att barnen får fortsätta att ha kontakt med dem som är viktiga för dem.

Man kan ju även slippa otrevliga överaskningar om man talar med den tidigare familjen. Saker man inte får veta annars....  

Kan vi inte komma överens om att göra det för barnens skull.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar