Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 7 januari 2013

Vad hjälper det när ingen lyssnar

Nu höjs rösterna med krav på förändring.
Caroline Zyber (KD) vill att man måste ser över vårdnadsfrågan.  http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/01/riksdagsledamot-kraver-lagandring/
Jag hoppas att det även gäller barn som är placerade.

Det är fler som reagerar
http://bloggar.aftonbladet.se/janhelin/2013/01/sondagskolumn-40-om-nar-pappa-mordar-mamma-och-varfor-lagen-maste-andras/
Nu vill man ta ifrån vårdnande från föräldrar.
Samma sak som jag ock många med mig drivit i flera år.
Men bara för dessa barn, de som har föräldrar som mördat. 
Men det gäller ju även barn som "våra" som är så små då de placeras att de får hela sin anknytning hos familjehemmet. Även dem kan vårdnadshavare ta ifrån allt. Ställa till det, tvinga dem att flytta.
I sammanbrottsutredningen kom man fram till att det var kontroverser mellan familjehem och biologiska föräldrar som orsakar de flesta sammanbrotten. Alltså behöver även de ingår i ett nytt lagförslag.

I sammanbrottsutredningen kom man fram till att 45% avbröts av familjehemmen. 38% av biologiska föräldrar. I inget av de hem jag har kontakt med som förldorat sina placeringar är det familjehemmen som gett upp. Ibland kan de har hotat med det för att få stöd eller visa på allvaret men hotet har inte varit på allvar.
Men räkar man efter så saknas ju flera % vem orsakar dem? handläggarna, förvaltningen?

Förra året satt jag med en riksdagsman, det var i maj och jag väckte just den här frågan. Jag fick en fråga till svar: Hur skulle han få opinion för att ta barn ifrån sina föräldrar? Jag talde om att det inte gäller föräldrar till väl fungerande föräldrar utan barn som man redan  har tagit. Nu kommer kravet från flera håll.

Problemet är att det inte är lätt här heller även om det kan tyckas så.
Talade igår med en kvinna som berättade om en familj där situationen var omvänd. Mamman hade misshandlat pappan år efter år. Tillsist slog det slint, Han försvarade sig och hon dog. Han dömdes till fängelse. Han är ju ingen dålig pappa. Skall han förlora vårdnaden eller kontakten med sina barn? Han försvarade bara sig själv och dem. Det är likadant för många kvinnor.  De står ut i många år men får tillsist nog. De försvarar sig och det går fel. Innebär det att de är dåliga föräldrar? nej. som sagt frågan är inte lätt men behöver ses över. Visst är de fallen undantag men de finns.
Det stora problemet är att socialtjänstlagen skall täcka upp allt från dessa barn till de som bor i missär. Tonåringar med sina behov och spädbarn med sina. Men socialtjänstlagen skall även täcka in äldrevård, behandling och rättigheter för svagbegåvade eller sjuka mäniskor. Det går ju inte.
Vi behöver en egen lag för omhändertagna barn.

Artiklarna fortsätter. Nu är det DN som berättar att brott mot barn inte stoppas i tid.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/misshandel-av-elvaaring-fick-fortsatta
Trots anmälningar och trots att barnen slår larm händer inget. Eller så tar det för lång tid. en 11 åring talar om för skolkuratorn som anmäler men det tar 9 månader  innan man började med utrednignen. Lägg sedan till tiden för utredning ... Under hela tiden tvingas pojken bo kvar och misshandlades.  

De fortsätter med en utredning runt att anmälningar runt barn tar för lång tid. http://www.dn.se/nyheter/sverige/brott-mot-barn-utreds-for-langsamt
”Polisen vill inte hjälpa mig”, berättade en flicka i rapporten som fick vänta ett halvt år på att bli förhörd om att hon skulle ha blivit våldtagen.
 
– Det handlar om hundratals barn som blir väldigt illa behandlade av rättsväsendet. Man behöver inte vara särskilt insatt för att förstå vad det innebär för barnen, säger Åsa Landberg, psykolog på Rädda Barnen. Hon har skrivit rapporten ”Brott mot vuxna går före”, som visar utredningstiderna i fjol.
Enligt reglerna ska utredningar om brott mot barn bedrivas skyndsamt och högst ta 90 dagar. Tanken är att samhället ska reagera extra snabbt när barn är utsatta för brott, för att de ska kunna gå vidare i livet. Men verkligen ser ofta annorlunda ut.
DN har nu  granskat utvecklingen under 2012. Det visar sig att barnutredningarna fortfarande tar alldeles för lång tid.
För hela landet låg medianvärdet på 65 dagar, vilket är tre dagar sämre än i fjol.
Nu skall alla barnärenden bort innan mars 2013.

Barn skall höras enligt lag. De skall ha rätt att komma till tals.
Men vad hjälper det när ingen lyssnar?
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)