Dom tog "våra" barn: Svar igen ifrån Maria Larsson

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 12 september 2014

Svar igen ifrån Maria Larsson

S2014/5476/Sr

Bästa Eva,

Tack för dina nya brev till barn- och äldreminister Maria Larsson. Statsrådet har tagit del av breven samt gett mig i uppgift att svara dig.

Precis som i mitt tidigare svar till dig vill jag meddela att dina brev till barn- och äldreministern går till den pågående översynen av den sociala barn- och ungdomsvården. Där till kommer de givetvis statsrådet och hennes politiska stab till handa.

Mot bakgrund av ditt brev vill jag nu nämna något om vad regeringen gör för att öka barns särkerhet inom socialtjänstverksamheten. För att ge stöd till kommunerna i arbetet med en trygg och säker uppväxt för barn och unga, har regeringen beslutat inrätta en nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården. Samordnaren är Cecilia Grefve och hon kommer att vara verksam i rollen från den 1 november 2014 till den 30 april 2017. Ett pressmeddelande om detta finns att läsa på regeringens hemsida:

http://www.regeringen.se/sb/d/7487/a/245998

Den nationella samordnaren ska i dialog med företrädare för ett antal kommuner stärka och stödja socialtjänsten i deras arbete med den sociala barn- och ungdomsvården. Arbetet ska stimulera och inspirera socialtjänsten att utveckla verksamheten på bästa möjliga vis för att möta de utmaningar som finns. I dialogen med kommunerna kan också kommunernas förutsättningar för att ge stöd och skydd till barn och unga belysas, samt undersöka om det nationella stödet är ändamålsenligt utformat. I den mån det är möjligt och lämpligt ska barn och unga involveras i dialogen.

Samordnaren kan till exempel bistå med att lyfta goda exempel på framgångsrika arbetssätt från andra kommuner samt goda exempel på hur en kommun kan ta fram lokala handlingsplaner för den sociala barn- och ungdomsvården. Den nationella samordnaren ska även ha ett samarbete med de regionala utvecklingsledarna för barn och unga och samråda med berörda myndigheter och andra aktörer.

Barn- och äldreministern arbetar på olika sätt för att förstärka barnperspektivet i samhället, och låt mig nu berätta att Socialstyrelsen har fått i uppdrag att göra en utlysning bland statliga universitet och högskolor lärosäten i Sverige och föreslå för regeringen vilket lärosäte som bör utgöra ett nationellt centrum för kunskap om våld och andra övergrepp mot barn.

Behovet av ett kunskapscentrum för frågor om våld mot barn har påtalats i flera offentliga utredningar och förslag med olika inriktningar har lämnats till regeringen. Den 18 juni 2012 överlämnade Socialstyrelsen ett förslag till regeringen med innebörden att myndigheten själv skulle få i uppdrag att vara nationell funktion för samordning och spridning av kunskap om våld mot barn.

Socialstyrelsen föreslog att den nationella samordningen i huvudsak skulle bygga vidare på den struktur för samverkan som barnahus byggt upp och bidra till att den kan förvaltas och utvecklas. Vikten av ett nationellt kunskapscenter om våld och övergrepp mot barn lyfts även fram i betänkandet Våld i nära relationer – en folkhälsofråga (SOU 2014:49) som överlämnades till regeringen i juni 2014.

Barnahus finns, som du säkert känner till, på ett flertal ställen i Sverige och fungerar på många platser som regionala expert- och kunskapscenter. Fokus ligger på rättsprocessen och stödet i anslutning till denna. Målgruppen är barn som har utsatts för brott. På regeringens uppdrag har en utvärdering av barnahusens verksamhet genomförts.

Samhället har ett gemensamt ansvar för att barn växer upp under trygga och goda förhållanden och att alla lämpliga åtgärder vidtas för att skydda barn mot våld och andra övergrepp. Samhällets ansvar för skydd av och stöd till barn och unga som far illa behöver förbättras. Yrkesverksamma vid myndigheter och andra aktörer som arbetar med barn behöver ha kunskap som grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet. Många gånger ska beslut fattas som kan få avgörande konsekvenser för barnens framtid. Det är därför viktigt att det kunskapsunderlag som används håller så hög kvalitet som möjligt, är heltäckande och samordnat.

Våld och andra övergrepp mot barn är en fråga som berör flera olika politikområden och kräver tvärprofessionell kunskap för att det enskilda barnet ska få det skydd och stöd som behövs. Insatser behövs bland annat från rättsväsendet, skolan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. I dag har flera myndigheter och andra huvudmän ansvar för att inom ramen för sina verksamhetsområden bedriva normgivning, forskning och metodutveckling samt kompetensutveckling.

Den specialisering som råder bidrar till ett behov av en samordnande funktion som kan arbeta utifrån ett brett barnrättsperspektiv och se till att alla aktörers perspektiv tas tillvara. På så sätt kan gemensamma kopplingar identifieras. Den kunskap som finns kan på ett mer systematiskt sätt sammanställas och spridas till berörda aktörer.

Vidare kan en nationell aktör på området möjliggöra bättre metodutveckling i ovanliga eller svåra tvärprofessionella frågor liksom tillhandahålla gemensamma utbildningar och kurser för yrkesverksamma inom området. Det är viktigt att i möjligaste mån undvika dubbelarbete och dubbla budskap. En nationell aktör ska således inte överta uppgifter och ansvar som andra aktörer redan ansvarar för utan bidra till ett mervärde i förhållande till vad som finns i dag.

Regeringen avser att avsätta särskilda medel för centrets verksamhet under förutsättning att riksdagen beviljar medel för ändamålet. Vidare avser regeringen att utvärdera av det nationella kunskapscentrets verksamhet efter tre år.

Sammanfattningsvis så pågår det från regeringen och berörda myndigheters sida ett omfattade arbete med att förstärka barnsättsperspektivet i samhället.

Återigen vill jag tacka för dina nya brev samt önska dig allt gott!

Stockholm i september 2014

Med vänliga hälsningar,

Linnea Gullholmer

Brevsvarare för barn- och äldreministern

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Registrator
Socialdepartementet
Tel. vx 08-405 10 00
Fax. 08-723 11 91
s.registrator@regeringskansliet.se
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....