Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 31 januari 2013

Barn som familjen inte skyddar

Maria Larsson har skrivit en debattartikel på Newsmill.
http://www.newsmill.se/node/48933
Familjen är ett skydd mot ondska. Tanken är god men förlåt mig, jag reagerar ändå.
Hon säger :
Den människa som i tidig ålder får lära sig att människolivet är okränkbart och att vi alla är lika mycket värda har lättare att stå emot ondska.

Hon citerar en tysk kristdemokratisk politiker  Edmund Stoiber
"Bara föräldrarna kan lära sina barn i tidig ålder att det gemensamma bästa angår oss alla. Föräldrarnas rättigheter är viktiga, skriver Stoiber, men glöm inte deras skyldigheter".
och fortsätter:
Jag vågar påstå att den människa som i tidig ålder får lära sig att människolivet är okränkbart och att vi alla är lika mycket värda, står vaccinerad mot bra många dumheter och inskränkta åsikter.   
Sedan avslutar hon med orden:
Men historien lär oss att det inte är ondskan som är starkare eller smartare. Det är avsaknaden av ett reellt alternativ till ondskan som möjliggjort dess framfart. Detta är den verkliga slutsatsen som vi ska dra en dag som denna. Och det ska vi lära våra barn och unga.
 
Om alla är lika värda hur kommer det sig då att Maria Larsson inte vill lagstifta runt utsatta barn och ge dem samma möjlighet till trygghet som andra barn?
Om barn är lika mycket värda undrar jag varför:
Vuxenperspektivet fortfarande väger tyngst till och med i domstol.
Föräldraperspektivet väger så tungt att man nu särskillt måste se över lagstiftningen då det gäller barn till föräldrar där den enda med berått mod tar livet av den andre men behåller vårndanden om barnen.
Varför hon inte vill se över vårndadsöverflyttnignar för de över 800 barn som är så små då de placeras att de får hela sin ansknuytning till familjehemmet. Maria vill inte trygga dem genom att ge dem rätt till dem de ser som sina det de ser som sitt.
Är inte utsatta barn lika mycket värda t.ex ett liv i trygghet?
Det politik man nu för medför att det är sammabrott i över 40% av tonårsplaceringar och över 30 % vad gäller små barn 0-10 år. Är de barnen inte värda trygghet? Att få stanna, bo kvar, växa upp på samma ställe...

Det sticker mig i ögonen när hon skriver om hur barn i tidig ålder skall få lära sig att mäniskolivet är okränkbart och alla lika värda då jag har två små som ingen lyssnar på och vars vilja inte är något värd. Två barn som myndigehter förstör livet på med kraft av lagen. Barn som förstörs mer och mer för var dag som går utan att någon verkar kunna göra något eller så vill de inte.

Hon skriver:
Det är avsaknaden av ett reellt alternativ till ondskan som möjliggjort dess framfart.
För våra två barn som de senaset tre åren bara sett ren och skär ondska som bottnar i prestige utan att få någon förklaring eller ens tillstymmelse till att rätta till de fel som begåtts mot dem så klingar orden falskt. Det finns inga allternativ till ondskan de utsätts för.

Som Stoiber säger att vara föräldrer är inte bara rättigheter utan även skyldigheter.
De rättigheterna borde man kunna förvärva. förlora.
Bara föräldrar kan lära... visserligen kan dåliga föräldrar ochså lära sina barn något men bra vuxna är bättre.
Att barns bästa angår oss alla håller jag helt med om men ändå verkar ingen reagera.

De gånger jag sitter med någon i telefon och berättar om alla och allt jag stött på. Hur illa barn i Sverige behandlas i dag blir de chockade men ändå är det ingen som verkar vilja lyfta problemet. Ingen i press just nu vill ta i vare sig jäv situationen runt socialstyrelsen. Inte heller alla de ärenden jag har eller hur fel man hanterar barnen. Inte hur fel lagen kan tolkas eller hur den hanteras, inte heller det faktum att socialtjänsterna inte kan sjösätta den nya lagen som då blir verkningslös eller att det inte får några som helst konsekvenser.
Så nej jag håller inte med.
Familjen är inte automatiskt ett skydd mot ondska bara om den är väl fungerande.
Men vettiga bra sunda vuxna och deras uppfostran, stöd och kärlek kan rädda barn som kommit på kant på grund av att familjen inte varit det skydd de var tänkta att vara.
De barn som familjen inte skyddar.
Det är dem du är satt att värna om Maria.
Du skall värna om familjen då det fungerar men när det inte gör det skall du värna om barnen.
Men det verkar du ha glömt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar