Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 11 januari 2013

Vilket ansvar har myndigheter?

Det var lite mycket igår så jag hann inte blogga.

Jag börjar dagen med att surfa runt i vanlig ordning och hittar en artikel i Expressen.
http://www.expressen.se/nyheter/nora-salde-sex---ingen-pa-hemmet-reagerade/
en flicka på ett behandlingshem som där börjar sälja sex och ingen reagerar. Hon kunde vara ute sent och inge överhuvudet taget frågade vart hon varit.
Nu är det några år sedan det hände men ingen skall inbilla mig att det inte händer idag också.
Nora (som de valt att kalla henne) var tvångsomhändertagen på Roslagens elevhem, ett HVB-hem för barn mellan 12 och 17 år i Täby utanför Stockholm. Där var det meningen att hon skulle vårdas för sitt självskadebeteende.
 
Hon omhändertas alltså av myndigheter och i deras vård blir henns problem större än de var tidigare. I deras vård, under deras ansvar våldtas hon av andra myndighetspersoner.
- Det var där det började. Jag hade inte gjort det innan, prostituerat mig. Jag skulle aldrig i min vildaste fantasi ha prostituerat mig innan jag blev placerad, säger Nora till Ekot.
Då det kom fram hade personalen t.o.m försökt övertyga polisen om att hon inte var trovärdig.

Min fråga är vem har ansvaret? Vem har ansvaret då barn omhändertas och far ännu mera illa i myndigheternas händer än de gjorde innan?
Det räcker inte med att konstarera att det hänt och beklaga
Håkan Ramstedt är vd för Roslagens elevhem och menar att man har lärt sig mycket av det som hände.
- Det är klart att det är bedrövligt att få höra det här, säger han till Expressen.
Kan du garantera att något sådant här inte skulle kunna hända i dag?
- Man kan aldrig garantera något sådant.
 
Ja vad säger man? Jag blir alltmed matt. Känner mig maktlös eftersom ingen verkar vilja ta det på allvar. Barn dör på insidan. De tappar tilltron till vuxenvärlden, de tappar tron på sig själva eller att de kan.

Sedan vill moderaterna ta bort straffrabatten för ungdommar. http://www.expressen.se/nyheter/moderaterna-vill-slopa-straffrabatt-for-unga/
Jag tycker självklart att alla skall få sitt straff, att det skall bli konsekvenser då man gör något fel men jag undar hur mycket insatser man sätter in för att ungdommen inte skall hamna i brott eller sedan skall hålla sig ifrån brott? hur mycket chanser har de haft innan? har de haft någon som ställer upp för dem? Finns där?

Var för många år sedan med i en besöksgruppp på ett av de tyngsta fängelserna i landet. En av de första gångerna träffade jag tre män. De kom in på rad, var artiga och hälsade i hand. Det var far och två söner. Mamma satt på Hinseberg ett av landets kvinnofängelser. Då de väl avtjänat sina straff vad skulle de haft för möjlighet att anpassa sig till ett liv utan brott? förmodligen små.

Sedan hittar jag en artikel runt mamman som beställt våldtäckter av små barn. http://www.expressen.se/kvp/atta-ars-fangelse-for-barnvaldtakter/  Där han fått andra att utföra våldtäckter mot barn mot betalning och ju värre det varit ju mer betalt har de fått. Ju värre saker de har hittat att stoppa in i deras små kroppar, ju virdigare det varit för dem ju mer betalt har de fått.
Barnen har vait mellan 6-10 år.
Jag har inte ord.
Kastering och släng in honom någon stans och glöm nyckeln känns väl som ett för milt straff.
Åklagaren yrkar på 14 år men det blev 8 år. Vet ju att många inte sitter mer än halva tiden. Kommer ut efter halva tiden på grund av gott beteende eller på grund av halvtidsregeln eller vad den nu kallas.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)