Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 26 januari 2013

Me like

Jag fick en länk till en artikel jag missat. Det är en riksdagsledamot som engagerat sig i Haddile ärendet. Han skriver i Kristianstadsbladet:
http://www.kristianstadsbladet.se/ostragoinge/article1757459/rdquoFosterforaldrar-bor-kunna-fa-adopterardquo.html
Staffan Danielsson är riksdagsledamot – och fosterpappa till två pojkar som bodde hela sin uppväxt hos honom.Han har engagerat sig i Haddilefallet och har JO-anmält socialnämndens och Migrationsverkets agerande. Nu kräver han en lagändring som stärker familjehemsföräldrars ställning.
Han är centerpartistisk ledamot från Östergötland, och har en unik erfarenhet, eftersom han själv haft två fosterbarn, eller familjehemsplacerade barn som det heter nu för tiden.
– De kom till oss när de var ett halvår gamla och bodde till oss till de var myndiga, berättar Staffan Danielsson.
Barnen var placerade hos dem, eftersom föräldrarna hade problem och därför inte kunde ta hand om pojkarna.
– Vid ett par tillfällen mådde föräldrarna bättre och då var det aktuellt att pojkarna skulle tillbaks. Att slita upp dem med rötterna efter många år hade varit som att slita hjärtat ur kroppen på oss alla, säger Staffan Danielsson.
Han poängterar att det är viktigt att familjehem i första hand är en temporär lösning och att målet ska vara att barnen ska tillbaka till sina föräldrar.
– Men har det gått många år och barnen har knutit an till sina familjehemsföräldrar så ska de ha möjlighet att adoptera barnen.
– Har barnet knutit an till sina familjehemsföräldrar så tror jag att de ofta skulle må bäst av att bli adopterade och naturligtvis är det bäst för föräldrarna också. Dessutom så kan det vara en trygghet för de biologiska föräldrarna att veta att deras barn kommer att få en trygg uppväxt, säger Staffan Danielsson.
Beredd att lämna barnet
Han poängterar att det på sätt och vis är ett omöjligt uppdrag att vara familjehemsförälder. Då måste man vara beredd att lämna ett barn som man kanske vårdat som sitt eget i många år.
– Problemet är ju att man inte kan älska ett barn lagom mycket. Man älskar ju sina fosterbarn lika mycket som sina biologiska barn, säger Staffan Danielsson.
Han berättar att Moderaterna krävt en lagändring som ska göra det möjligt att adoptera barn som man vårdar i familjehem om det är barnets bästa.
– Det är ett förslag som jag stödjer helt. Man måste hela tiden se till barnens bästa, tycker Staffan Danielsson.
 
Har bara två ord att säga till det: Me like
Upplagd av kl.

1 kommentar:

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)