Dom tog "våra" barn: Vem bestämmer egentligen?

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 25 september 2014

Vem bestämmer egentligen?

Det var ju inte så länge sedan soc i fallet med ett åringen skyllde ifrån sig. http://fostermamman.blogspot.se/2014/09/ursakter.html DE sa :
– Vi åker inte runt och kollar oplanerat utan vi agerar ju utifrån signaler från till exempel grannar, förskola, skola och andra som kommer i kontakt med barn.

Nu visar det sig att barnet som rttidgiare varit omhändertaget (det visste vi) men vi visste inte att förvaltningen gick emot domstolen som ville att banret skulel vara fortsatt omhndertaget.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/socialen-lamnade-tillbaka-barn-till-missbrukande-foraldrar/

Men trots förvaltnigsrättens beslut hade socialförvaltningen lämnat tillbaka barnet till de missbrukande föräldrarna, visar DN:s granskning av dokumenten.

Ettåringen som hittades övergiven av polisen tidigare i höstas, när modern blivit gripen misstänkt för stöld, hade tidigare varit omhändertagen efter beslut i förvaltningsrätten. Men trots förvaltnigsrättens beslut hade socialförvaltningen lämnat tillbaka barnet till de missbrukande föräldrarna, visar DN:s granskning av dokumenten.

– Jag begriper inte hur det har gått till och enligt min mening har det begåtts grova fel, säger Anders Engqvist, ledamot i Sundsvalls socialnämnd (Sundsvallspartiet) till DN.

Samtidigt kommer nu (vad det verkar befogade) anklagelser om att socialtjänsten försöker mökra vad de gjort http://www.dn.se/nyheter/sverige/socialtjansten-anklagas-for-att-forsoka-morka-missarna/
Varför är någon förvånad? Det är vad många förvaltningar (de som gör fel) gör hela tiden anser jag.
Socialtjänstens hantering av fallet med ettåringen visar stora brister. Trots beslut om hembesök hade man ingen kontakt med familjen på ett halvår. Nu riktas intern kritik från en av socialnämndens ledamöter: Socialen försöker mörka missarna.

Socialtjänstens hantering av fallet med ettåringen visar stora brister. Trots beslut om hembesök hade man ingen kontakt med familjen på ett halvår. Nu riktas intern kritik från en av socialnämndens ledamöter: Socialen försöker mörka missarna.

– De vägrar lämna ut protokoll och underlag för beslutet i socialnämnden, det är sekretessbelagt. Det är fullständigt groteskt och jag kommer att anmäla detta till Justitieombudsmannen, Inspektionen för vård och omsorg och eventuellt kommer jag att göra en polisanmälan också, säger Anders Engqvist, ledamot i socialnämnden i Sundsvall

Hur rättsäkert är det då de som är ytterst ansvariga hålls utanför? Jag känner till många fler ställen där det är likadant. Mark till exempel. Anmälde dem för ett tag sedan Fick nu då jag ringde besked att man avslutat ärendet. Nämnden hade svarat tillfredsställande. Ringde upp en i nämnden och det visar sig precis som jag trodde att ärendet att IVO haft frågor hade inte varit uppe på bordet. Det är alltså inte nämnden som svarat utan tjänstemännen. Frågan är vem eller om någon alls har gett dem uppdraget att svara. Nämnden har heller inte sett svaret. Och IVO utgick helt sonika som vanligt ifrån att myndigheter alltid gör rätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....