Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 30 december 2012

Ord som förändrar

Häromdagen skrev jag om Morgan Alling som sommarpratade och jag länkade till inslaget igår.
Han blev även framröstade bland dem folket ville höra igen.
Igår var det inslaget.
Han kallade det för Ord som föräldrar. 
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/131418?programid=2071
Den första han träffade i sin nya klass vågade säga ifrån början till mobbing.
Lägg av, kalla honom inte tåbira Peter.
Han kan inte hjälpa att han går som han gör. På tå..
Vet du varför han går så jo om han väcker sin pappa så får han stryk.
Han var alkoholist barn. Barn till folk som dricker. Sedan upptäcker Morgan att även kompisens föräldrar drack.
Hon skämdes inte för honom, att han var barnhemsbarn utan hon skämdes för sina föräldrar.
Skämdes för att visa hoom hur det stod till.

Jag kan föreställa mig känslan av att inte vara ensma, att det fanns fler som han...

Han avslutar med att man bara kan förändra sig själv. Att kriget var slut, (rubriken på hans bok som jag varmt rekomenderar) Hur hålet han haft inuti försvann.
Att man kan höra och ta åt sig av vad andra säger om en men det är först då man låter det etsa sig fast och påverka en som det bliret problem. Innan är det den som säger, gör eller utsätter andra för vad det nu kan vara. Men tar man åt sig påverkas av det, styras av det så tar man själv över problemet.
Ord kan förändra både possitivt och negativt men bara om vi låter dem.
Att man får drömma och man kan påverka sig själv men inte andra.

Lyssna på programmet det fängslar och tankar som många borde höra och göra sig till ett med, ta åt sig för att orka leva vidare, resa sig och skaka av sig och blir starkare. Förstå att det inte var de, dem det var fel på utan omgivningen. andras beslut som fått konsekvenser för dem. Men att de kan resa sig vägra blir bli offer.
Morgan jag beundrar dig och vi driver samma kamp fast på olika sätt.

I Sverige börjar en ny lag gälla nu d 1 januari. alla barn skall få egen handläggare.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5386610
Författaren Sofia Rapp Johansson, med egen erfarenhet av placeringar i fosterhem, tycker att den nya regeln är ett steg i rätt riktning, men att den inte kommer att kunna förverkligas.
– Det finns inga resurser i kommunerna. Jag jobbar i dag på ett behandlingshem och märker att kommunen inte har råd att skicka ut handläggarna för att prata med sina klienter. Det finns inte någon ekonomi, säger Sofia Rapp Johansson.
Dessutom, menar  Sofia Rapp Johansson, att barnets kontaktperson borde vara en fristående person, inte en socialsekreterare.
– Jag blev söndertrasad och flyttade jättemycket. Soc var bara en person som kom och hämtade mig och körde mig till ett annat fosterhem. Jag fick aldrig bygga en relation eller samtala med dem. soc var någonting otrevligt. Jag upplever att många barn som är placerade i dag har samma känsla, att soc är en fiende och är ond, säger hon.
Håller med.
Sedan kommer nästa problem. När fel upptäcks och barn behöver placeras så är det bristen på familjehem jourhem och akuthem. Bristen är akut i hela Sverige.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5393161
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym4 januari 2013 kl. 20:09

    Bristen är på tonårshem.
    Vi blev färdigutredda för två år sen i en halvstor kommun. Står tomma tar imot barn upp till 7 år
    Kontaktat även de små kommunern runt, helt tyst.
    Så nä inte i hela landet.
    Blir så irro när det hela tiden kommer sådana påstående.

    Läste att det är problem i övriga landet för 75% av anmälda familjehem vill ha små barn och 75% som ska placeras är tonåringar.
    Det är där problemet ligger. Kommunerna kan ju helt klar gå ut och bli tydligare med vad dom söker. Inte som ett soc som var till oss och försöka övertala oss om tonåringar. För oss funkar det inte för vi har flera egna tonåringar.
    Sen så tar man nog barnen försent och då har dom hunnit bli problemtonåringar som ingen svensson vill ha.För det är ju även det dom säger sig söka "vanliga familjer" ja då vill man ju ha vanliga barn! Inte någon som snor en saker eller river ner tapeterna och där står man helt skyddslös och skickar ungen o problemet vidare.

    ps
    Vi fick låna en liten ett mycket kort tag.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)