Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 26 september 2014

Ingen kontroll på tio år

Staten har inte kontrollerat hur kommunerna hanterar familjehem på tio års tid.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/bo-familjehem-kontrolleras-for-daligt
Det är BarnOmbudsmannen Fredrik Malmberg som slår larm. Artikeln är sedan i maj men jag har inte sett den innan
SVT rapporterar i dag om den nioåriga pojken som ska tillbaka till det familjehem som underkänts av hans före detta hemkommun Hudiksvall, efter att missförhållanden upptäckts. Trots det vill hans nya kommun Gävle återigen placera honom i hemmet – och splittra honom och hans yngre bror.
Barnombudsmannen Fredrik Malmberg kan inte kommentera enskilda fall, men anser det vara anmärkningsvärt att en kommun underkänner ett hem och att sedan en annan kommun vill återföra pojken dit. Han pekar på att det finns så kallade placeringsförbud som kommuner kan förelägga hem där missförhållanden skett, något många kommuner inte känner till.
– Det allvarliga här är att staten inte haft någon bra tillsyn över hur kommuner sköter familjehemmen på över tio års tid. Det är oacceptabelt, säger Fredrik Malmberg.

En utredning kring familjehemmen och jourhemmen som blev klar i februari ligger just nu på regeringens bord. Där definierar utredaren Håkan Ceder flera problem med familjehemmen. Utöver statens bristande kontroll över kommunernas hantering av familjehemmen, ser han även att det finns för få hem att tillgå, att familjehemmen behöver utbildning och få en stärkt ställning samt att ett Nationellt centrum för familjehemsvården borde inrättas.

Malmberg menar att det är svårt att rekrytera familjehem – och att man behöver göra det lockande för folk att vilja ställa upp som familjehem, genom att stärka deras ställning. Den som tagit hand om ett barn i många år måste också få en möjlighet att få en talan om vad som händer med barnet i framtiden.

– Det finns en risk att kommunerna sänker kraven på familjehemmen eftersom det finns så få att tillgå, det är inte okej, säger Fredrik Malmberg.
Kan bara hålla med och visst låter det rimligt med max tre placeringar så vida det inte är syskon.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)