Berättelserna fortsätter att strömma in.
Vad sägs om en 8 åring som flyttades i förra veckan. Han omplacerades ifrån det hem där han bott under hela sin placering. 3 1/2 år Han har ADHD och familjehemmet hade begärt stöd då omplacerades han till ett jourhem med motivering att familjehemsföräldrarna var slitna. Man kan undra varför de inte satte in stöd istället. Bio pappan hoppas att få hem honom så där har de inget stöd. På soc säger cheferna att det var ju tragiskt men man litar på sin personal att de gör en rätt bedömning.
Ett annat ärende två placerade barn där mamman begärt hem den ena, den äldsta. Hon säger ju då egentligen att hon inte klarar två. Den yngsta vill för den delen heller inte flytta. Hon har inte ens kunnat visa att hon är drogfri under hösten. Hon fick nej, man delar inte på syskon så nu begär hon hem båda.
Ett ärenden där man tar två barn mamman har suttit i nämnd och nu har de hon suttit med tidigare inom politiken tagit beslut om att ta hennes barn. Där sitter dessutom föräldrar till barnens klasskompisar.
Mamman har dessutom varit politiskt ansvarig för den tjänsteman som nu tar belutet som på soc är Bitr.avdelningschef. Samma person är dessutom medhandläggaren i ärendet tillsammans med sin dotter som är handläggaren i Lvu-ärendet.
Vice ordförande är gift/sambo med en till som sitter i socialnämnden och en annan av ledamöterna är gift med nämndsekreteraren.
Nog är det märkligt. De anklagas för att ha diagnoser som knapåpt finns och då BuP konstaterar att de inte har dessa diagnoser så säger man att då har de nog något annat....
Nu får det vara nog vi måste göra något...
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Återigen på ruta nr 1 - bristande utredningsmetodik!
SvaraRaderaTack rara du!
Inget av detta skulle hända om utrednngar var professionella och allsidiga OCH UTGÅR FRÅN BARNET!
Personligen anser jag att alla lagskärpningar bara blir kosmetika över det som inte fungerar nu. Hade socialtjänstlagen verkligen fungerat skulle barn i Sverige kunna vara trygga. Gör om socialtjänstlagen!! Troligtvis bör inte socialtjänstlagen ha kvar myndighetsutövningen i dess nuvarande form, allafall inte förrän de kan göra professionella utrednigar och bedömnignar. Intressant att se vad vänstern verkligen går för i kommunen Fagersta... Någåt obehagligt ger mig tankar om vårt fina folkhem bakåt i tiden när vi hade det internationnelt erkända rasbiologiska institutet i Uppsala. Vi har tystnad med att slå oss för bröstet i denna "forskning"... Kanske dags att sluta anse vi har världens bästa sociala omsorg också? Gladast i dag är väl alva o Gunnar myrdal som kan skratt i sina gravar åt detta elände de ställde till med....
/Engagerad förälder till barn som drabbats ohyggligt av ren inkompetens!
Men varför ska det vara så olika.Jag har en placering i lågstadieålder med diagnos . Från start har jag haft rätt till avlastning 2,5 dygn i månaden.
SvaraRaderaAndra som begär det efter några års slit får barnen omplacerade.
Helt fel.