Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 4 januari 2013

Föräldrarätt kan förbrukas

Barn far illa i hela världen.
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article15995600.ab  FN ser på då barn dör
Den 11 maj 1995 gick bosnienserberna in i Srebrenica. FN som lovat att skydda staden ­hade bara en ­liten grupp holländska soldater på plats. De gav upp.
Under några dagar mördades över 8 000 män och pojkar i det värsta massmordet i Europa sedan andra världskriget. Kort därefter föll Zepa, ett annat FN-skyddat område. Det som till slut gjorde att FN agerade med kraft var en enstaka granat­attack, den 28 augusti samma år, mot en brödkö i Sarajevo som dödade 39 människor.
Först då lyfte Natos stridsplan och ­satte stopp för mördandet, över tre år ­efter att det börjat.
 
Jag anser att det är likadant här i Sverige. Regering och riksdag tar heller inte tag i problemen på allvar.

De senaste dagarna har det stora samtalsämnet varit barn som bevittnar hur deras föräldrar dödas.
http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/01/3-ariga-alexandra-sag-sin-mamma-bli-yxmordad-i-koket/
Ofta är det den ena förälder som slår ihjäl den andre men får behålla vårnaden över barnen. Barn som i många fall fått bevittna morden.
http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/01/dag-1-nyhetstext/
• 179 barn under 18 år förlorade sin mamma i ett mord eller dråp.
• För 126 av barnen var det pappa som dödade och de förlorade i praktiken båda sina föräldrar eftersom pappa fängslades eller tog sitt eget liv.
Granskningen visar också hur utsatta barnen varit.
• 63 barn var hemma när mamma dödades.
• 33 barn såg mordet.
• Minst sju barn hittade sin mamma.
Tänk att ha fått se sin pappa slå ihäl mamma och sedan skall han ändå bestämma över vad som händer mig.
• För fyra av tio barn är pappan fortfarande vårdnadshavare.
• I mer än vart tredje fall har det uppstått problem som är kopplade till vårdnaden om barnen.
Kartläggningen visar flera exempel på hur pappan kan styra barnens liv från fängelset. Han kan bråka om valet av familjehem. Han kan konstra om skolbyten och göra det svårare att söka vård och ta ut medicin eller vägra skriva på passansökan.

Det spelar ingen roll om det skulle vara mamma gjort samma sak. Det förekommer även det trots att det är mer ovanligt.
Barnen tillfrågas inte. De tvingas till kontakt eller umgänge.

Det finns också hårresande exempel på när pappans rättigheter går före barnets bästa.
• En pojke som sett sin mamma mördas tvingades under många år sova över hos sin pappa i fängelset. Först när socialsekreteraren byttes ut upphörde besöken och det blev uppenbart att pojken varit livrädd för sin pappa.
• En flicka hade under flera år telefonkontakt med sin pappa i fängelset. Han förklarade för sin dotter att det var mammans fel att han mördade henne. Till slut sa BUP ifrån och samtalen stoppades.
Barnen själva är inte alltid tillfrågade om vad de vill och behöver. Många känner sig svikna och övergivna.
– Jag ville inte ha någon hjälp först, sen var det ingen som frågade igen, säger ett barn i Aftonbladets undersökning.

Vad händer med sådanna barn på insidan? De dör. De tappar tron på sammhället, på vuxenvärlden.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/brottstraff/article15982565.ab
Och samhället de bestämmande ser på utan att agera. Precis som FN ser på utan att agera.
I aftonbladet skriver en ledare
http://www.expressen.se/ledare/fler-svenska-barn-borde-adopteras/
Det är svårt att tänka sig sämre vårdnadshavare än pappor som mördat sina barns mammor.
De barnen borde adopteras bort.

Han fortsätter:
Att ta ifrån föräldrar sina barn är ett stort ingrepp som måste övervägas noga - om inte annat visar vanvårdsutredningen vilka katastrofala följder myndighetsbeslut kan få för barn. Men tidigare misslyckanden får inte bli en orsak till passivitet när barn far illa i dag.
För en barndom är mycket kort. Och går inte i repris. I väntan på att föräldrarna kanske, kanske ska få ordning på sina liv förvägras många barn i dag trygghet och stabilitet under sin uppväxt. För vad är egentligen det största ingreppet i ett barns liv: att adopteras bort tidigt till en familj eller att tillbringa hela barndomen i olika familjehem?
Ulf Kristersson som leder Moderaternas arbetsgrupp om barn och socialpolitik har föreslagit att socialtjänsten bör tvingas att utreda adoptionsalternativet när den ser små möjligheter för ett barn att återvända till föräldrarna inom rimlig tid.
Det är en bra början.
Men papporna som mördat sina mammors barn visar att det också går att förverka ett föräldraskap.
Jag håller med visst kan man förverka ett föräldraskap. Men inte i lagens mening.

Även barnombudsmannen skriver
http://www.aftonbladet.se/debatt/article16017155.ab

Underrubriken:
Lagen måste ses över – barnets bästa viktigare än mördarens föräldrarätt

Och i slutet
Som barnombudsman har jag därför föreslagit regeringen att lagen ses över och att det sker en automatisk prövning av vårdnaden i de fall där en vårdnads­havare har dödat den andra. Det är alltså inte socialnämndens förmåga att väcka talan som ska vara avgörande.
Utifrån en bedömning av barnets bästa borde en sådan prövning i de allra flesta fall leda till att den förälder som dödat också blir av med vårdnaden. Barnets rätt till en trygg uppväxt måste alltid gå före förövarens föräldrarätt.

Jag håller med och det är vad jag också sagt i fyra år snart. Barnet rätt till trygghet måste väga tyngre än föräldrars rätt till sina barn. Och vad gäller föräldra rätt så kan den förbrukas.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)